Bär munskydd för andra och för dig själv!

MUNSKYDD Obekväm, falsk säkerhetsingivare, placebo, hälsorisk, smittspridare – livsfarlig? Kärt barn har många namn, men hatat barn kanske ännu fler.

Den åsiktstunga, politiskt ledda debatten om munskydd är redan gårdagens nyheter i USA där tyglappen är del av upptrappningen till vad som liknar ett inbördeskrig.

Här har jakten – på syndabockar, politiska poäng – precis fått fart. Än anklagar oppositionen regeringen för förvirrande kommunikation, än understryker skeptiska akademiker osäkerheterna kring användning av munskydd.

Trots allt oljud kring munskydden finns det två viktiga frågor som jag ännu inte hört någon ställa: Innebär felanvändning en större risk än ingen användning? Och vad menas med att ”skydda andra”? Frågorna hör delvis ihop.

Den första kan jag inte svara på. Jag har läst skriverier om dålig användning där till exempel en rör vid masken och därmed ansiktet mer och med orena händer, eller slarvigt förvarar en engångsmask i fickan och sedan använder den igen och igen.

Däremot har jag i min internetresearch varken hört, sett eller läst om något som liknar vetenskapliga bevis, eller ens diskussioner, med antydan om att felaktig användning skulle bidra till ökad smittspridning. Eller helt enkelt medföra större risk än ingen användning alls. Finns det? Jag tvivlar. Tankarna kring sådana argument dras till konspirationsteorier om att munskydd skulle aktivera viruset, eller göra bäraren sjukare via inandning av sitt eget virus. Hm.

Så det här med att ”bara” skydda andra. Ett munskydd kan ge skydd åt dig själv och din nästa vet vi nu, för det första. Det kan nämligen filtrera partiklar (både mindre och större än själva filterstorleken, i motsats till pastasilar och intuitivt tänkande för oss icke-fysiker) båda vägarna, och minska deras hastighet. Det vill säga minska på både droppmängden och spridningsområdet.

För det andra, vad är poängen med att just ”skydda andra”? När vi formulerar det så verkar det som att maskbärare är osjälviska själar som uppoffrar sin egen bekvämlighet, imfria glasögon, andningsförmåga och personliga ekonomi bara för andras skull.

❞ Innebär felanvändning en större risk än ingen användning? Och vad menas med att ”skydda andra”?

Genom att skydda andra skyddar vi däremot också oss själva. Poängen, på ett samhälleligt plan (och visst är vi ju alla del av samhället), är att minska smittrisken bland befolkningen. Alltså oss alla. Du och jag och resten. Visst handlar det om enskilda möten, men i den större bilden, statistiskt, handlar det om mer.

Bland annat fysikern Aatish Bhatia och aerosolexperten Brent Stephens har kommit fram till det här med hjälp av matematiska uträkningar. Bhatia har dessutom illustrerat det hela på ett förståeligt sätt i en fenomenal interaktiv essä.

Slutsatsen är baserad på ett scenario där hälften av en population bär ett munskydd som ger ett skydd på 50 procent. Det vill säga betydligt sämre skydd än vad de flesta som nu finns på marknaden ger. För munskyddsbärarna skulle smittrisken då sjunka med 62,5 procent, för icke-bärare med 25 procent. I hela befolkningen skulle den genomsnittliga riskreduktionen bli 43,75 procent.

Redan det att någon använder munskydd gynnar alla, både de som bär ett och de som inte gör det. (Trots att bärarna klart drar längsta strået tack vare det extra skyddet som masken ger.)

Men ju fler som bär munskydd desto större är det sannolika skyddet bland folket – du och jag – eftersom medeltalet enligt statistikens logik landar mellan de två.

Fast lita inte på mitt ord. Gå till Google Scholar och använd egna läskunskaper.