Min dans med din cancer

Hur påverkar din cancer mig? är den centrala frågeställningen i ett dansverk som presenterar sjukdomen ur den närståendes perspektiv. DANS

Syöpäsi minussa

Koreografi, regi: Ismo-Pekka Heikinheimo. Dans: Tanja Illukka. Musik: Jouko Kyhälä. Ljus: Jukka Huitila. Dräkter: Sami Korhonen. Scenografi: Simon le Roux. Ismo Dance Companys föreställning på Caisa 23.9.

Det märks att det är ett team verkligt erfarna konstnärer som har skapat verket Syöpäsi minussa (Din cancer i mig). Verket på femtio minuter med en dansare och en musiker/ljuddesigner på scenen är en kristallklar och smidig helhet; både vacker, överraskande och berörande.

Ismo-Pekka Heikinheimo, som står för regi och koncept, har verkat som koreograf sedan 1987 och skapat mer än femtio dansverk. Tanja Illukka, som utexaminerats från Teaterhögskolan 2003, har jobbat med Heikinheimo sedan 2006. Jouko Kyhälä, multi-instrumentalist och doktor i musik, som skapar den spännande och ibland obekväma ljudvärlden live på scenen, har varit proffsfolkmusiker sedan 1992. Sami Korhonen,som står för dräkterna, Jukka Huitila som designat ljuset och Simon le Roux som skapat den kubistiska installationen som hänger imponerande i taket, är likaså konstnärer med lång erfarenhet.

Frustration och kampanda

Ismo Dance Companys tuffa verk behandlar cancer ur den närståendes synvinkel. Hur påverkar din cancer mig? Tanja Illukka gestaltar detta i sin virvlande, vridande, vilda eller vilsamma dans. Det går upp och ner, det är frustration och kampanda, det skaver, det hettar till. Det gör ont. Det ser ut som om cancern skulle vara i henne också. Heikinheimos koreografi lyckas precist förmedla kaoset i det omväxlande hoppet/helvetet; och aldrig stannar Illukka.

Jag tänker en bit in i föreställningen hur skönt det är att ta del av ett verk där dansaren verkligen dansar från början till slut. Det står i kontrast mot många samtida dansverk som ofta är mera performance än dans. Onödigt att jämföra, kanske, men i alla fall: det är härligt att få se människokroppen i flytande, omväxlande, skickligt koreograferad dans.

Mänskliga ljud

Jouko Kyhäläs ljud och toner är mänskliga, explicita, tydligt illustrerande. Han kvider, gurglar, stönar, brölar i takt med dansens och sjukdomens vågor. Munharpan och kantelen bidrar med klara toner av uppvaknande eller sorg. Han skapar loopar och körer av röster.

När Illukka i slutet tar på sig den svarta manteln som hon inledningsvis klätt av sig och står stilla med allvarlig blick, blir jag osäker: hur gick det med cancern?

Var tredje finländare insjuknar i någon cancerform under sin livstid. Det går på olika sätt. Jag önskar styrka till alla er och alla oss att dansa med sjukdomen, utan att låta den leda.