Ven väljer och säljer Lugnet
Tycho Brahe valde Ven för lugnet. Nu hoppas turismföretagarna på ön att fler ska upptäcka tjusningen i just den råvaran – lugnet och ron – som Ven har ett övermått av.
Niels Mouritzen är sen till vårt möte men kompenserar det med en insiktsfull tur runt ön och en värdefull inblick i Vens väsen.
– Den främsta orsaken till att människor åker på semester är sol och bad. Nummer två är storstäder och kultur. På tredje plats har vi en nykomling som inte fanns bland tioi-topp för ett antal år sedan: lugn och ro.
Niels Mouritzen har tidigare jobbat på Visit Sweden, bolaget som på statens och besöksnäringens uppdrag marknadsför Sverige runtom i världen.
Numera driver han sin egen turismverksamhet på Ven men brinner fortsatt för helheten.
– Tycho Brahe valde Ven för att komma bort från hetsen och få ro för sina tankar. Det är en råvara som Ven har alla förutsättningar att göra något av.
Mouritzen tar oss med till kyrkan Sankt Ibb som står på toppen av en brant, ett så kallat backafall. Ända sedan 1200-talet har den stått stadigt och övervakat Kyrkbacken nedanför med sin hamn och sin samling pittoreska hus.
Det är nästan något grekiskt – tänk Mamma Mia – över kyrkan med den magnifika utsikten. Tycho Brahe var ingen ivrig kyrkobesökare, snarare tvärtom, men för att blidka sina kritiker lät han donera altartavlan som finns kvar än i dag.
Mouritzen gör oss uppmärksamma på en gammal kanonställning som balanserar på branten strax utanför kyrkmuren.
– Det finns många av dem runtom på ön. De är fantastiska meditationsplatser. Mindspots. Tänk om vi kunde göra något av dem, säger han.
Ven är fortsatt primärt ett ställe för sol, bad och segling. Sommartid vistas många tusen människor på ön medan det vintertid handlar om knappt 400 året runt-boare. Mouritzen drömmer om en förlängd säsong, från de typiska sommarveckorna, till en året runt-turism som bygger på Vens unika natur och lugn.
För att visa vad han menar tar Mouritzen oss med runt ön i skymningen. Överallt springer rådjur, fasaner och harar. Venbussen stannar när djuren passerar. Ingen brådska här inte, inget tutande. Respekt.
– Djuren jagas några höstveckor per år, men med måtta, säger Mouritzen.
Han vänder in vid den gamla kungsgården där fogden bodde på Tycho Brahes tid. Nu är det en ung familj som driver gården i femte generationen.
– Har du kommit för att hämta duvorna, frågar gårdens värdinna.
Mouritzen visar oss dammen där Tycho Brahe hade sin pappersmölla. – Nu finns här ål, säger han. Vi banar väg genom snår och kommer ner till en stenig strand. Mouritzen böjer sig ner och bryter en bit av en växt.
– Smaka. Det är strandkål. Vi använder den i vår restaurang.
Han böjer sig ner igen och bryter en kvist av en annan växt. Det smakar senap.
Tycho Brahe valde Ven för att komma bort från hetsen och få ro för sina tankar. Det är en råvara som Ven har alla förutsättningar att göra något av. Nils Mouritzen Företagare
– Det är strandsenap. Också det använder vi i matlagningen.
Ven är känt för sina gula cyklar som man kan trampa runt ön med. Men det finns också vandringsleder som löper längs backafall och in och ut i skogar och snår. Stora delar av Ven är ett naturreservat.
– Ven har ett mikroklimat som gör den moränhaltiga jordmånen oerhört bördig.
Vi åker förbi majs- och kornfält, och ser dignande äppel-, päron- och plommonträd.
– Här plockade jag juläpplen i december ifjol, säger Mouritzen invid ett knotigt träd.
Vi lär oss också att Ven är en av de nordligaste utposterna för odling av det proteinrika durumvetet.
Det är också det som gjort bageriet med stråtak och egen kvarn känt.
– Den näringsrika jorden, ljuset och en stabil sommar passar durumvetet, säger mathantverkaren Britta Ossler som närmar sig 80 år men fortfarande, efter 20 år, driver bageriet.
– Men för er som är från Finland rekommenderar jag rågbröd, säger hon.
Vi tittar till slut in hos Linda Jönsson som gjort om ett gammalt stall till yogaretreat med örtaträdgård utanför.
– Man måste vara en uppfinningsrik mångsysslare för att klara sig här, säger hon.