Petter och vargen och regeringskris
I Sverige är ordet regeringskris i en rubrik ganska likt den gamla sagan om Petter och vargen.
Under hösten har regeringen krisat inom sig, det är alltså frågan om två partier Socialdemokraterna och Miljöpartiet, både när det gäller ett raffinaderi på västkusten och den framtida immigrationen. Då förhandlade Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin och Per Bolund med Stefan Löfven och fick igenom sina krav.
Den här gången handlar det om LAS, lagen om anställningsskydd, som i korta drag är den lag som skyddar arbetstagare när gäller avsked och uppsägningar. Lagen har varit i kraft sedan 1982 och det är förnyelsen av den som kan leda till att Sverige faktiskt den här gången hamnar i en regeringskris med det första extravalet sedan 1958.
Bakgrunden är den utredning som lades fram i juni i år och som arbetsgivarorganisationerna och fackförbunden skulle förhandla om.
Förhandlingar som totalhavererade i september och som fick Vänsterpartiets avgående ordförande Jonas Sjöstedt att hota med misstroende om inte Stefan Löfven drar tillbaka utredningen som kommer att ligga som bas för en ny lagstiftning.
En politisk rävsax
Sjöstedt är flyförbannad över att regeringen vill driva igenom lagförslaget och hotade redan för en dryg vecka sedan med en misstroendeförklaring och upprepade på torsdagen sitt krav till Löfven, han ska ge sitt svar i den direktsända partiledardebatten.
Löfven kan inte bara dra tillbaka förslaget eftersom Januaripartierna utanför regeringen, Centern ledd av Annie Lööf och Liberalernas Nyanko Sabuni, vill att det ska bli verklighet.
Det här är ett praktexempel på en politisk rävsax för Löfven. Böjer han sig för Vänsterpartiet drar sig Liberalerna och Centern ur Januariavtalet och då faller regeringsunderlaget sönder.
Om han går emot Vänsterpartiet så driver Jonas Sjöstedt troligen igenom misstroendeförklaringen.
I partiledardebatten på söndagskvällen gick ändå luften ur ballongen, regeringskrisen tog paus. Partierna på högerkanten – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – var beredda att fortsätta med ett misstroende men det var Jonas Sjöstedt själv som tryckte på pausknappen. Även om han beskyllde Löfven för oärlighet när han vill driva igenom det nya lagförslaget ville Sjöstedt ändå inte ta emot KD-ledaren Ebba Buschs utsträckta hand, eller egentligen mapp med tillräckligt många KDledamöters namnteckningar för att driva igenom misstroendeförklaringen.
I Sverige krävs det 35 riksdagsledamöter för en misstroendeförklaring och sedan 175 i riksdagen för ett misstroende.
Löfvens räddning var troligen hans svar att han anser att LAS-utredningen ”inte är i balans” och att arbetsgivare och fackförbunden, parterna, ska fortsätta förhandla. Dessutom är lagförslaget på remiss hos 57 instanser och Löfven vill vänta och se vad de har att säga.
Sjöstedt var inte helt nöjd han ansåg att Löfvens svar var ”lurviga”. Ändå vill han vänta och se, åtminstone några veckor för att se om förhandlingarna kan komma i gång.
Centerpartiets Annie Lööf gav också ett lugnande besked för Löfven när hon sa att hon också vill att parterna i konflikten förhandlar.
Men Löfven går ändå inte säker för en misstroendeförklaring. Och att regeringen faller.
Trots det är det ändå inte säkert att det blir ett extra val.
I Sverige är det statsministern som utlyser extraval om han får misstroende i riksdagen. Då har han en vecka tid på sig att göra det och sedan ska valet ske inom tre månader. Om statsministern inte gör det blir han entledigad och får fortsätta hålla hjulen i rullning, som en tjänstemannaregering i Finland.
