Britterna på väg mot en mörk vinter
Där ute brinner Kalifornien och Donald Trump påstår att han inte tänker avgå frivilligt om han förlorar. Där ute smälter polarisen. Där ute sprider sig viruset snabbt igen. Och i Storbritannien väntar brexit. Jag är knappast den enda som får lust att blunda då jag skrollar igenom nyheterna på telefonen.
Ska vi ta en snabb titt på de senaste veckornas rapporter härifrån? Viruset är på frammarsch också i Storbritannien. Vi väntar oss nu åtminstone ett halvt år av lokala nedstängningar och åtgärder som ska sakta ner smittspridningen. Kurvan pekar uppåt. Det finns inte tillräckligt med tester.
En vän vars son kom hem från skolan med hosta och feber fick höra att alla tester var slut. Skolan meddelade att om sonen inte testas inom fem dagar måste hela familjen självisolera sig i två veckor. Efter många desperata försök att få tag på ett test lyckades min vän till sist på den femte dagen. Hennes son hade bara en vanlig förkylning.
På sociala medier sprids rapporter om Londonbor som uppmanats att åka till Skottland för att testa sig. ”Som tur är kan du gå eller cykla till ditt test” uppmanar regeringens webbsida. Kritiken som riktas mot regeringen är hård. Hur ska landet klara av att tackla viruset om det inte går att ta reda på vem som är sjuk? Hur ska skolorna kunna vara öppna om det inte finns tester så att man kan visa att en förkylning inte är coronaviruset?
Och så har vi ekonomin. Shoppinggatorna är tomma. Restauranger och kafékedjor säger upp personal. Nattklubbar och teatrar hotas av kollaps. Regeringens enorma stödpaket har hittills hållit ekonomin flytande. Hur länge kan det fortsätta? Och hur kommer det att gå efter brexit?
Den senaste nyheten om utträdet ur EU är att grevskapet Kent på sydostkusten kommer att avgränsas från resten av landet om det blir en brexit utan avtal. Alla lastbilar som kör in i Kent måste ha specialtillstånd. Det ska förhindra att långa köer uppstår på grund av allt extra pappersarbete vid gränsen. Regeringens egna uträkningar varnar för att bilköerna kan göra att lastbilarnas resa genom Kent tar flera dagar.
Förhandlingarna med EU går inte bra. Alla verkar ense om att man borde komma överens om ett handelsavtal i oktober. Men hittills har Boris Johnsons försök att dra sig ur ett bindande avtal han skrev under för nästan exakt ett år sedan retat gallfeber på både EU och många av hans egna parlamentariker. Senast fick han skäll i underhuset av sin föregångare Theresa May.
”De konservativa bryter inte mot lagen”, var både Mays och många andra konservativa politikers budskap till premiärminister Johnson.
Dessutom vänder sig högerpressen mot premiärministern. ”Var är Boris”, frågar högermagasinet The Spectator. Det cirkulerar envisa rykten om premiärministerns hälsa. I augusti rapporterade de brittiska tidningarna att Humphry Wakefield, som är svärfar till Johnsons närmaste rådgivare Dominic Cummings, sagt att premiärministern är som en sjuk häst som tvingats börja arbeta för tidigt. ”Då blir den aldrig frisk igen”, uppges han ha sagt och tilllagt att Boris tänker avgå inom sex månader. Påståendet tillbakavisas av premiärministerns talesmän.
Under en av höstens sessioner i underhuset höll den förra Labourledaren Ed Miliband sitt livs tal där han kritiserar premiärministern. Videon delas vitt och brett på sociala medier. Det som chockar många britter är Boris Johnson själv. Han stirrar tomt ut i luften med påsar under ögonen. Huden är blek och han verkar trött, nästan utmattad. Han försvarar sig inte och lämnar underhusets kammare efter talet. Det känns som en metafor för Storbritannien. Landet är utmattat och det här är bara början.
Det som chockar många britter är Boris Johnson. Han stirrar tomt ut i luften med påsar under ögonen. Huden är blek och han verkar trött, nästan utmattad.