Naomi Osaka glänser och tar ställning
Naomi Osaka har under de senaste åren gått från att ha varit vad hon själv kallade en av de mest pinsammaste tennisspelarna på touren till att vara den aktivaste och främsta människorättskämpen inom sporten. Pausen på grund av coronaviruset öppnade 22-åringens ögon för vad som är viktigt.
Breonna Taylor. Elijah McClain. Ahmaud Arbery. Trayvon Martin. George Floyd. Philando Castile. Tamir Rice.
Inför och efter varje match i US Open bar tennisstjärnan Naomi Osaka på sitt munskydd namnet på en mörkhyad person som dödats i USA. Osaka tog tydligt ställning mot polisvåldet och den strukturella rasismen som existerar i USA och i resten av världen.
Den 22-åriga trefaldiga grand slam-segraren är inte bara en av tennisens största stjärnor. Osaka har på kort tid gått från att vara en ungdomssensation på planen till att vara en av de mest inflytelserika idrottarna i världen.
I år är hon med på Time Magazines prestigefulla lista över världens mest inflytelserika människor.
I en värld där idrottsledare ofta säger att politik och idrott inte hör ihop, där idrottsstjärnor hellre tiger om brott mot mänskliga rättigheter, orättvisor och samhälleliga problem och där idrottsrörelsen gärna ser sig som en avskild del av samhället och där egna värderingar och egna regler gäller börjar allt fler stjärnor bryta mönstret och ta ställning.
Fotbollsstjärnan Megan Rapinoe har länge kämpat för jämställdhet inom den ojämställda sportvärlden och F1-föraren Lewis Hamilton har öppet tagit ställning mot rasismen. Men att en ung och rätt blyg idrottare på väg uppåt i karriären vågar ta ställning som Osaka har gjort är exceptionellt.
För Osaka var det inte självklart att bli en förebild, en människorättskämpe och en aktivist. Då magasinet GQ år 2018 skrev en lång artikel om Osaka med rubriken ”Naomi Osaka är den coolaste grejen i tennis” verkade den då 20-åriga spelaren främst besvärad av hyllningen.
– Om de ville ha en rubrik om mig borde de ha skrivit den mest obekväma personen i tennis, sade hon i en intervju för Firstpost.
Under presskonferenser och prisceremonier såg hon inte alls bekväm ut, hon svarade kort på frågorna och hon hade svårt att formulera sig då hon stod i rampljuset. Hon var helt enkelt inte bekväm med sin plats i uppmärksamhetens centrum.
Det var så hon såg sig för ett par år sedan.
Men under coronaåret 2020 hände något som förändrade Naomi Osaka.
Då George Floyd dödades i Minneapolis av en polis som höll sitt knä på hans nacke i 7 minuter och 46 sekunder och kvävde ihjäl honom samtidigt som Floyd upprepade gånger sade att han inte kan andas och bad polisen sluta kväva honom reagerade Osaka.
Hon reste till Minneapolis för att delta i protesterna som blossade upp efter det uppmärksammade fallet. Hon lade upp bilder från protesterna på Instagram. Det var ett första steg på vägen till att bli en uttalad aktivist.
”Då jag såg den horribla videon hur George Floyd mördades och torterades av polisen brast mitt hjärta. Jag kände ett kall. Jag hade fått nog”, skriver hon i en artikel för Esquire.
Artikeln publicerades i början av juli och Osaka var mycket öppen om sig själv och hur hon försökt hitta sin egen identitet under uppväxten och under sin tid i proffstennisen. Med rötter i Japan och Haiti och uppvuxen som både asiatisk och färgad i USA är hon svår att definiera.
”Jag är asiatisk, jag är svart och jag är kvinna. Jag är en normal 22-åring som är riktigt bra på tennis. Jag har accepterat mig som den jag är: Naomi Osaka”, beskriver hon sig själv.
Nystart i år
Då tennisen sattes på paus på grund av den globala coronapandemin hade Osaka tid att reflektera och fundera på sig själv, sitt liv och sin identitet och vad som är viktigt för henne.
”Under de senaste månaderna har jag omvärderat vad som är viktigt för mig. Det känns som om pandemin gav mig en nystart jag behövde. Jag frågade mig själv vad jag skulle göra om jag inte kunde spela tennis. Jag insåg att det var dags att tala ut och ta ställning”, skrev Osaka.