Då är det talmannen som utser statsministerkandidater som ska försöka bilda en regering. Efter valet 2018 tog det 134 dagar. Talmannen har fyra försök på sig.
Partiledardebatten innehöll också diskussioner om klimatet, invandring och gängkriminalitet och äldrevårdens kollaps.
ARBETSMARKNAD Den kaotiska presidentvalsdebatten i Förenta staterna har yttermera förstärkt intrycket av en nation som upplever en förödande tudelning bland dess befolkning.
Den valda presidenten ifrågasätter landets valsystem och förutspår i kraftiga ordalag oärliga och manipulerade valresultat. Han bemödar sig inte ens att bära sitt ansvar för att ”det viktigaste valet i landets historia” skulle kunna genomföras utan risk för fusk och manipulation.
De motsättningar vi nu upplever i Förenta staterna är dock inte helt utan motstycke på annat håll. Är vi finländare utsatta för liknande hotbilder? Även om de lokala motsättningarna hanteras på ett betydligt mer civiliserat sätt än i världens mäktigaste nation är de städse närvarande. Såsom vi sett i USA är de dominerande partierna, Republikanerna och Demokraterna, ovilliga att överenskomma om vad som är fakta och i stället framförs grava osanningar som endast stöder de egna målsättningarna.
Liknande syndrom upplever vi på arbetsmarknaden i vårt land. De aktuella ”lägren”, facket och arbetsgivarna, har ofta svårt att överenskomma om de fakta som på sakkunnigt, neutralt och objektivt sätt framtagits för bedömningar av hur arbetsfreden och företagens konkurrenskraft effektivast kunde behållas. Parterna stöder sig envist på egna ”experter och analytiker” och då blir själva basen för ett ömsesidigt förstående för realiteterna ett synnerligen sviktande underlag för överenskommelser mellan dem. Efterlyses av samtliga parter accepterad basinformation.
Minister Anna-Maja Henriksson har presenterat ett beaktansvärt förslag till större flexibilitet på arbetsmarknaden. Genom att tillämpa tidsbundna arbetsavtal på det lokala planet kunde arbetsgivarna/företagarna bättre anpassa sin personal till rådande marknadssituation och efterfrågan på företagets/företagarens produkter och tjänster (pandemi- eller konjunkturdrabbade). Skogsindustrin har redan publicerat sina intentioner att totalt övergå till lokala avtal efter det gällande arbetsavtal upphört.
I HBL (Debatt 1.10) tar en grupp finlandssvenska socialdemokrater ställning till Henrikssons förslag. Med hänvisning till ovanstående diskussion om envist motsatta positioner förvånar jag mig (partilös!) över konstateranden som ”Det är allvarligt att SFP sprider felaktig information om svensk arbetsmarknad för att i Finland rättfärdiga
Hur sitter SDP:s inställning till avtal och juridik då vi upplever illegala och stödstrejker i Finland?
sin ideologiskt tillspetsade arbetsmarknadspolitik”. SDP:s undertecknande trio talar om tillspetsad arbetsmarknadspolitik med hänvisning till internationella avtal. Hur sitter SDP:s inställning till avtal och juridik då vi upplever illegala och stödstrejker i Finland?
Skribenterna hänvisar till den nordiska arbetsmarknadsmodellen. Hur mycket vi emellertid lyckats avvika från densamma bevisas klart av skillnaden i strejkbenägenheten i Finland och Sverige. Påfallande stor skillnad med
Sverige på mycket lägre strejknivå!
Trion konstaterar också ”Henriksson borde i sitt arbete som justitieminister trygga löntagarnas röst i introducerandet av fler lokala avtal”. Hur vore det för SDP att också acceptera att arbetsgivarna medverkar i ”kören”. Är inte vårt läge nu sådant att allt som försämrar företagens vilja att anställa den personal de verkligen anser sig behöva samtidigt äter upp förmågan att erbjuda nya arbetstillfällen för att bidra till landets nu svårt stagnerade ekonomiska utveckling?
