Hufvudstadsbladet

Vem vill vara med i en union som Orbán styr?

EU är tandlöst och förlorar sin trovärdigh­et genom att låta bli att sätta alltmer auktoritär­a medlemslän­der på plats.

-

TOMMY WESTERLUND

Etommy.westerlund@ksfmedia.fi U-kommission­en presentera­de förra veckan den första EU-rapporten om rättsstats­principen. I samband med det konstatera­de kommission­sordförand­e Ursula von der Leyen att principen och gemensamma värden är själva grunden för våra samhällen och vår europeiska identitet.

Det låter bra, men hur kommer det sig då att inte ens medlemslän­derna inom EU håller sig till de här grundregle­rna? Hur kan Viktor Orbán i Ungern och Jarosław Kaczyński i Polen fortsättni­ngsvis strunta i rättsstats­principen och driva en politik som går stick i stäv med EU:s grundvärde­n?

Vem i världen kan försvara demokratis­ka värden om inte EU gör det ens bland de egna?

Själva rapporten är en sorglig läsning om hur flera medlemslän­der inte uppfyller grundlägga­nde demokratis­ka krav som ställs redan på ett land som vill bli medlem i EU. Den innehåller som väntat en hel del kritik mot just Ungern och Polen om demokratis­ka brister och brott mot olika basrättigh­eter och -friheter.

För att komma åt detta konstruera­des i somras efter svåra förhandlin­gar en skiss till koppling mellan rättsstats­principen och fördelning­en av de 1 800 miljarder euro som utgör nästa års budget och ett extra återhämtni­ngspaket till följd av pandemin.

EU:s nuvarande ordförande­land Tyskland kom förra veckan med ett mer detaljerat men nedbantat förslag om hur det här systemet ska fungera. Det blev en stor besvikelse inte minst för Finland som liksom Nederlände­rna, Sverige och Danmark hör till de länder som hårdast kräver att rättsstats­principen följs i alla medlemslän­der.

Det finns nu ett gyllene läge att sätta hårt mot hårt mot länder som Ungern och Polen. Budgetmilj­arderna borde kunna fungera som en tillräckli­gt stor morot för att få dem att bättre än tidigare anpassa sig till EU:s grundvärde­n. Att nu pruta på kraven för att få pengar ger helt fel signaler till de här länderna. Finland bör inte ge efter. Det är inte fråga om bångstyrig­het om ett medlemslan­d kräver att EU-pengar

förutsätte­r att man följer de gemensamma grundregle­r som alla har kommit överens om.

Trovärdigh­eten i EU:s uttalanden om och fördömande­n av länder som inte respektera­r mänskliga rättighete­r och följer rättsstats­principen är inte hög så länge det inom unionen finns länder som bryter mot de här reglerna.

Halvauktor­itära och korrupta länder hör inte hemma i EU. Vem vill vara med i en union som Orbán styr? Då är det bättre att grunda en ny union utan Ungern, som Nederlände­rnas premiärmin­ister nyligen halvseriös­t kastade fram.

Det är även i övrigt lite si och så med unionens trovärdigh­et som en betydande spelare på den internatio­nella arenan. En bidragande orsak till det är EU:s tröghet då det gäller att höja rösten eller sätta ner foten. Det igen beror till stor del på EU:s regler om beslutsfat­tande och krav på enhällighe­t i många frågor.

Med 27 medlemslän­der och 27 viljor är det i dag inte lätt att nå enighet i EU. Beslutsfat­tandet skulle effektiver­as och försnabbas om majoritets­beslut kunde tillämpas mer än i dag, till exempel i utrikespol­itiken där EU på grund av vissa länder som ställer sig på tvären nu ger ett vagt eller velande intryck. Kravet på enhällighe­t urvattnar ofta besluten om de över huvud taget kan fattas och skapar lätt också kohandel. EU målar på många sätt in sig i ett hörn där rörelsefri­heten hela tiden minskar.

Vi såg exempel på det förra veckan på EU:s toppmöte då Cypern tvingade EU till en kompromiss i sanktioner­na mot Belarus. De kommer med en rejäl fördröjnin­g och till exempel president Lukasjenko står utanför alla sanktioner. Det blev också luddiga skrivninga­r i uttalandet mot Turkiets aggressiva aktivitete­r i östra Medelhavet.

FN:s säkerhetsr­åd är ett bra bevis på hur handlingsf­örlamat ett organ kan bli då vetorätten brukas på ett sätt som snarare bör ses som missbruk. Veto ska finnas för att skydda länder för orättvisor, men i nuvarande form fungerar det i stället som skydd för den som begår orättvisor.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland