"Jag kan bara söka er när jag tar sanden i munnen"
Nelly Sachs samlade dikter på svenska har kommit i en ny utgåva under redaktion av Daniel Pedersen. Den är ett storverk som uppmanar en att tänka över poesins förmåga att gestalta den europeiska tragedin.
Nelly Sachs (1891–1970) är tillsammans med Paul Celan Förintelsens poet framom andra. Född i en judisk familj i Berlin överlevde hon den genom att i sista ögonblicket – i maj 1940 – emigrera till Sverige där hon sedan stannade resten av sitt liv. Medvetandet om den judiska katastrofen och den egna räddningen präglade i grunden hennes liv och diktning.
Sachs debuterade som poet vid 56 års ålder med samlingen In den Wohnungen des Todes (I dödens boningar) vars inledningsdikt är hennes kanske kändaste:
O SKORSTENARNA På dödens sinnrikt uttänkta
boningar, Då Israels kropp upplöst i rök Drev genom luften – Som sotare mottogs den av
en stjärna
Som blev svart Eller var det en solstråle?
/- - -/
O ni skorstenar, O ni fingrar, Och Israels kropp i rök
genom luften!
Sachs gav ut ytterligare sex diktsamlingar, dessutom kom en bok efter hennes död. 1966 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. Hela hennes diktarbana som vi känner den utspelade sig från och med 1940-talet, efter flyttningen till Sverige. Parallellt med den var Sachs flitigt verksam som översättare av svensk
litteratur till tyska. Översättningsarbetet var ett sätt för henne att närma sig både det svenska språket (som hon lärde sig först efter emigrationen) och den modernistiska traditionen. Hon hade en nära relation till tidens stora poeter, sådana som Erik Lindegren och Gunnar Ekelöf, och blev vän med översättaren Margaretha Holmqvist och kritikern Bengt Holmqvist, en av den poetiska modernismens stora introduktörer i Sverige.
Översättningar med genuin känsla för idiomet
Trots att Sachs i dag framstår som en modernist som debuterade sent går hennes poetiska rötter djupare än så. Som hon själv ofta framhöll började hon dikta redan i ungdomen under helt andra stjärnor är de moderna fastän omständigheterna aldrig medgav publicering. Daniel Pedersen skriver i sin introduktion: "Den högbegåvade unga poeten hade en dragning till den nyromantiska sekelskifteslyriken i vilken världen var i ständig skymning, där natten och döden var konstanta reskamrater. I den meningen tillhörde hon en annan litterär epok än sin samtid." Men det som den unga Sachs eventuellt skrev har inte bevarats.
Tack vare sina kontakter med den svenska kulturen har Sachs översatts flitigt, bland annat av poetkolleger som Ekelöf, Lindegren och Göran Sonnevi. Det finns också en tidigare utgåva av hennes Samlade dikter tolkade av Rolf Moberg. Ändå är Bokförlaget Faethons Dikter ett storverk. Boken samlar översättningar av alla Sachs dikter, delvis nya, delvis äldre, ibland bearbetade. Debutboken har nyöversatts av Margaretha Holmqvist, för tolkningarna av de sena dikterna står Percival. Rolf Mobergs översättningar som utgör den största delen har grundligt bearbetats av Daniel Pedersen tillsammans med poeten Eva Ström.
Alla översättningar är bra och ger en genuin känsla för Nelly Sachs idiom. En viktig del av boken är redaktören Pedersens omfattande kommentaravdelning. Trots sin starka känslomässiga appell är Sachs dikter ingalunda lätta att läsa eftersom hänvisningarna till Gamla Testamentet och annan klassisk judisk litteratur, i dag okänd för de flesta spelar en central roll i dem.
"... Ingen kurragömmalek inför smärtan"
Under Sachs tjugo år som aktiv poet förändrades hennes idiom betydligt. I de tidiga diktsamlingarna kolliderar ibland det omöjliga uppdraget, att ge ord år Förintelsens katastrof, med en viss förkärlek för patos och det alltför måleriska. Men hon är också, om man vill göra den närliggande jämförelsen med Paul Celan, en mer inbjudande diktare som oftare visar sig med garden nere och har en större tilltro till poesins förmåga att berätta, också om det ohyggliga och obegripliga. Celans grundläggande fråga, om språket alls kan säga något om lidandet, är inte hennes. Småningom blir Sachs mer lakonisk och hennes språk enklare. Här är en dikt ur den andra av de fyra sviterna ur Glödande gåtor (1964), tolkad av Percival:
RAKT IN I det yttersta ingen kurragömmalek inför
smärtan jag kan bara söka er när jag tar sanden i munnen för att sedan smaka
uppståndelsen ty min sorg har ni övergivit från min kärlek är ni skilda ni mina älskade –
Nelly Sachs dikter har många funktioner. De är ofta stor poesi, och har också ett historiskt intresse som vittnesbörd om en förlorad judisk kultur men också en uppmaning att tänka över om och hur denna väldiga förlust kan gestaltas i litteraturen.