Varför dröjer det så länge att ta i bruk lokala avtal i Finland?

ARBETSMARKNAD Man har länge diskuterat hur man kunde sluta lokala avtal på arbetsplatserna. Jag tänker på mina erfarenheter från 1990-talets dåliga tider. Företaget (ett börsbolag) jag styrde som vd var mycket nära konkurs. Vi var tvungna att förhandla med personalen om lönerna, semesterpengarna och övertidsersättningarna för att minska våra kostnader. Ledningen sänkte märkbart sina löner och hela personalen avstod från bland annat semesterpengarna. Det uppstod för mig en känsla att personalen är färdig att förhandla också om tunga beslut när alla i företaget sitter i samma båt med ömsesidigt förtroende mellan ledningen och medarbetarna och alla förstår målet.

Varför dröjer det så länge att ta i bruk lokala avtal i Finland? Skulle det gå snabbare genom att ta med personalrepresentanter i företagens styrelse? Förtroendet borde ökas. Har vi förutsättningar att uppfostra ett ömsesidigt förtroendekonto? På företagsnivå ökar förtroendet vid jämlika förhandlingar. Det är möjligt bara i växelverkan som baserar sig på öppenhet och pålitlig kunskap.

Personalrepresentanterna skulle bringa med sig en anmärkningsvärd insats och ny energi till styrelsearbetet. Förhandlingar angående arbetsvillkor kunde få en ny synvinkel, beslut av nya slag kunde vara möjliga.

I den rådande samhällsekonomiska situationen, när vi försöker förbättra konkurrensförmågan för våra företag på det snabbt förändrande fältet och på så sätt öka antalet arbetstillfällen i hemlandet och inom exporten, behöver vi ”mjukt kunnande” i förhandlingarna. Grunden till framgången är ett ömsesidigt förtroende på arbetsplatsen, högt kunnande, ett gemensamt mål och arbetsglädje. Då är det lättare att förhandla med hela personalen också under svåra tider.

I lokala förhandlingar måste vi lyfta både ledningens och medarbetarnas arbetsvillkor på bordet och sluta avtal på ett rättvist sätt. Tillsammans kan vi uppnå mera.