Opinionsmätningar och de opinionerade
I skrivande stund är USA:s presidentval mindre än en månad borta, och tidningarna är fulla med gallupar. Dylika är intressanta, inte minst för att de kan ge så olika resultat, men ännu intressantare är människors attityder till dem. Det kan inte ha undgått någon att förra presidentvalet i USA var rätt överraskande, delvis just därför att gallupmätningarna gav för handen att Donald Trump inte skulle vinna. Eller, om man skall vara lite mera precis, de var bra på att avgöra hur det totala antalet röster skulle fördelas, men missade på hur elektorskollegiet skulle se ut.
Eftersom vi människor har en tendens att minnas inte bara selektivt utan även karikerat verkar nu vissa vara övertygade om att mätningarna hade enormt stora fel förra gången. Inte bara det, de anser också att detta betyder att alla dylika alltid är fel – åtminstone om de säger något de inte vill höra. Det är en märklig slutsats, av flera olika orsaker.
Ett, galluparna hade inte ens nära inpå så stora fel som vissa i dag vill göra gällande. De var inte perfekta, givetvis inte, men i många delstater var det också väldigt små marginaler som avgjorde – små nog att vara svåra att mäta.
Två, folk verkar tro att de som gör dylika undersökningar inte har lärt sig något av vad som skedde. Själv tror jag att folk i branschen blev rätt omskakade av hur fel det gick, och vore jag de skulle jag nu ha jobbat i fyra år med att försöka rätta till modellerna. Jag tror faktiskt de vill ha … revansch. De har lärt sig, åtminstone lite ödmjukhet, och ambitionen är nu på topp att inte göra samma misstag en gång till.
Tre, folk som tar ett misstag inom opinionsmätning som ett bevis på att man inte kan lita på några dylika verkar ignorera hur fantastiska de ofta är. Val efter val blir jag mera imponerad av hur många resultat gallupfirmor faktiskt får rätt (inom en marginal) än uppretad av de få överraskningar som kommer. Att då tro att ett tydligt misstag fullkomligt trumfar (heh!) tiotals om inte hundratals goda analyser är ett skolboksexempel på ett tankefel.
Själv vet jag inte vem som vinner valet. Jag har följt opinionsmätningarna, och nyheterna, och tror att det finns en hyfsad chans att presidenten byts ut. Samtidigt inser jag att världen är överraskande, och mycket kan fortfarande hända på fyra veckor. Opinionsundersökningarna visar en tendens, en ögonblicksbild, men är svåra att generalisera från. Det sagt är det rätt fantastiskt hur man genom ett sampel på tusen människor av flera hundra miljoner ofta kan göra förutsägelser som avviker med bara några procent från det slutgiltiga resultatet.
Vad lär vi oss av detta? Två saker. Ett, det finns folk som tar en datapunkt, och envist förutsäger allt från detta. Två, de som gör opinionsundersökningar är faktiskt mycket duktigare än vi ofta inser. Vi kan nu, när nya data snart blir tillgängliga, fundera på vilken av dessa grupper som mera troligt har lärt sig något sedan sist.
”Opinionsundersökningarna visar en tendens, en ögonblicksbild, men är svåra att generalisera från.”
BILAR Kyrkslätts kommun säger nej till vägtullar i huvudstadsregionen berättar en nyhetsnotis (HBL 6.10). Enligt texten har kommunen redan en längre tid motarbetat vägtullar, eftersom de anses utgöra ett hot mot kommunens existens. Politiker, som intervjuats, påstår att det i Kyrkslätt är nödvändigt att ha bil för att kunna sköta dagliga ärenden.
Utsläppen från vägtrafiken utgör den största enskilda källan till koldioxidutsläppen i Kyrkslätt (CO2-rapport, Kyrkslätt/ Benviroc Oy). Kommunen har utlyst sig till Hinku-kommun, som målmedvetet strävar efter att genom sitt agerande minska sitt koldioxidavtryck.
Det viktigaste målet med de planerade vägtullarna är att minska vägtrafiken och öka användningen av kollektivtrafik för att bekämpa klimatförändringen. Hur kan en Hinku-kommun vara den första att säga tvärt nej till vägtullar inom huvudstadsregionen? Man hotar med att kommunen inte kommer att underteckna ett avtal som godkänner tullarna.
En stor del av de 40 000 kommuninvånarna bor nära stora trafikleder: kustbanan, stamväg 51 och Åboleden i norra Kyrkslätt. Både tåg- och busstrafiken till Helsingfors och Esbo fungerar bra. Många som bor ute på glesbygden har förstått hur behändigt det är att köra till tåget eller bussen och lämna bilen där i stället för att köra i stressande rusningstrafik till huvudstaden.
Vår familj med två vuxna och tre barn i Kyrkslätt har klarat sig utomordentligt väl utan bil i 40 år.