Då den färgade amerikanen Jacob Blake sköts av polisen i Wisconsin i slutet av augusti visade Osaka en ny sida av sig själv. Samtidigt som basketligorna WNBA och NBA, amerikanska fotbollens NFL och fotbollens MLS ställde in sina matcher för att uttrycka sitt stöd i kampen mot rasismen meddelade Osaka att hon inte kommer att spela sin semifinal i tennisturneringen i New York.
”Mer än jag är en idrottsutövare är jag en svart kvinna. Och som en svart kvinna känner jag att det finns mycket viktigare saker som kräver omedelbar uppmärksamhet än att se mig spela tennis”, skrev hon på Twitter.
Damtennisorganisationen WTA:s ordförande Steve Simon uttryckte sitt stöd för Osakas beslut och några timmar senare kom beskedet att man stoppar allt spel i turneringen för att följa de andra sporternas exempel och stödja kampen mot polisvåldet och rasismen.
”Jag förväntar mig inte att något drastiskt ska hända bara för att jag inte spelar tennis, men om jag kan få i gång ett samtal i en i huvudsak vit sport tycker jag att det är ett steg i rätt riktning”, skrev Osaka och fortsatte:
”Jag mår illa av att se polisens fortsatta folkmord på svarta människor. Jag blir utmattad av att se nya hashtaggar var och varannan dag och jag är extremt trött på att höra samma samtal om och om igen. När tar det slut?”
Osaka säger att hon kände att det var hennes ansvar att ta ställning och meddela att hon inte spelar sin match.
– Jag väntade och väntade men insåg att jag var den som måste ta det första steget. Jag ville bara skapa medvetenhet i tennisbubblan. Jag gjorde väl bara mitt jobb, sade hon då enligt The Daily Telegraph.
Det hela hängde ihop med hennes resa till Minneapolis och hennes deltagande i protesterna efter att George Floyd dödats av polisen.
”George dödades av de som får be
talt för att skydda honom. För varje George finns det en Brianna, en Michael, en Rayshard. Den sorgliga listan är lång. Och det här är bara de tragedier som fastnat på film. Färgade människor har kämpat mot det här förtrycket ensamma i så många år och utvecklingen har varit långsam och svag. Det räcker inte att ”inte vara rasist”. Vi måste vara antirasister”, skrev Osaka i sin artikel i Esquire.
Sju matcher, sju munskydd, sju namn
Då US Open körde i gång inför tomma läktare i New York i slutet av augusti klev Osaka in på planen med ett munskydd med namnet Breonna Taylor på.
– Jag har faktiskt sju masker. Det är ganska ledsamt att sju masker inte räcker för alla namn. Förhoppningsvis går jag till final så ni får se alla, sade hon efter den första matchen.
Hon fick bära samtliga masker på vägen till sin tredje grand slamseger.
Namnen Elijah McClain, Ahmaud
Arbery, Trayvon Martin, George Floyd, Philando Castile och Tamir Rice visades upp för miljonpubliken på distans och Osaka cementerade sin position som en av den moderna idrottens stora förebilder och blivande ikoner.
Den 22-åriga japansk-haitiska amerikanskan är en fräsch fläkt i en idrottsvärld i sakta förändring. Hittills har hennes ställningstaganden främst skett i USA och kring händelser i uppväxtlandet men räkna med att Osaka kommer att lyfta fram också andra problem än den strukturella rasismen och polisvåldet i framtiden.
Hon vill använda sin plattform som tennisstjärna för att rikta uppmärksamheten mot andra sociala orättvisor och jobba för en mer rättvis och jämlik värld. Hon ser den globala tennisen som en bra möjlighet för att nå ut till alla sorters människor i världen. Dessutom kan hennes multinationella bakgrund bidra till att fler människor kan relatera till henne och ta till sig hennes viktiga budskap.
– Tennisen ger möjlighet att lyfta fram olika ärenden. Då en spelare börjar tala om något öppnar det också dörren för de andra att göra det, sade Osaka under US Open.
Osaka är redan en av tennisens storstjärnor. I framtiden är hon en av de som väntas ta över efter att den gyllene generationens stjärnor Serena och Venus Williams, Roger Federer, Rafael Nadal och Novak Djokovic så småningom lämnar rampljuset.
Men det är personen Naomi Osaka – inte tennisspelaren Naomi Osaka – som kommer att bidra till de största förändringarna inom idrottsvärlden. Hon har redan visat att idrott, politik, mänskliga rättigheter och personliga ställningstaganden hör ihop och går att kombinera.
Framgångarna på banan ger henne en plattform varifrån hon kan leda sin kamp för en mer jämlik och rättvis värld.