Om kuratorerna flyttas till social- och hälsovården försämras det förebyggande arbetet

sKolKuRatoReR Just nu diskuteras ett förslag där skolans kuratorer och psykologer eventuellt skulle flyttas och verka under social- och hälsovårdslandskapen. Det här är något som oroar oss svenskspråkiga skolkuratorer i Helsingfors.

För tillfället har skolkuratorerna och psykologerna arbetsrum på skolorna och verkar under utbildningssektorns förvaltning. Detta gör att vår arbetsinsats och expertis blir en naturlig och lättillgänglig resurs i skolan och vi kan flexibelt och ändamålsenligt sätta in vår arbetsinsats där vi och skolans ledning ser att det behövs. Vi har tillgång till väsentlig information som gäller skolan och deltar i lärarmöten och planeringsdagar och vice versa har skolans personal insyn och förtroende för det vi gör.

Vi arbetar ständigt för att upprätthålla och utveckla ett nära samarbete med skolans undervisningspersonal och också den övriga studerandeoch elevvårdspersonalen. Genom ett nära samarbete är vi en självklar resurs inom skolans mobbningsförebyggande och utredande verksamhet, vänelevs- och tutorutbildningar, skolfrånvaroproblematik och i det sköra skedet mellan skolbyten inom såväl grundskolan som till andra och tredje stadiet.

Vi ser att trenden visar på att barn och ungdomar mår allt sämre, men vi ser också att de i nuläget i större grad söker sig till studerandehälsan för hjälp och stöd. Detta anser vi bero på den tillgänglighet och kontinuitet som vi, tillsammans med skolans andra professionella, skapat för skolans elever och studerande. Skolkuratorn har den uttalade rollen att värna om elevers psykiska och socioemotionella välmående. Skolan och speciellt dess elever och studerande behöver lättillgängliga experter som finns på plats i skolan för att främja skolnärvaro, öka tryggheten och trivseln i skolan och stöda enskilda elever och studerande som behöver individuellt stöd.

Ifall vi flyttas över till socialoch hälsovårdssidan är vi oroliga över att det förebyggande arbete som vi satsat på i många år försämras. Vi är oroliga för att vi blir osynliga och svårtillgängliga och att tröskeln höjs för såväl elever som personal att söka stöd och konsultation. Vi undrar vilken kuratorns roll kommer att vara i framtiden?

En särskild oro känner vi för att vi språkmässigt blir splittrade. I Helsingfors krävs redan särlösningar för de svenskspråkiga barnen och ungdomarna när det gäller deras rätt till vård och gratis stöd. Vi vet att det kan vara svårt för vårdnadshavare, elever och studerande samt skolpersonal att hitta stöd på svenska i huvudstadsregionen. Vi är experter på den svenska servicehelheten och kan handleda barn och unga

Vi är oroliga för att vi blir osynliga och svårtillgängliga och att tröskeln höjs för såväl elever som personal att söka stöd och konsultation.

till vidare stöd. Varför riskera att försvaga kontakten med kuratorstjänsterna ifall även vi blir en utomstående instans?

Redan i nuläget är det inte alltid lätt för en enskild studerande att kontakta skolans kurator, och därför behöver vi arbeta proaktivt, och vara synliga i skolvardagen. Som en del av skolan går detta smidigt att göra, men som en yttre samarbetspartner kan det försvåras. Vi är rädda för att, som en utomstående part, ytterligare förlänga och försvåra kommunikationskedjorna i ärenden som till sin natur är känsliga. Och vi är rädda för att det i längden är eleverna och de studerande som får betala priset för det.

Vi vill inte äventyra barns och ungas rätt och tillgänglighet till samtalsstöd endast för enhetlighetens skull. Vi vill finnas till i barns och ungas skolvardag, som en naturlig del av skolan. Nu när vi hör till samma organisationsstruktur har vi förutsättningarna att friktionsfritt, tillsammans med skolans övriga personal, arbeta i multiprofessionella team, för elevens bästa.

Vi svenskspråkiga skolkuratorer i Helsingfors hoppas att få fortsätta jobba under utbildningssektorns förvaltning.

skolkuratorer, Helsingfors

JOHANNA BACKMAN MARIE-LOUISE VON BUXHOEVEDEN METTE SALVESEN MICHAELA RASK MIRJAM MALIK MONICA KULMALA NEA ANNER NINA MIKANDER PETRA NYMAN

Mycket med coronaepidemin är annorlunda nu i höst än i våras. Det som består är det egna ansvaret. Om vi orkar vara försiktiga kan vi bevara en större rörelsefrihet – och hållas friska.