Stora städerna ses som förlorare i vårdreformen
Regeringen nådde kompromiss efter svåra överläggningar
Landskapen ska kallas välfärdsområden och kommer att ges beskattningsrätt. Regeringen har ruckat på hur pengarna fördelas i vårdreformen eftersom det ursprungliga förslaget hade inneburit alltför radikala kast jämfört med i dag. Många områden har fruktat att reformen ska leda till dramatiska nedskärningar och uppsägningar av vårdpersonal.
Familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) är nöjd med den nya uppgörelsen.
– Social- och hälsovårdstjänsterna förbättras då vi får stora, starka vårdarrangörer, säger Kiuru som ledde regeringens förberedelser.
SFP tog nyligen strid i regeringen eftersom partiet ansåg att reformen skulle åderlåta de stora städerna på skattemedel. SFP kan leva med det nya förslaget, men jublar inte och anser att de stora städernas behov fortfarande inte beaktas tillräckligt.
Det anser även Kommunförbundet som gör tummen ner även om förslaget nu verkar lite bättre än tidigare.
Då regeringen går vidare med vårdreformen ska landskapen heta välfärdsområden, och finansieringen ses över så att kommunerna inte påverkas lika mycket som i det ursprungliga förslaget. Dessutom är regeringspartierna överens om att områdena bör få beskattningsrätt.
Regeringen har i rasande takt plöjt igenom över 800 remissvar om vårdreformen, som allt från kommuner och vårdsammanslutningar till företag och intresseorganisationer lämnat in. Remisstiden gick ut den 25 september, och på tisdagen kunde regeringen presentera en reviderad version av förslaget till reform av social- och hälsovården, som fått regeringspartiernas riksdagsgruppers välsignelse.
– Målen är desamma som de varit redan under tidigare reformförsök. Att förbättra en jämlik tillgång till vård, att förbättra tillgången på personal, att kunna erbjuda likvärdiga tjänster och stävja kostnadsökningen, sade familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) då regeringen presenterade den senaste versionen av lagpaketet, innan det slussas vidare till rådet för bedömning av lagstiftningen och slutligen till riksdagen i december om allt går enligt planerna.
Basen för modellen är i stora drag oförändrad – 21 välfärdsområden plus Helsingfors ska sköta socialoch hälsovården plus räddningsväsendet. Nytt är däremot att alla regeringspartier nu har enats om att välfärdsområdena också ska få beskattningsrätt, som skulle slås fast under den här regeringsperioden men träda i kraft först under nästa – år 2026. En parlamentarisk kommitté utreder beskattningsfrågan för tillfället.
– Regeringen har starkt förbundit sig till att driva på beskattningsrätt för områdena, vilket skulle ge dem säkerhet i finansieringen, säger Kiuru.
Mindre skillnad för kommunerna
Regeringen har också stuvat om flera pusselbitar utifrån responsen under remissrundan. Den varierar beroende på vem man frågar, men en stor del av den mest högljudda kritiken har handlat om den föreslagna finansieringsmodellen. Den anses bestraffa de områden som har en förhållandevis frisk befolkning och kostnadseffektiv vård till förmån för fattigare områden med sjukare befolkning. Den här kritiken har framförts bland annat av de stora städerna och tillväxtcentrumen, som anser att de dräneras på medel och möjligheter till investeringar för en växande befolkning.
Nu går regeringen de här kommunerna till mötes genom att sänka den summa som kommunerna maximalt kan vinna eller förlora under övergången från plus minus 100 euro per invånare till plus minus 60 euro per invånare.
För välfärdsområdenas del ruckar man på utjämningen från plus minus 150 euro per invånare till maximalt minus 100 och plus 200 euro.
Mer för tvåspråkighet
På önskelistan har också funnits en större finansieringsandel för tvåspråkiga områden och de stora städernas önskemål om mer tonvikt på särskilda faktorer som befolkningstillväxt, flerspråkighet och sociala utmaningar som segregation och bostadslöshet.
