Vem vill vara med i en union som Orbán styr?

EU är tandlöst och förlorar sin trovärdighet genom att låta bli att sätta alltmer auktoritära medlemsländer på plats.

TOMMY WESTERLUND

Etommy.westerlund@ksfmedia.fi U-kommissionen presenterade förra veckan den första EU-rapporten om rättsstatsprincipen. I samband med det konstaterade kommissionsordförande Ursula von der Leyen att principen och gemensamma värden är själva grunden för våra samhällen och vår europeiska identitet.

Det låter bra, men hur kommer det sig då att inte ens medlemsländerna inom EU håller sig till de här grundreglerna? Hur kan Viktor Orbán i Ungern och Jarosław Kaczyński i Polen fortsättningsvis strunta i rättsstatsprincipen och driva en politik som går stick i stäv med EU:s grundvärden?

Vem i världen kan försvara demokratiska värden om inte EU gör det ens bland de egna?

Själva rapporten är en sorglig läsning om hur flera medlemsländer inte uppfyller grundläggande demokratiska krav som ställs redan på ett land som vill bli medlem i EU. Den innehåller som väntat en hel del kritik mot just Ungern och Polen om demokratiska brister och brott mot olika basrättigheter och -friheter.

För att komma åt detta konstruerades i somras efter svåra förhandlingar en skiss till koppling mellan rättsstatsprincipen och fördelningen av de 1 800 miljarder euro som utgör nästa års budget och ett extra återhämtningspaket till följd av pandemin.

EU:s nuvarande ordförandeland Tyskland kom förra veckan med ett mer detaljerat men nedbantat förslag om hur det här systemet ska fungera. Det blev en stor besvikelse inte minst för Finland som liksom Nederländerna, Sverige och Danmark hör till de länder som hårdast kräver att rättsstatsprincipen följs i alla medlemsländer.

Det finns nu ett gyllene läge att sätta hårt mot hårt mot länder som Ungern och Polen. Budgetmiljarderna borde kunna fungera som en tillräckligt stor morot för att få dem att bättre än tidigare anpassa sig till EU:s grundvärden. Att nu pruta på kraven för att få pengar ger helt fel signaler till de här länderna. Finland bör inte ge efter. Det är inte fråga om bångstyrighet om ett medlemsland kräver att EU-pengar

förutsätter att man följer de gemensamma grundregler som alla har kommit överens om.

Trovärdigheten i EU:s uttalanden om och fördömanden av länder som inte respekterar mänskliga rättigheter och följer rättsstatsprincipen är inte hög så länge det inom unionen finns länder som bryter mot de här reglerna.

Halvauktoritära och korrupta länder hör inte hemma i EU. Vem vill vara med i en union som Orbán styr? Då är det bättre att grunda en ny union utan Ungern, som Nederländernas premiärminister nyligen halvseriöst kastade fram.

Det är även i övrigt lite si och så med unionens trovärdighet som en betydande spelare på den internationella arenan. En bidragande orsak till det är EU:s tröghet då det gäller att höja rösten eller sätta ner foten. Det igen beror till stor del på EU:s regler om beslutsfattande och krav på enhällighet i många frågor.

Med 27 medlemsländer och 27 viljor är det i dag inte lätt att nå enighet i EU. Beslutsfattandet skulle effektiveras och försnabbas om majoritetsbeslut kunde tillämpas mer än i dag, till exempel i utrikespolitiken där EU på grund av vissa länder som ställer sig på tvären nu ger ett vagt eller velande intryck. Kravet på enhällighet urvattnar ofta besluten om de över huvud taget kan fattas och skapar lätt också kohandel. EU målar på många sätt in sig i ett hörn där rörelsefriheten hela tiden minskar.

Vi såg exempel på det förra veckan på EU:s toppmöte då Cypern tvingade EU till en kompromiss i sanktionerna mot Belarus. De kommer med en rejäl fördröjning och till exempel president Lukasjenko står utanför alla sanktioner. Det blev också luddiga skrivningar i uttalandet mot Turkiets aggressiva aktiviteter i östra Medelhavet.

FN:s säkerhetsråd är ett bra bevis på hur handlingsförlamat ett organ kan bli då vetorätten brukas på ett sätt som snarare bör ses som missbruk. Veto ska finnas för att skydda länder för orättvisor, men i nuvarande form fungerar det i stället som skydd för den som begår orättvisor.