Tid för finlandssvenska socialdemokrater att se sanningen i vitögat (fakta!) i stället för att tillspetsat och ideologiskt fördöma en ministers välgrundade förslag (kreativ idé!).
Någon har stulit en klocka från skyltfönstret i en antikaffär på Lilla Robertsgatan.
Det hänger en lapp i fönstret: ”Är det så här du stöder din kvartersaffär? Bättre att du håller dig borta.”
Det står egentligen ”kivijalkakauppa”, direktöversatt stenfotsbutik. På engelska, tänker jag – medan jag går ner mot Kaserntorget – heter det ”brick and mortar shop”. Tegel- och murbruksbutik.
Det är något med ljuset på morgonen nu: en fuktig, mjölkgrå himmel som andas tungt. Man märker den inte förrän det är försent, när dagarna läggs till varandra och man plötsligt förstår att det är november.
Jag ska till Akademiska bokhandeln för att köpa senaste numret av tidningen Rolling Stone, som lär innehålla en längre intervju med albumaktuella Bruce Springsteen.
Först viker jag in i en souvenirbutik på Norra Esplanaden. Jag ska köpa några tygmasker.
Butiksägaren står bakom kassan med ett visir på huvudet.
– Du är min första kund i dag, säger han.
Jag ser mig omkring. Små troll i plast, nyckelringar pyntade med renskinn, Suomi-t-tröjor, trämuggar dekorerade med lödkolv. Ja, man kan förstå att rusningen inte är stor. Souveniren som symbol för en annan tid, innan pandemin.
– Nästa vecka slår jag igen den här butiken.
Han är pratsam, förklarar att kunderna försvann i mars, men att han klarade sig eftersom hyresvärdarna kom emot.
– Men nu har allt stannat. Som en vägg. En tjänsteman hos staden säger att jag borde ge mig in i en annan bransch. ”Souvenirer har ingen framtid”.
Han verkar inte arg, snarare road. Han ler bakom sitt visir.
Tidningen finns inte på Akademen. Så jag går mot Salutorget och sätter mig en stund utomhus. Det är strömmingsmarknad, en liten gnutta hopp för försäljarna i Saluhallen som lär ha förlorat en halv miljon kunder i år. Kryssningsfartygen försvann, Sverigebåtarna åkte till Riga.
I intervjun med Rolling Stone, som jag hittar förkortad på nätet, säger Bruce Springsteen att han inte kommer att göra någon turné nästa år som planerat. Tidigast 2022, ”om jag har tur”. Springsteen är 71,
”så att förlora ett år eller två är inte toppen”. Han vill inte heller göra en virtuell turné, det känns främmande. Jag förstår honom. Efter att ha suttit framför datorn hela dagen vill väl ingen av oss, handen på hjärtat, tillbringa kvällen framför digitala konserter, digitala samtal?
Jag går hem och arbetar i några timmar, läser. Klockan fem i två öppnar jag Yles hemsidor för att se vem som får Nobelpriset i litteratur. Louise Glück? Namnet är bekant, men jag har inte läst henne. En kritiker citerar en dikt som handlar om månaden oktober: ”Ljuset har förändrats / tonen C är stämd mörkare nu”.
Jag tänker att det måste vara en hälsning till poetkollegan Tomas Tranströmer och hans kända dikt ”C-dur”. Tranströmer skriver om förälskelse, om den där känslan när allt strålar, när förbipasserande på stan ler ”bakom uppfällda kragar”.
I höst har kragarna ersatts av tygmasker och visir. Men dikter finns fortfarande. Och det händer, som i en kvartersaffär i Helsingfors, att folk även ler bakom dem.
I höst har kragarna ersatts av tygmasker och visir. Men dikter finns fortfarande. Och det händer, som i en kvartersaffär i Helsingfors, att folk även ler bakom dem.