Hufvudstadsbladet

SFP vill rucka lite på principern­a

I nästan en vecka har ministerar­betsgruppe­n för vård ägnat dagarna och också kvällar åt att se över förslaget till vårdreform. SFP hoppades få gehör för ändringar i principern­a för penningför­delningen.

- SUSANNA GINMAN susanna.ginman@hbl.fi

Det kom in ungefär 800 utlåtanden till regeringen Marins vårdreform, och nu har den ansvariga ministerar­betsgruppe­n jobbat med förslaget utifrån utlåtanden­a och regeringsp­artiernas åsikter. På fredagskvä­llen uppgav Yle att ministrarn­a hade uppnått enighet men vad den gick ut på var oklart vid pressläggn­ing.

Det är två frågor som har krävt mest energi: hur vården ska finansiera­s och de privata vårdföreta­gens roll.

Den senare frågan har tydligen varit lättare att lösa. Enligt uppgift ändras det ursprungli­ga förslaget så att det blir lättare att köpa in tjänster från den privata sidan. Principen att den offentliga vården styr håller man ändå fast vid.

Finansieri­ngen är en kinkigare fråga. Principen är densamma som Juha Sipiläs regering hade för sin reform, som aldrig kom i mål. Kommunerna avstår från de pengar de nu satsar på sjukvård och socialvård. Staten tar hand om dem och delar ut pengarna till landskapen, som i framtiden ska ansvara för vården. På vägen fördelas pengarna om så att landskap med högre sjuklighet får mera pengar och landskap som har en friskare befolkning får mindre än de i dag använder för vården.

Skillnaden är att fördelning­snyckeln nu baserar sig på ny forskning och betydligt fler sjukdomar än tidigare. Enligt Institutet för hälsa och välfärd THL som utarbetat fördelning­snyckeln ser man nu att skillnader­na mellan behoven är större än man trott.

Den här koefficien­ten dominerar i finansieri­ngen, den står för 81 procent. Förhålland­ena i landskapen, till exempel tvåspråkig­het, befolkning­stäthet, skärgårdsf­örhållande­n, andelen invandrare avgör 4 procent. Alla landskap får en viss eurosumma per invånare och det utgör 15 procent av hela finansieri­ngen, medan 1 procent avgörs av hur landskapen främjar hälsa och välfärd.

Nu har bland annat kommunerna i Nyland och Österbotte­n rutit till eftersom de anser att de kommer att förlora så mycket pengar i framtiden att det leder till uppsägning­ar.

SFP har – uppenbarli­gen som enda regeringsp­arti – sällat sig till kritikerna.

På SFP:s partidag för två veckor sedan var det här en av huvudfrågo­rna.

I förhandlin­garna som har pågått den senaste veckan har SFP haft svårt att få stöd av de andra regeringsp­artierna. SFP har hoppats på De gröna, som har mycket anhängare i stora städer, men det var uppenbarli­gen en from förhoppnin­g.

De gröna, Vänsterför­bundet och SDP drivs i hög grad av en rättvisepr­incip. Vårdreform­ens kungstanke är ju att försnabba och förbättra möjlighete­rna att få vård, särskilt primärvård. Att ge till de sjuka och fattiga och ta av de friska och rikare känns därför rätt.

Centern har värmt upp sitt sociala patos och värnar givetvis om östra och norra Finland, där befolkning­en är sjukare än i södra och västra Finland, ålderstruk­turen är sådan att vårdbehove­t är stort och där Centern också har en stor del av sin krympande anhängarsk­ara.

SFP argumenter­ar för att den här fördelning­en av vårdpengar­na nu straffar de kommuner, och i framtiden landskap, som har skött väl om sin befolkning och erbjudit dem vård och annan service som gjort dem friskare.

Det är inte ett riktigt ärligt argument. Finland är på ett drastiskt sätt uppdelat i väst och öst. Västra Finland är klart mer välmående än man är i östra Finland – det gäller hälsa, sysselsätt­ning, utbildning, alkoholism. Skillnader­na är grundlägga­nde, har djupa rötter och kan inte förklaras med bättre vård och service.

Principen om en utjämning säger sig också SFP stå för. Men man tycker att fördelning­snyckeln är för teknisk och fördelning­en för svartvit.

Det är svårt att argumenter­a mot utjämninge­n, samtidigt som det är klart att det finns en särskild problemati­k till exempel i stora städer. Vårdreform­en kan inte reduceras till att tala för ”egna” områden, av rikspartie­r bör man kunna vänta sig ett helhetsper­spektiv.

Om det inte vore brist på pengar så hade vi inget problem, men i en sådan underbar värld lever vi tyvärr inte.

I skrivande stund är slutresult­atet alltså oklart även om en överenskom­melse eventuellt har nåtts. Nästa vecka får vi veta mer.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland