Tidigare inte möjligt för KKV att ingripa i koncentrationen inom vårdmarknaden

KONKURRENS I HBL:s ledare (4.10) behandlades Konkurrens- och konsumentverkets (KKV) beslut att framställa till marknadsdomstolen att denne skulle förbjuda företagsförvärvet mellan Mehiläinen och Pihlajalinna. I ledarartikeln begrundades varför verket tillåtit vårdmarknaden koncentreras och de stora aktörerna mångdubbla sina omsättningar sedan 2014 i stället för att ingripa i de företagsförvärv som förverkligats i branschen tidigare. I ledaren nämndes som exempel Terveystalos förvärv av Diacor och av Attendo.

Frågan är relevant. Även KKV har oroat sig för koncentrationen inom vårdmarknaden, vilken har medfört att läkarcentraler med stark lokal närvaro avlägsnats från marknaden. Ännu för enbart 5–10 år sedan fanns det ett stort antal lokala läkarcentraler verksamma i Finland. Sådana var till exempel Pulssi och Neo i Åbo, ODL och Caritas i Uleåborg, Diacor, Dextra och Vantaan Lääkärikeskus i huvudstadsregionen, Porin Lääkäritalo och många fler.

Samtliga ägs i dagens läge av de tre stora aktörerna – Terveystalo, Mehiläinen och Pihlajalinna. De tre stora aktörerna har köpt sammanlagt hundratals företag inom vårdbranschen under de senaste fem åren. I dag är endast enstaka små lokala läkarcentraler verksamma på marknaden.

Enligt konkurrenslagen skall verket granska enbart sådana förvärv som överskrider vissa omsättningsgränser. Verket är behörigt att granska endast sådana företagsförvärv där parternas omsättning i Finland överskrider 20 miljoner euro och deras världsomfattande omsättning tillsammans överskrider 350 miljoner euro. Gränserna är nästan dubbelt så höga i jämförelse med de övriga nordiska länderna. På grund av de höga omsättningsgränserna har endast tre företagsförvärv av flera hundra transaktioner i branschen kunnat granskas av verket: Terveystalo/ODL 2011, Terveystalo/Diacor 2016 och Terveystalo/Attendo 2017.

Verket granskade samtliga förvärv grundligt. Dessa tre tidigare fall var dock mycket annorlunda än det nu aktuella förvärvet mellan Mehiläinen och Pihlajalinna. ODL och Diacor var verksamma endast lokalt och enbart inom arbetshälsotjänster och tjänster för privatkunder. Marknaderna har koncentrerats vidare även efter dessa beslut. Attendo och Terveystalo igen var väldigt annorlunda aktörer som inte konkurrerade sinsemellan förutom på en snäv del av marknaden. Attendo tillhandahöll främst grundtjänster inom hälsovård till kommuner och Attendos och Terveystalos affärsverksamheter överlappade endast till en liten grad.

Ett förvärv mellan Mehiläinen och Pihlajalinna skulle försegla koncentrationsutvecklingen och skulle leda till minskade alternativ och prisökning till konsumentens nackdel. Framställningen till marknadsdomstolen för att förbjuda företagsförvärvet var nödvändigt för att trygga konkurrensen på vårdmarknaden. I syfte att undvika en motsvarande utveckling på andra marknader bör omsättningsgränserna för tillsynen över företagsförvärv ändras. Förutom justeringen av omsättningsgränserna bör det till lagen tilläggas en rätt för KKV att ålägga en part att anmäla förvärvet till KKV om det finns särskilda skäl att göra det (fin. otto-oikeus). I Sverige såväl som i flera andra länder kan konkurrensmyndigheten, om negativa verkningar förutspås, med stöd av denna rätt granska även sådana förvärv som underskrider omsättningsgränserna.

SVAR

Tack för ett både betryggande och oroväckande svar. Man undrar varför Finland begränsat KKV:s behörighet genom att lägga ribban orimligt högt? Resultatet blir en tandlös tillsyn, som dessutom har tappat bort sina proteser.

Också i övrigt saknar finländska konkurrensregler äkta klös. Vintern 2019 hördes en uppgiven suck från KKV, som efter tre och ett halvt år av kostsamma utredningar konstaterade att OP:s bonussystem är problematiskt ur konkurrenssynpunkt – men att verktygslådan gapar tom. OP:s skattefria bonusar försvagar konsumentens chanser att jämföra priser på skadeförsäkringar och bostadslån, dessutom drar finanskoncernen skattemässig nytta av det ogenomskinliga upplägget. En meningsfull och proaktiv konkurrenspolitik kräver trimmade muskler, bollen är hos riksdagen.