– I tvåspråkiga områden kommer tvåspråkigheten att viktas till 0,5 procent i stället för 0,35 procent i finansieringen, och också ett växande antal flerspråkiga höjer finansieringen. Ett nytt kriterium då statsandelarna till kommunerna bestäms utgår för sin del från befolkningstillväxten, för att trygga städernas möjligheter till investeringar, säger kommunminister Sirpa Paatero (SDP).
Tvåspråkiga och svenska kommuner har blivit bönhörda då det gäller nationalspråken och minoritetsspråken. I det nya förslaget har man skrivit in att nationalspråksnämndens ordförande ska ha närvarooch yttranderätt i välfärdsområdets styrelse. Detsamma gäller den samiskspråkiga nämnden.
– Vi är nöjda över att de språkliga rättigheterna nu fått en starkare roll. Det har en stor betydelse att nationalspråksnämndens ordförande också sitter med i styrelsen, och det har också höjningen av finansieringsandelen. Språket har en stor betydelse då man är som mest sårbar, kommenterade Thomas Blomqvist (SFP), minister för nordiskt samarbete och jämställdhet och medlem av den ministerarbetsgrupp som nu filat på det slutliga förslaget.
Det mystiska välfärdsområde X för sin del, som ska koordinera och avtala om samarbetet kring den svenskspråkiga vården mellan de tvåspråkiga områdena, spjälkas upp på två områden: Egentliga Finlands välfärdsområde, med sin expertis från Kårkulla och funktionshinderservicen, får hand om koordineringen och avtalandet om samarbetet och Västra Nylands välfärdsområde får hand om utvecklingsarbetet.
Privata tjänster får större roll
En helhet som också väckt kritik i remissvaren handlar om den roll som privata vårdföretag och organisationer spelar i den nya modellen, där den offentliga sektorn har arrangörsansvar. Här har man ruckat på skrivningarna en smula, och till den del ansvaret redan getts över till privata aktörer finns det i de flesta fall en möjlighet att omförhandla avtalen under en övergångsperiod. Privata producenter och organisationer har också i fortsättningen en viktig roll vid sidan av den offentliga sektorn, betonar ministrarna, men skrivningarna ska tydligt definiera vem som får utöva offentlig makt.
– En modell med flera producenter är fortfarande möjlig, med beaktande av de ramar grundlagen ger. Det är möjligt att köpa privata tjänster om det inte specifikt förbjuds, och det är möjligt att använda inhyrd arbetskraft till exempel för att garantera dygnetruntjouren i alla områden, säger Kiuru.
En vårdgaranti på sju dagar ska för sin del bli verklighet med hjälp av servicesedlar då välfärdsområdet inte kan uppfylla garantin med egna krafter.
Vetenskaps- och kulturminister Annika Saarikko (C) är nöjd med skrivningarna som ger välfärdsområdena möjlighet att utnyttja köpta tjänster och inhyrd arbetskraft i högre grad, bland annat för att garantera jourverksamheten i hela landet.
– För den här regeringen är det inte plånbokens tjocklek, statusen på arbetsmarknaden eller postnumret som ska avgöra tillgången på vård, kommenterar hon.
Elevvården flyttar
En detalj som diskuterats livligt handlar om elevvårdens ställning, då organisationer och branschfolk starkt motsatt sig att skolpsykologer och kuratorer flyttas över till välfärdsområdena.
Den här skrivningen finns ändå kvar.
– Men för att trygga närhetsprincipen görs nu justeringar som ska säkra att tjänsterna stannar kvar i skolorna, nära barnen och de unga. Regeringen är också beredd att se till att dimensioneringen ökar för att förbättra tillgången till tjänsterna, säger undervisningsminister Li Andersson (VF).
❞ Vi är nöjda över att de språkliga rättigheterna nu fått en starkare roll.
Thomas Blomqvist minister för nordiskt samarbete och jämställdhet , medlem av ministerarbetsgruppen