”Kan vi gå en promenad i nuet idag?”
Serieromanen Homo Line av Edith Hammar tar sin början mitt på Östersjön. Berättarjaget ligger i sin hytt och blickar ut mot det mörka havet där en jättelik kopia av hen själv stegar omkring bland isflaken. På ett annat ställe åker berättarjaget från Stockholm till Helsingfors sittande ovanpå färjan. Den flytande, drömlika gränsen mellan städerna blir ett spel som pågår genom verket. Den banala frågan ”Vilken stad är bättre?” döljer en sårbarhet som tangerar tillhörighet och tillhörighetens innebörd.
Upplevelsen av att varken höra hemma i Helsingfors eller Stockholm kanske också handlar om avsaknaden av någon att dela städernas kulturella och emotionella referenspunkter med. Är det så att ”hem” inte alltid handlar om stad och kultur utan ibland även om att ha någon att dela tillvaron med? Hammar drar parallellen mellan plats och person i sekvensen där huvudpersonen går i säng med Sverige. ”Vi ses nästa gång”, säger Sverige och Finland ropar ”Kom inte tillbaka den här gången”.
Ovanstående är ett exempel på hur det smärtsamma kan övergå i humor, utan att för den delen förminska själva känslan. Tvärtom får nostalgin finnas, nästan till en punkt där den övergår i blödighet. Huvudpersonen säger: ”Där sket jag på mig på en dejt när jag var 17”, varpå hens vän svarar: ”Kan vi gå en promenad i nuet idag?”.
Att låta det sentimentala ta plats och finnas, i stället för att ironisera bort det känns fräscht, liksom det avslutande avsnittet bakom den bakre Gloryfliken visar en utopisk båtfärd där personer som liknar huvudpersonen själv njuter av pizza, nakenhet, bad och drinkar. Homo Line lyckas vara cool utan att vara svår eller sval.
En annan bok som utspelar sig i ett mentalt gränsland mellan Stockholm och Helsingfors är Anna Järvinens dröm natten till i dag. Också här är relationen till de båda städerna ambivalent, tillhörigheten ständigt möjlig att omförhandla. Liksom hos Hammar finns det i blicken mot Finland en stark nostalgi. Det förekommer en del finskspråkiga ord och namn i texten, något som även återfinns i Hammars illustrationer, vilket också kan peka på den rikedom som en delad tillhörighet kan innebära. Upplevelsen av mellanförskap är i och med Hammars och Järvinens debuter ett angeläget tema i den finlandssvenska bokhösten.
”Den banala frågan om vilken stad som är bättre, Helsingfors eller Stockholm, döljer en sårbarhet som tangerar tillhörighet.”
HANNA YLÖSTALO & KANELI JOHANSSON