Min dans med din can­cer

Hufvudstadsbladet - - Kultur - SONJA VUORI

Hur på­ver­kar din can­cer mig? är den cen­tra­la frå­ge­ställ­ning­en i ett dans­verk som pre­sen­te­rar sjukdomen ur den när­stå­en­des per­spek­tiv. DANS

Syöpä­si mi­nus­sa

Ko­re­o­gra­fi, re­gi: Is­mo-Pek­ka He­i­kin­hei­mo. Dans: Tan­ja Il­luk­ka. Mu­sik: Jou­ko Ky­hälä. Ljus: Juk­ka Hui­ti­la. Dräk­ter: Sa­mi Kor­ho­nen. Sce­no­gra­fi: Si­mon le Roux. Is­mo Dan­ce Com­pa­nys fö­re­ställ­ning på Cai­sa 23.9.

Det märks att det är ett team verk­ligt er­far­na konst­nä­rer som har ska­pat ver­ket Syöpä­si mi­nus­sa (Din can­cer i mig). Ver­ket på fem­tio mi­nu­ter med en dan­sa­re och en mu­si­ker/ljud­de­sig­ner på sce­nen är en kri­stall­klar och smi­dig hel­het; bå­de vac­ker, över­ras­kan­de och be­rö­ran­de.

Is­mo-Pek­ka He­i­kin­hei­mo, som står för re­gi och kon­cept, har ver­kat som ko­re­o­graf se­dan 1987 och ska­pat mer än fem­tio dans­verk. Tan­ja Il­luk­ka, som utex­a­mi­ne­rats från Te­a­ter­hög­sko­lan 2003, har job­bat med He­i­kin­hei­mo se­dan 2006. Jou­ko Ky­hälä, mul­ti-in­stru­men­ta­list och dok­tor i mu­sik, som ska­par den spän­nan­de och ibland obe­kvä­ma ljud­värl­den li­ve på sce­nen, har va­rit proff­sfolk­mu­si­ker se­dan 1992. Sa­mi Kor­ho­nen,som står för dräk­ter­na, Juk­ka Hui­ti­la som de­sig­nat lju­set och Si­mon le Roux som ska­pat den ku­bis­tis­ka in­stal­la­tio­nen som häng­er im­po­ne­ran­de i ta­ket, är li­kaså konst­nä­rer med lång er­fa­ren­het.

Fru­stra­tion och kam­pan­da

Is­mo Dan­ce Com­pa­nys tuf­fa verk be­hand­lar can­cer ur den när­stå­en­des syn­vin­kel. Hur på­ver­kar din can­cer mig? Tan­ja Il­luk­ka ge­stal­tar det­ta i sin virv­lan­de, vri­dan­de, vil­da el­ler vil­sam­ma dans. Det går upp och ner, det är fru­stra­tion och kam­pan­da, det ska­ver, det het­tar till. Det gör ont. Det ser ut som om can­cern skul­le va­ra i hen­ne ock­så. He­i­kin­hei­mos ko­re­o­gra­fi lyc­kas pre­cist för­med­la ka­o­set i det om­väx­lan­de hop­pet/hel­ve­tet; och ald­rig stan­nar Il­luk­ka.

Jag tän­ker en bit in i fö­re­ställ­ning­en hur skönt det är att ta del av ett verk där dan­sa­ren verk­li­gen dan­sar från bör­jan till slut. Det står i kon­trast mot många sam­ti­da dans­verk som of­ta är me­ra per­for­man­ce än dans. Onö­digt att jäm­fö­ra, kanske, men i al­la fall: det är här­ligt att få se män­ni­sko­krop­pen i fly­tan­de, om­väx­lan­de, skick­ligt ko­re­o­gra­fe­rad dans.

Mänsk­li­ga ljud

Jou­ko Ky­häläs ljud och to­ner är mänsk­li­ga, ex­pli­ci­ta, tyd­ligt il­lu­stre­ran­de. Han kvi­der, gurg­lar, stö­nar, brö­lar i takt med dan­sens och sjuk­do­mens vå­gor. Mun­har­pan och kan­te­len bi­drar med kla­ra to­ner av upp­vak­nan­de el­ler sorg. Han ska­par loo­par och kö­rer av rös­ter.

När Il­luk­ka i slu­tet tar på sig den svar­ta man­teln som hon in­led­nings­vis klätt av sig och står stil­la med all­var­lig blick, blir jag osä­ker: hur gick det med can­cern?

Var tred­je fin­län­da­re in­sjuk­nar i nå­gon can­cer­form un­der sin livs­tid. Det går på oli­ka sätt. Jag öns­kar styr­ka till al­la er och al­la oss att dan­sa med sjukdomen, ut­an att lå­ta den le­da.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.