Ge alla färdtjänstanvändare rätt att anlita en bekant chaufför

Masklösa folkmassor som trängs i ultraortodoxa synagogor retar upp sekulära landsmän, som sedan tidigare ogillar hur den religiösa minoriteten påverkar livet för alla i Israel. En gammal klyfta djupnar.

FÄRDCENTRALEN VÄSTRA

NYLAND Det har fattats beslut om att köra ner ett tryggt och fungerande färdtjänstsystem som personer med funktionsnedsättning och äldre använder sig av i Esbo, Grankulla, Kyrkslätt, Lojo, Vichtis, Högfors, Raseborg, Hangö, Ingå och Sjundeå. Orsaker som angivits är att garantera tillgången till taxibilar, säkerhet, smidighet, samt besparingar.

Den nuvarande färdtjänsten ersätts i Esbos regi av Färdcentralen Västra Nyland (Länsi-Uudenmaan Kulkukeskus) och 8 500 personer berörs. Verksamheten börjar i november.

Har det tagits i betraktande att ansvaret för färdtjänstanvändarnas säkerhet, och servicens tillgänglighet fortsättningsvis är kommunens, trots att servicen handhas av Färdcentralen Västra Nyland?

Hur kommer tillgången på taxi att kunna förbättras när förutsättningarna för det försämras?

Enligt upphandlingsdokumenten för taxiföretagarna är det bara på vardagar kl. 6–21 som det, i princip, finns säker tillgänglighet på bilar. Andra tider – klockan 23–6, veckoslut och helgdagar sköts av de så kallade kontraktsbilarna. De har ingen skyldighet att ha jour. Att ta emot Färdcentralens körningar är endast obligatoriskt då Färdcentral-applikationen är påslagen.

Att ha applikationen ofta på är knappast motiverande eftersom fastslagna pris, före obligatoriska rabattprocenter, redan ligger duktigt under gränsen för lönsam verksamhet. Dessutom är de för inkomsterna viktiga serviceoch assistenttilläggen samt tilläggen för långsam körning borttagna. Kilometerersättningar betalas enbart för den kortaste vägen, inte den som är mest körbar.

På vilket sätt blir färdtjänsten i praktiken säkrare, tryggare och smidigare?

Resekortet tas bort samtidigt som Färdcentralen inte i efterskott ersätter resor som gjorts med andra tjänsteleverantörer ifall då det inte funnits bilar att tillgå, eller om ordersystemet fallerat. Chauffören assisterar inte längre vid stopp för att sköta ett ärende. För att besöka en postanstalt måste en synskadad i framtiden ha med sig en assistent till platsen för att få ärendet skött. Om ärendet på grund av köer tar längre än tio minuter blir hen av med en av sina få färdtjänstresor.

Chaufförer med så låga språkkunskaper som nivå A2 får köra för färdcentralen. Med de språkkunskaperna är det mycket svårt att ta emot körinstruktioner, som trots kartapplikationer ändå ofta behövs. För att inte tala om kommunikation med den som har talsvårigheter.

I vilken form kommer de tilltänkta besparingarna?

Den som inte kan röra sig självständigt måste för de enklaste ärenden (till exempel posta ett brev) beställa en assistent till platsen. Det är brist på lämpliga assistenter. Kostnaden för assistans under ett stopp är 20–40 euro. Chaufförer har tidigare kundspecifikt beviljats service- och assistanstillägg på 4,5–15,70 euro per/gång beroende på bilens utrustning.

Dessutom, ett stopp under resan för att sköta ett ärende får förorsaka högst två kilometer till på resans längd. En del av färdtjänstanvändarna bor i glesbygd där avstånden är långa. Ärenden som tidigare enkelt ombesörjts under resan kommer i framtiden att kräva en separat resa (i praktiken två), och dessutom en assistents medverkan.

Vilka av färdtjänstförändringens indirekta kostnadsverkningar har tagits reda på, och beaktats? Var finns beräkningarna tillgängliga? Kortsiktiga besparingar har man ju redan fått genom att tumma på chaufförernas ersättningar, samt genom att bygga upp en service som användarna med största sannolikhet kommer att undvika. Vad blir alltså färdtjänstförändringens verkliga pris?

Vi tror att den kostnadseffektivaste, tryggaste, säkraste och smidigaste färdtjänstlösningen är att använda sig av de gamla systemen och bevilja alla färdtjänstanvändare rätt till att anlita bekant taxichaufför. Det kommer att sänka på förmedlingskostnaderna och garantera tillgången på taxi också i glesbygden.

