SFP vill rucka lite på principerna

I nästan en vecka har ministerarbetsgruppen för vård ägnat dagarna och också kvällar åt att se över förslaget till vårdreform. SFP hoppades få gehör för ändringar i principerna för penningfördelningen.

Det kom in ungefär 800 utlåtanden till regeringen Marins vårdreform, och nu har den ansvariga ministerarbetsgruppen jobbat med förslaget utifrån utlåtandena och regeringspartiernas åsikter. På fredagskvällen uppgav Yle att ministrarna hade uppnått enighet men vad den gick ut på var oklart vid pressläggning.

Det är två frågor som har krävt mest energi: hur vården ska finansieras och de privata vårdföretagens roll.

Den senare frågan har tydligen varit lättare att lösa. Enligt uppgift ändras det ursprungliga förslaget så att det blir lättare att köpa in tjänster från den privata sidan. Principen att den offentliga vården styr håller man ändå fast vid.

Finansieringen är en kinkigare fråga. Principen är densamma som Juha Sipiläs regering hade för sin reform, som aldrig kom i mål. Kommunerna avstår från de pengar de nu satsar på sjukvård och socialvård. Staten tar hand om dem och delar ut pengarna till landskapen, som i framtiden ska ansvara för vården. På vägen fördelas pengarna om så att landskap med högre sjuklighet får mera pengar och landskap som har en friskare befolkning får mindre än de i dag använder för vården.

Skillnaden är att fördelningsnyckeln nu baserar sig på ny forskning och betydligt fler sjukdomar än tidigare. Enligt Institutet för hälsa och välfärd THL som utarbetat fördelningsnyckeln ser man nu att skillnaderna mellan behoven är större än man trott.

Den här koefficienten dominerar i finansieringen, den står för 81 procent. Förhållandena i landskapen, till exempel tvåspråkighet, befolkningstäthet, skärgårdsförhållanden, andelen invandrare avgör 4 procent. Alla landskap får en viss eurosumma per invånare och det utgör 15 procent av hela finansieringen, medan 1 procent avgörs av hur landskapen främjar hälsa och välfärd.

Nu har bland annat kommunerna i Nyland och Österbotten rutit till eftersom de anser att de kommer att förlora så mycket pengar i framtiden att det leder till uppsägningar.

SFP har – uppenbarligen som enda regeringsparti – sällat sig till kritikerna.

På SFP:s partidag för två veckor sedan var det här en av huvudfrågorna.

I förhandlingarna som har pågått den senaste veckan har SFP haft svårt att få stöd av de andra regeringspartierna. SFP har hoppats på De gröna, som har mycket anhängare i stora städer, men det var uppenbarligen en from förhoppning.

De gröna, Vänsterförbundet och SDP drivs i hög grad av en rättviseprincip. Vårdreformens kungstanke är ju att försnabba och förbättra möjligheterna att få vård, särskilt primärvård. Att ge till de sjuka och fattiga och ta av de friska och rikare känns därför rätt.

Centern har värmt upp sitt sociala patos och värnar givetvis om östra och norra Finland, där befolkningen är sjukare än i södra och västra Finland, ålderstrukturen är sådan att vårdbehovet är stort och där Centern också har en stor del av sin krympande anhängarskara.

SFP argumenterar för att den här fördelningen av vårdpengarna nu straffar de kommuner, och i framtiden landskap, som har skött väl om sin befolkning och erbjudit dem vård och annan service som gjort dem friskare.

Det är inte ett riktigt ärligt argument. Finland är på ett drastiskt sätt uppdelat i väst och öst. Västra Finland är klart mer välmående än man är i östra Finland – det gäller hälsa, sysselsättning, utbildning, alkoholism. Skillnaderna är grundläggande, har djupa rötter och kan inte förklaras med bättre vård och service.

Principen om en utjämning säger sig också SFP stå för. Men man tycker att fördelningsnyckeln är för teknisk och fördelningen för svartvit.

Det är svårt att argumentera mot utjämningen, samtidigt som det är klart att det finns en särskild problematik till exempel i stora städer. Vårdreformen kan inte reduceras till att tala för ”egna” områden, av rikspartier bör man kunna vänta sig ett helhetsperspektiv.

Om det inte vore brist på pengar så hade vi inget problem, men i en sådan underbar värld lever vi tyvärr inte.

I skrivande stund är slutresultatet alltså oklart även om en överenskommelse eventuellt har nåtts. Nästa vecka får vi veta mer.