Ljusglimtar i biomörkret
Dråpslag, chockterapi, undergångsscenario. Det är några av kommentarerna efter beskedet om att den nya James Bond-filmen No time to die, flyttar från november till april nästa år (efter att ursprungligen ha programsatts i april 2020).
Det är lätt att förstå oron. I England och USA valde biografjätten Cineworld att tillfälligt bomma igen och klart är att James Bonds utträde gör livet surt även hos oss.
Där filmer som Black widow och Dune – båda uppskjutna till nästa år – har en begränsad kontaktyta är 007 ett cirkusnummer utan like. Talande är att den brittiske gentlemannaagenten traditionellt fått även den finländska mannen att framstå som en
KRISTER UGGELDAHL ”Talande är att den brittiske gentlemannaagenten traditionellt fått även den finländska mannen att framstå som en kulturtant (ett av svenska språkets vackraste ord) med biobesök som särintresse.”
kulturtant (ett av svenska språkets vackraste ord) med biobesök som särintresse.
Med det inte sagt att det lönar sig att måla fan på väggen. Än. Och där går tacket till den inhemska filmen. Med undantag för Juho Kuosmanens Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv har det länge varit si och så med de konstnärliga utropstecknen, men publiken den återkommer.
Det är en sak att den färska Tove Jansson-filmen
väcker intresse, en annan att dokumentärer som Lost boys och Aalto även de säljer slut. Då har vi inte sagt ett ord om Risto Rappare, en favorit i repris, höstlovsaktuell.
Det är goda nyheter inte minst på landsbygden där den inhemska filmen av hävd varit ett trumfkort – till skillnad från det storstadsvänliga arthousestuket. Sedan får man hoppas att biograferna på svenskspråkiga orter inte halkar efter alltför mycket – där är ju hemmaplansfavören inte alls lika given.
Till de goda nyheterna hör väl också att de stora drakarna skjutits fram i stället för att bara förpassas till diverse strömningstjänster. Disney+ gjorde ett tappert försök med Mulan, men att döma av publikintresset där filmen redan haft premiär utföll det inte särskilt väl.
För övrigt finns det gott om alternativ i biosvängen. I Helsingfors kan man den här veckan se japanska, franska, tyska, svenska, franska, tunisiska och ryska filmer.