Stora städer sågar vårdreformen
Helsingfors anser att regeringens förslag hämmar tillväxten
Regeringens förslag till vårdreform hotar konkurrenskraften i de stora städerna och metropolområdet, och därmed påverkas hela landets utveckling och välfärd.
Det anser Helsingfors i sitt utlåtande om förslaget till vårdoch landskapsreform, och får medhåll av grannarna i huvudstadsregionen. Remissrundan för reformen avslutades i går.
– Här finns en inbyggd kamp mellan växande och krympande kommuner. Då finansieringen bestäms av behovsprövning och vissa strukturella komponenter, kommer norra och östra Finland att gynnas, medan Helsingforsregionen och södra Finland kommer att förlora, säger Siv Sandberg, forskare och universitetslärare vid Åbo Akademi.
Skrivningarna om de språkliga rättigheterna får däremot tummen upp av de tvåspråkiga kommunerna och Folktinget. Men om vilket vårdlandskap som ska axla ansvaret för samordningen av den svenska servicen finns ännu ingen konsensus.
I skuggan av coronaepidemin har kommuner och organisationer fått tycka till om regeringens förslag till vård- och landskapsreform, ett lagpaket på 1 200 sidor som skickades ut på remiss precis inför semestersäsongen. Förslaget går ut på att flytta social- och hälsovården samt räddningsväsendet från kommunerna till 21 vårdlandskap plus Helsingfors, som enligt planen ska ta över vården från början av 2023. På fredagen löpte tiden för remissrundan ut.
Målet med reformen är att bättre kunna trygga en jämlik tillgång till tjänster på olika håll i landet och att stävja kostnadsökningen på sikt. Det ska ske genom bredare axlar och ett fastare grepp uppifrån, är det tänkt.
Om målen är de flesta överens, men där slutar enigheten.
”Det finns en risk för att reformen försvagar det ur nationalekonomisk synvinkel viktiga metropolområdets, huvudstadsregionens och Helsingfors konkurrenskraft på ett sätt som påverkar hela landets utveckling och välfärd”, skriver Helsingfors i sitt utlåtande.
Enligt Vanda hör staden till de kommuner som förlorar mest på reformen, och Esbo är inne på samma linje. ”Samtidigt som Esbobornas skattepengar frikostigt flyttas över till andra delar av landet försvagar reformen Esbobornas social- och hälsovårdstjänster”, skriver staden. Sådant som inflyttning, befolkningstäthet, migration och sociala problem som hopas i tillväxtcentrum syns inte i finansieringsgrunderna, klagar de stora städerna.
I Borgå och Sibbo är tongångarna liknande, och Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS håller med – reformens största problem hänger ihop med finansieringen, som styr pengarna bort från Nyland.
– Här finns en inbyggd kamp mellan växande och krympande kommuner. Då finansieringen bestäms av behovsprövning och vissa strukturella komponenter, kommer norra och östra Finland att gynnas, medan Helsingforsregionen och södra Finland kommer att förlora, säger Siv Sandberg, forskare och universitetslärare i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi.
Krympande utrymme för investeringar oroar
I den nya modellen ökar den statliga styrningen över vården, och kommunerna förlorar en stor del av kommunalskatten som styrs över till vårdlandskapen. Samtidigt som intäkterna krymper sitter kommunerna kvar med sina lån. Då kan det bli svårare att få nya lån och investera.
– Då kommunerna får mindre pengar att röra sig med finns en oro i synnerhet i större kommuner att deras investeringsförmåga sjunker. De stora städerna skulle säkert klara sig vidare utan en reform, men inte andra, och på det viset prövar reformen också solidariteten, säger Sandberg.
Under uppsegling är också en politisk strid om de privata vårdföretagens roll, som jämfört med det förra reformförsöket nu är mer avgränsad. Det här upprör bland annat företagarorganisationerna. ”Varken produktiviteten eller kvaliteten blir bättre
om tjänsterna produceras som offentligt monopol”, dundrar Centralhandelskammaren.
Även om de stora städerna och tillväxtcentrumen i Nyland helst hade fortsatt ordna vården själva är såväl små som stora kommuner än
då nöjda med den särlösning som innebär att Nyland spjälkas upp i fyra vårdlandskap plus Helsingfors. I det förra reformförslaget utgjorde Nyland ett enda område.
– Särlösningen är en förbättring vad gäller inflytande, fast den sam
tidigt innebär att en viss dubbelbyråkrati finns kvar i och med Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS. På lokal nivå kan inflytandet ändå vara en svår fråga, och för Nylands del kanske särskilt i västra Nyland som ska samarbeta med storstaden Esbo. I östra Nyland är kommunerna kanske lite mer jämnstarka, även om det säkert finns orter där man oroar sig för om det alls blir någon service kvar på orten, säger Sandberg.
Landskap X ska samordna svenskt samarbete
Om finansieringen väcker många kritiska frågor är inställningen till svenskans ställning i reformen däremot försiktigt positiv i kommunerna. Enligt Folktinget tryggas svenskans ställning betydligt bättre än i tidigare reformförslag. Skrivningen om en nationalspråksnämnd i de tvåspråkiga landskapen får tack, och kommunerna framhåller att nämndens ordförande också bör sitta med i vårdlandskapets styrelse.
– På stadgenivå borde reformen trygga den svenska servicen riktigt bra. I och med nämnden finns ett politiskt mandat och övervakning. Men problemen kan uppstå sedan, i det praktiska genomförandet, säger Mikael Grannas, kommundirektör i Sibbo och ordförande för ett nybildat nätverk för svensk- och tvåspråkiga kommuner som har bland annat vård- och landskapsreformen på sitt bord.
Enligt förslaget ska de tvåspråkiga landskapen avtala om samarbete och arbetsfördelning kring de svenskspråkiga tjänsterna, särskilt när det gäller vissa krävande tjänster som inte är ändamålsenliga att producera i alla tvåspråkiga landskap. Hit hör till exempel expertuppgifter i anslutning till omsorgen om personer med intellektuell funktionsnedsättning, som nu sköts av Kårkulla samkommun. Kårkulla föreslås upplösas i samband med reformen.
Enligt förslaget ska ett av de åtta tvåspråkiga vårdlandskapen, landskap X, få ansvar för att koordinera och avtala om samarbetet mellan de tvåspråkiga landskapen. Landskap X skulle också ansvara för utvecklingen av den svenskspråkiga servicen.
– Exakt vad landskap X ska göra har inte riktigt öppnat sig i diskussionerna, och någon konsensus om vilket landskap som ska bli landskap X finns inte. En möjlighet kunde också vara att flera landskap delar på ansvaret, och i vårt utlåtande utgår vi från ett samarbetsnätverk i stället för ett enda landskap som bär ansvaret, säger Grannas.