NEKROLOG

Legationsråd Liisa Hagelberg hann fira sin 100-årsdag i juli i familjekretsen. Sina sista år tillbringade hon på serviceboendet Tunaberg i Esbo, där Hagelberg kunde fortsätta leva ett socialt aktivt liv i god omvårdnad och en glad gemenskap.

Hagelberg föddes i Tammerfors, men hennes barndomshem fanns i Viborg. Den tvåspråkiga familjen befann sig dock ständigt på resande fot enligt faderns officersuppdrag. På uppmuntran av sin far, som upprepade gånger representerat Finland i OS, blev familjens döttrar ivriga atleter. Liisa Hagelberg tävlade i frisimning och vann finska mästerskapen åren 1939–40.

När kriget började hade Liisa Hagelberg precis tagit studenten och inlett sina ekonomistudier vid Hanken. Hon valde att tjänstgöra som soldathemssyster vid fronten, där hennes käre far och flera skolkamrater stupade.

Efter examen påbörjade Hagelberg en 40-årig karriär på Utrikesministeriet och var verksam på Finlands ambassader runtom i världen. Hon började som kansliassistent i Oslo, varefter resan gick till New Delhi, Genève och Peking.

Hagelberg var ambitiös och ville stiga i graderna, men hölls tillbaka av den könsdiskriminerande personalpolitiken på ministeriet. Att bli diplomat verkade inte vara möjligt för en kvinna. Detta vägrade Hagelberg se som ett hinder och 1965 sökte hon befattningar som endast var riktade till män. Detta ledde till en linjeändring och samma karriärmöjligheter öppnades även för kvinnor. Hagelbergs första uppdrag skulle ha varit i Tel Aviv, om inte ambassadören hade meddelat att han inte var beredd att låta en kvinna få platsen som ”andreman” i hans ambassad.

Tack vare ett stort nätverk, som visste vad Hagelberg gick för, fick hon till slut ett uppdrag i Mexiko och kunde därmed befordras och bygga en karriär med otaliga internationella och nationella yrkesutmaningar. Som sin sista utlandsstationering skickades Hagelberg till Havanna, där hon fungerade som Finlands beskickningschef. De sista yrkesåren var hon chef för passkontoret i Finland och hon gick i pension 1985.

Liisa Hagelberg var alltid aktiv, var än hon bodde. Tack vare sin bakgrund inom idrotten fungerade hon som Finlands olympiska attaché i OS både i Mexico City och i München. Väl tillbaka i Finland var hon med om att grunda Finlands UNIFEM och var en aktiv medlem i soldathemsverksamheten.

Vänner kallade henne Lissu och bland släktingar var hon Muti. Hon levde ett ovanligt innehållsrikt liv och njöt av varje stund. Djurvännerna hade en särskild plats i Hagelbergs hjärta och fick hennes ögon att tindra ännu på 100-årsdagen.

Liisa Hagelberg var skärpt, rolig, öppen och uppriktig – en person som många ville besöka. I egenskap av släktens matriark hade hon stort inflytande på flera personers liv och vardag. Genom att tro på sina egna förmågor och vägra låta sig bakbindas av ett trångsynt samhälle banade hon väg för kvinnor i arbetslivet.