Jobb försvinner om inget görs
Coronapandemin kommer att bidra till omfördelningen av konkurrenskraft och förmögenhet mellan olika länder. De länder som gör reformer och investeringar som stärker konkurrenskraften och tillväxten kommer att ha ett bättre utgångsläge än de länder som enbart skuldsätter sig utan att förnya de strukturer som på längre sikt avgör hur lockande det är att investera och skapa arbetstillfällen i ett enskilt land.
Pandemin leder också till en tudelning bland företagen. Det är inte endast företagen inom reseoch restaurangbranschen som lider eftersom pandemin och restriktionerna har slagit mot de flesta branscher. De sektorer och bolag som har gynnats av krisen hör till en liten minoritet. De flesta indikatorer pekar på att krisen på ett ekonomiskt plan är långtifrån över.
Vi har ännu inte tillräckligt heltäckande information om hur företagen klarar sig och hur länge de kan stå emot de ansträngningar som pandemin förorsakar. Tittar vi bara på enskilda kvartal kan bilden se antingen dyster eller hoppingivande ut, vilket kan vara vilseledande och leda till att beslut fattas på felaktiga grunder.
Vissa åtgärder som har gjorts för att underlätta för företagen betyder i praktiken att situationen för tillfället kan se bättre ut än vad den egentligen är. På grund av pandemin har drabbade företag bland annat kunnat skjuta upp vissa skattebetalningar för att undvika en akut kassakris. I praktiken betyder det att dessa företag samlar på sig en skuld, eftersom skatterna ändå måste betalas i ett senare skede.
Staten kan inte heller låna pengar under en särskilt lång tid för att finansiera välfärden och stöda företagen. Det finns en gräns för hur mycket ett land kan låna innan riskerna och de långsiktiga konsekvenserna av en växande skuldbörda blir alltför stora. Det finns exempel på tidigare välmående länder som förlorat kontrollen över sin ekonomi och där folket varit den stora förloraren.
För att skapa nya jobb och behålla gamla är det nödvändigt att förnya strukturerna på systemnivå och företagsnivå. I det första fallet handlar det om en kombination av bland annat utbildning och kunnande samt skatter och regelverk. I det andra om att gå in för lokala avtal och låta arbetstagare och arbetsgivare komma överens på företagen. Allmänna avtal som inte är specifika för enskilda företag fungerar sällan optimalt för varken arbetstagare eller arbetsgivare.
Företagen är allt mer missnöjda med hur regeringen har hanterat coronakrisen, enligt en färsk enkät som handelskamrarna i Finland låtit göra. Över 40 procent har tvingats att antingen säga upp eller permittera personal och lika många räknar med att behöva göra detsamma under de kommande två månaderna.
Det är sorgligt om många förlorar sina jobb bara därför att de åtgärder som behövs för att hålla företagen i gång inte är på plats. Framför allt med tanke på att det den här gången har funnits mer än nog med tid för att förbereda för en andra pandemivåg.
”Det är sorgligt om många förlorar sina jobb bara därför att de åtgärder som behövs för att hålla företagen i gång inte är på plats.”