Knut på elledningarna

Jag är lika irriterad som alla andra på att en så stor del av min elräkning utgörs av elöverföringsavgiften. Men att bara skylla på nätbolagen är orättvist.

Tapani, Mauri, Aila och vad de nu har hetat, är stormarna som dragit över vårt land, fällt träd, tagit med sig tak och orsakat elavbrott och stor skada. Tapani drabbade stora delar av landet strax efter jul 2011 och kan betraktas som den egentliga syndabocken till den nuvarande elmarknadslagen. Hundratals hushåll i tätt bebyggda södra Finland fick då vänta över en vecka på att få tillbaka sin el. Både politiker och vanligt folk skrek efter att något måste göras och att någon skulle ta ansvar för att det inte händer igen.

En lag som förutsatte att nätbolagen skall garantera en säkrare elöverföring stiftades snabbt och trädde i kraft 2013. Den reglerar bland annat hur länge ett elavbrott får vara utan att nätbolaget blir ersättningsskyldigt. Rent praktiskt ledde det till att ledningar på många håll grävdes ner i stället för att förbli luftburna. I rättvisans namn har nätbolagen enligt Energimyndighetens siffror investerat närmare en miljard euro varje år i säkrare nät.

Energimyndigheten övervakar näten och fastställer vilken avkastning nätbolagen får ha på sin egendom och på sina investeringar. Det räknas i procent och så kontrollerar verket i perioder på fyra år att nätbolagen inte tagit för mycket betalt. Men utgångsläget för bolagen är väldigt olika, i tätt bebyggda områden är det betydligt billigare att transportera el än över långa avstånd i glesbygden.

Ser man på myndighetens statistik för åren 2016–2018 har många nätbolag ett överskott som är mer än 50 procent av omsättningen. Ett bolag som Carunas överskott under perioden är 23 procent av omsättningen, medan Helsingfors Helens och Vandas elnäts ligger runt 10 procent. Det trots att de redovisar ett underskott i euro räknat. Det är med andra ord frågan om komplicerad matematik.

Enligt Energimyndighetens siffror är nätbolagens sammantagna investeringar i nät kring en miljard per år. Det innebär enligt Energiindustrins beräkningar omkring 35 procent av bolagens totala omsättning. Och under de senaste tio åren har elavbrotten blivit både färre och kortare.

Säkrare elnät kostar, det förstår var och en. Men de ska inte få prissättas så att konsumenterna betalar stora pengar som hamnar i ägarnas fickor.

Fortums tidigare nätbolag, nuvarande Caruna, har fått ge ett ansikte åt girighet. Med kraftiga prishöjningar 2016 och med två internationella investeringsbolag som huvudägare blev Caruna exemplet på hur regleringen slog fel. När ägarna dessutom ägnade sig åt skatteplanering för att maximera sin vinst var det ingen hejd på protesterna.

Det finns flera problem med den modell som nu ligger till grund för nätbolagens avgifter. Det är inte bara det att den högsta tillåtna avkastningsprocenten för näten lagts högt, också beräkningarna på vad elnäten egentligen är värda utgår från en beräkningsgrund som inte alltid håller streck.

Mycket matematik alltså och ofta svårt att begripa. Därför är det lätt att förstå att den politiska diskussionen blir högljudd, affekterad, ibland till och med populistisk. För det alla ser är att elöverföringspriserna är höga och att konsumenterna är missnöjda.

I Sverige gick man för ett par år sedan in för att sänka taket på högsta tilllåtna avkastning på nätinvesteringar. Här hemma förbereder regeringen nu en revidering av elmarknadslagen som innebär samma sak.

Nätbolagen kan inte ensamma beskyllas för de höga nätavgifter vi betalat i flera års tid. Politikerna har genom lagstiftning gjort det möjligt att ta ut avgifterna och företagen har tackat och tagit emot. Men samtidigt också byggt säkrare elnät.

Som ett brev på posten kom onsdag morgon ett meddelande från nätbolaget vid min sommarstuga: "Ett elavbrott har börjat i området till vilket adressen xxxxxxxx hör. Vi känner inte till strömavbrottets längd än". Den här gången var det avklarat på en halv timme.

Så säker eldistribution i hela landet får vi vänta på. Medan vi gör det är det bra om nätavgifterna faktiskt sjunker. Men knutarna på elledningarna är så många att det kan ta ett tag innan en eventuell sänkning faktiskt syns på konsumenternas räkningar.

”Säkrare elnät kostar, det förstår var och en. Men de ska inte få prissättas så att konsumenterna betalar stora pengar som hamnar i ägarnas fickor.”