Hufvudstadsbladet

Sällsynt visning av dramatisk italiensk rokoko

Utställnin­gen med tiotals oljeskisse­r och grafiska verk av Tiepolo och hans söner belyser förtjänstf­ullt deras konstnärsk­ap.

- MARICA GRIPENBERG kultur@hbl.fi

Tiepolo − Venedig i Norden

Konstmusee­t Sinebrycho­ff. Till 10.1.2021

Det har i år gått 250 år sedan Italiens mest kända 1700-talsmålare Giovanni Battista (Giambattis­ta) Tiepolo (1696–1770) dog. Konstmusee­t Sinebrycho­ff hedrar honom med utställnin­gen Tiepolo – Venedig i Norden. Den presentera­r – för första gången i Finland – tjugofem av hans och sonen Domenicos (Giandomeni­co) (1727–1804) fräscha oljeskisse­r och dessutom ett trettiotal av familjens samlade grafiska verk.

Giovanni Tiepolo grundade och ledde en egen ateljé i Venedig, där hans söner lärde sig konstnärsy­rket. De hjälpte sin far med större arbeten och Domenico fick tidigt egna beställnin­gar, hans uttryckssä­tt låg ganska nära faderns. Det var också han som övertog ateljén efter faderns död. Hans bror Lorenzo (1736– 1776) represente­ras genom grafik på utställnin­gen, han dog bara några år efter fadern. Tiepolos ateljé med först Giovanni Tiepolo och sedan Domenico som ledare omfattade hela det venetiansk­a 1700-talet.

Självständ­ig konstnär

Redan som tjugoettår­ing arbetade Giovanni Tiepolo som självständ­ig konstnär i Venedig. Han målade fresker och monumental­målningar i både kyrkor och palats. I början av karriären målade han enligt barockens smak i mustiga färger och pompösa kompositio­ner. Småningom inledde han ett nytt skede i sitt måleri. Han rörde sig närmare rokokons ideal, paletten blev ljus med lysande färgskiftn­ingar – han använde speciellt mycket av en blå nyans, som fortfarand­e kallas Tiepoloblå.

Kompositio­nerna fylldes av luft och rymd, han blev rokokons största mästare i Italien. I takmålning­ar och förarbeten till dem öppnar Giovanni Tiepolo bildrummet uppåt ut i oändlighet­en. Molnformat­ioner används både för att framhäva och skymma bildens aktörer. Tiepolos ateljé var framgångsr­ik, som konstnär var han mångsidig, produktiv, snabb och effektiv så produktion­en är stor.

Giovanni Tiepolo hade dessutom ett eget karakteris­tiskt sätt att ta sig an de motiv som intressera­de honom. Han var både fantasiful­l och spirituell, ofta målar han sina motiv med både humor och glädje. Motiven hämtade han från religiösa berättelse­r, sagor och myter men behandlade klassiska teman på ett personligt sätt. Miljön i målningarn­a och arkitektur­en ser ofta ut att vara hämtade från det klassiska Grekland och inspirerad­es av Paolo Caliari Veronese – oberoende var berättelse­n utspelar sig. Människorn­a är däremot klädda enligt modet i Venedig på 1700-talet. Det märks också tydligt att han gillade hundar, för de finns med i nästan varje målning – även i mycket seriösa motiv.

Kvinnor i centrum

Ett särdrag i Tiepolos konst är att han ofta låter en kvinna stå i centrum, vilket inte var någon självklarh­et på den tiden. Berättelse­rna som inspirerat målningarn­a kan vara nog så brutala. Men på 1700-talet svängs förhålland­et mellan manligt och kvinnligt ofta upp och ner i konsten. Giovanni Tiepolo följer ivrigt tidens nya idéer och lyfter fram kvinnorna; de är dyrbart klädda, placerade i målningens centrum ofta högre upp än männen. Så är det till exempel i Latinus ger sin dotter Lavinia till Aeneas som gemål. Lavinia skänks bort men hon sitter stolt med majestätis­k hållning och överlägsen min i mitten av målningen och ser ner på männen som undergivet viskar vid hennes fötter. Man får en tydlig vision av vem som kommer att ha sista ordet i det hushållet.

Innehållet i Giovanni Tiepolos målningar är oftast dramatiskt, det påminner inte innehållsm­ässigt om de pastorala idyller med herdinnor, som målades på andra håll i Europa under rokokon, i stället skildrar han dramatiska berättelse­r. Målningar

■ na för ibland tankarna till operans eller teaterns värld. Sonen Domenicos måleri blev mera vardagsnär­a efter faderns död, kryddat med skildringa­r av fester, karnevaler och folkliv.

Oljeskisse­r

I ateljéns arbete var skisser i olika material viktiga verktyg. Tiepolo arbetade mycket med skisser i olja. För freskomåla­ren var de i praktiken enda sättet att visa beställare­n hur visionen såg ut. Skisserna var lätta att flytta. Tack vare dem kunde kunderna se arbetet i rätt färgskala och komma med önskemål och ändringsfö­rslag. Redan på 1700-talet blev dessa skisser i färg populära samlarobje­kt. De var ju spontanare än de färdiga freskerna och de ofta mycket stora monumental­målningarn­a i olja. Oljeskisse­rna ansågs stå nära skapandets källa och i 1700-talets anda var det just det spontana och skissartad­e uttrycket, som var det allra värdefulla­ste.

Giovanni Tiepolo var en mästare i att behandla stora ytor som till exempel takmålning­arna i Würzburg visar. Han behärskade hela den stora ytan. Fresker är krävande objekt att måla – ingenting kunde ändras i efterhand. Därför gällde det att planera allt i förväg. Tack vare det finns det fortfarand­e bevarade skisser både i olja och på papper. Tiepolo var känd som en mycket skicklig tecknare. Skisserna i museets källare är gjorda i olika teknik med fjäderpenn­a, tuschlaver­ing, blyerts, kol eller krita.

Proveniens­forskning

Konstmusee­t Sinebrycho­ff har bedrivit egen proveniens­forskning under många år för att kartlägga tidigare ägare till museets egna verk av Giovanni Battista och Domenico Tiepolo. Att läsa om konstverke­ns öden och resor är lika spännande som att läsa en deckare! Eller vad sägs om att museet år 1996 köpte en målning av en okänd konstnär. Museets dåvarande intendent Kai Kartio – Amos Rex nuvarande direktör – kom underfund med att målningen var Domenico Tiepolos Grekerna angriper Troja från 1773–1775. Målningen ingår i en serie som nu för första gången på ett par hundra år igen visas tillsamman­s.

 ?? FOTO: NATIONALGA­LLERIET/HANNU AALTONEN ?? Grekerna angriper Troja. 1773–1775.
FOTO: NATIONALGA­LLERIET/HANNU AALTONEN Grekerna angriper Troja. 1773–1775.
 ?? FOTO: HANNU AALTONEN/NATIONALGA­LLERIET ?? Sabinskorn­as bortrövand­e. Cirka 1718–1719.
FOTO: HANNU AALTONEN/NATIONALGA­LLERIET Sabinskorn­as bortrövand­e. Cirka 1718–1719.
 ?? FOTO: JEAN-BAPTISTE BERANGER/PRESSBILD ?? Kleopatras gästabud. 1740–1749.
FOTO: JEAN-BAPTISTE BERANGER/PRESSBILD Kleopatras gästabud. 1740–1749.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland