Bulgariens fotboll famlar i dystert mörker

Någon nämner Bulgarien och tankarna går osökt till Hristo Stoichkov, Krasimir Balakov, Emil Kostadinov, Dimitar Berbatov och många till. I bulgarernas ögon, i synnerhet bland seniorerna är visserligen Georgi Asparuhov ansedd som den bästa genom tiderna.

Fotboll

Bulgarien har en stolt historia som fotbollsnation men åratal av misskötsel, korruption, rasism och mutskandaler har förpassat landet till fotbollens bakgård.

VM-semifinalisten från 1994 återfinns numera på 60:e plats på världsrankningen och inte särskilt mycket tyder på ljusare tider. Majoriteten av spelarna håller till i den inhemska ligan, en viss kontrast till den stjärnstatus många av de forna lirarna åtnjöt i stora europeiska klubbar.

Bulgarien har, precis som så många andra öststater, kämpat sig igenom kommuniststyret för att sedan bli självständiga och plötsligt stå inför helt nya utmaningar.

Bakom järnridån fanns som bekant inte särskilt mycket utrymme för egna åsikter, improvisation eller nytänk. Där regerade partiet under Kremls vakande öga.

Samma gällde för idrotten som i allra högsta grad var statsstyrd, på gott och ont. Mest på gott skulle sannolikt de flesta säga i dagens läge. Under statens beskydd fanns möjligheter att utöva idrott på hög nivå. De möjligheterna försämrades avsevärt efter att Sovjetunionen föll samman.

CSKA Sofia var arméns lag och maktfaktorn nummer ett i landet. Levski Sofia var motvikten och den eviga antagonisten som åren 1969– 1985 tvingades foga sig under namnet Levski-Spartak. Under de åren var klubben inrikesministeriets och framför allt polisens klubb. Tuppfajten mellan just armén och polisen utspelades på många olika arenor.

På tal om Georgi Asparuhov så var det i Levski Sofia han fick sitt genombrott. Asparuhov, framröstad som den 40:e bästa spelaren i Europa under 1900-talet, tvingades sedan fullgöra sin obligatoriska värnplikt och slussades då vidare till arméklubben CSKA där han provspelade lite innan klubben meddelade att han inte var tillräckligt bra. Asparuhov skickades till Botev Plovdiv och resten är historia. Efter ett par år i Botev återvände han till Levski där han under sina år spelade sig till odödlighet innan han omkom i en trafikolycka 1971.

Vissa menar att Asparuhov med flit gjorde dåligt ifrån sig under provspelet för CSKA då han till själ och hjärta var Levskis man.

Gangstrar och syndikat tog över

Demonstrationer är vardag i Bulgarien och huvudstaden Sofia. Korruptionen genomsyrar hela samhället och pengar försvinner ner i fel fickor. Resultatet är en dålig infrastruktur, en sämre ekonomi och en allt större mängd missnöjda invånare.

Rasismen och våldet utgör ett allt större problem inom den bulgariska fotbollen.

Mer än tio fotbollspampar har fått sätta livet till då den undre världens tentakler når överallt i samhället.

Det började med Aleksander Tasev, då ordförande för Lokomotiv Plovdiv, som på vägen till jobbet en morgon år 2007 blev skjuten från en

passerande bil. Han var då den tredje ordföranden inom två år att bli mördad. Inom samma klubb.

Att en del bulgariska matcher varit och är uppgjorda är ingen hemlighet. Vadslagningsbyråer synar Bulgarien och vissa andra länder extra noga då det gäller vadslagning.

Vadslagning genererar stora pengar och då stora pengar är i rörelse och regleringen och lagstiftningen släpar efter är det som att ringa i middagsklockan för mer eller mindre ljusskygga figurer.

– Det finns vadslagsningssajter där man garanterar ett visst resultat. Så långt har det gått, berättade Norbert Rubicsek då jag träffade honom på ett seminarium för ett halvår sedan.

Rubicsek är jurist med polisbakgrund. Han jobbade längre med just matchfixning och annan ekobrottslighet innan han sadlade om. Numera är han direktör för en stiftelse som jobbar för att göra sportvärlden renare från just detta sorts fusk.

– Jag vill inte peka ut några länder i och med att detta är ett problem som existerar överallt men man kan generellt säga att de östra delarna av Europa är överrepresenterade i statistiken. Östeuropa och stora delar av Asien.

Rasismen är ett annat problem i Bulgarien. Både klubblags- och landslagsfans har vid flera tillfällen skämt ut sig.

Då hemmafansen under en match mot England började med apljud och andra rasistiska glåpord riktade mot Englands färgade spelare konstaterade forna storstjärnan Krasimir Balakov att han inte hörde någonting. Klassiskt exempel på att inte vilja se eller höra.

Balakov sade upp sig strax efter det. Numera är han manager för CSKA Sofia.

Nya tider

CSKA, Levski och en del andra prominenta klubbar har under 2010-talet tvingats inse att en framgångsrik historia inte nödvändigtvis innebär en framgångsrik nutid.

Då stenrika affärsmannen Kiril Domuschiev köpte upp Ludogorets försköts maktbalansen inom den bulgariska klubbfotbollen väldigt snabbt. Ludogorets tog omedelbart steget upp i högsta ligan och har efter det dominerat ligan i stor stil. Nio raka ligatitlar talar sitt tydliga språk.

I Europa har laget tagit sig till gruppspelet i Champions League en gång och mer eller mindre prenumererat på en plats i gruppspelet i Europa League.

Den före detta HIFK-backen Tero Mäntylä, numera i SJK, gjorde ett par säsonger i klubben och var bland annat med då laget tog sig vidare från gruppspelet i EL 2013– 2014 och slog ut Lazio i följande omgång. Sen blev Valencia för svårt men laget har alltsedan dess ingett respekt i Europa.

Klubben har sex landslagsspelare i den trupp som ska möta Finland på söndag i Helsingfors. Att de inte är flera beror på de talrika utländska förstärkningarna som är nyckelspelare i laget.

Ludogorets andas optimism och framgångarna avlöser varandra. Då de traditionella klubbarna inte förmått förnya sig har nutiden kört förbi dem.

CSKA, Levski och en del andra klubbar hävdar att Ludogorets nu övertagit ställningen som myndigheternas kelgris nummer ett och att systemet gynnar dominanten. Samma sak som under kommuniststyret men då gynnades som bekant de klassiska Sofiaklubbarna. Med marknadskapitalismen uppstod nya maktfaktorer.

Ludogorets går alltså bra men annars ser framtiden inte särskilt ljus ut för bulgarisk fotboll, i synnerhet inte landslagsfotbollen. Avundsjuka, misstänksamhet och korruption i kombination med ett tämligen fattigt och i viss mån bortglömt land är inte den bästa grogrunden för att återupprätta det som en gång var en väldigt stolt fotbollsnation.

Finland möter Irland på Olympiastadion på söndag kväll 19.00