MIA LOHMAN

närstående till gravt synskadad färdtjänstanvändare, Otalampi

JARI HINDSTRÖM,

Taxiföretagare, JH Taksi

LISBETH HEMGÅRD

verksamhetsledare, FDUV rf

ULF GUSTAFSSON

verksamhetsledare, FMA – Funktionsrätt med ansvar rf

MATTHIAS JAKOBSSON

verksamhetsledare, Förbundet Finlands svenska synskadade rf

ILONA SALONEN

tf verksamhetsledare, SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf

Svarta hattar och studsande lockar, vita strumpor och långa kappor är en extremt ovanlig syn där jag bor. De ultraortodoxa judarna utgör cirka 12 procent av Israels befolkning och är koncentrerade till vissa områden.

Safed, Tiberias eller Bnei Brak, som ligger bara 15 kilometer hemifrån, är som en annan värld. I det berömda kvarteret Mea Shearim i Jerusalem lär utomstående inte över huvud taget vara välkomna.

I år har jag fått uppmaningar att hålla mig borta från de ultraortodoxa områdena också av en annan anledning. Det är där som coronaviruset sprids allra snabbast.

Det är lätt att förstå med tanke på att familjerna är stora och trångbodda, männen studerar tätt inpå varandra i religiösa skolor där det är svårt att hålla avstånd, och många struntar i coronarestriktionerna med avsikt.

Planen i början av september var att stänga av sådana områden, men efter protester från ultraortodoxa städer och politiker rann de riktade åtgärderna ut i sanden och i stället stängdes hela landet ner ett par veckor senare.

Sedan den 18 september har bara apoteken och matbutikerna varit öppna, och bara vissa yrkesgrupper får passera polisens vägspärrar och åka till jobbet.

Stränderna är inte fulla längre och det är också slut med massdemonstrationerna mot korruptionsanklagade premiärministern Netanyahu. Numera måste demonstranterna hålla sig inom en kilometer från sitt hem, precis som alla andra.

Men trots att folksamlingar är förbjudna har medierna rapporterat om tusentals ultraortodoxa som deltar i begravningar eller ber tillsammans i stora grupper utan masker under de judiska högtiderna som pågått fram till nu.

De andra israelernas tålamod håller på att ta slut och tonen blir allt hätskare. Många tycker inte att poliserna tar i tillräckligt hårt, trots att de drabbat samman ordentligt med invånarna i de ultraortodoxa samhällena.

Många tycker också att Netanyahu går i de ultraortodoxa partiernas koppel. Han behöver dem för att hålla ihop sin regering, men de har länge haft en vågmästarroll i israelisk politik.

Redan när staten grundades måste den första premiärministern David Ben Gurion, som inte var religiös, göra en kompromiss med de ultraortodoxa judarna för att få dem ombord. Till följd av det är kollektivtrafiken ännu i dag nedstängd på sabbaten och borgerlig vigsel inget alternativ.

De ultraortodoxa har också ett eget skolsystem, och de flesta behöver inte fullgöra värnplikten.

En annan aspekt som ogillas är att många ultraortodoxa män inte arbetar och bidrar till landets ekonomi. De ultraortodoxa familjerna är stora och deras andel av befolkningen växer snabbt, vilket kan leda till att allt färre skattebetalare ska försörja allt fler medborgare i framtiden.

I en ledare skriver tidningen Haaretz att de ultraortodoxa gruppernas vägran att följa coronarestriktionerna är följden av att regeringarna i åratal låtit dem agera som en stat inom staten.

Den religiösa minoriteten styr dessutom majoritetens privatliv, fast det är lätt att glömma i Tel Aviv. Under prideveckan i somras beslutade staden på eget bevåg att ge samkönade par lika rättigheter, eftersom rabbinaten som kontrollerar både vigslar, skilsmässor och konvertering inte viger par av samma kön. I fjol införde Tel Aviv dessutom busslinjer på sabbaten och rusningen blev enorm. Borgmästaren utmanade regeringen att göra samma sak på riksnivå, men det är osannolikt så länge de ultraortodoxa partierna har så mycket att säga till om.

Det behöver inte vara så för alltid. Kanske coronakrisen rentav blir droppen.

Redan när staten grundades måste den första premiärministern David Ben Gurion, som inte var religiös, göra en kompromiss med de ultraortodoxa judarna för att få dem ombord.