Lidl vill erövra innerstaden
Under sin studietid i Tyskland sökte Nicholas Pennanen traineeplats hos lågpriskedjan Lidl. Elva år senare jobbar han som vd för Lidl i Finland. Pennanen vill expandera kedjan i Helsingforsregionen och starta en bredare diskussion om förhållandet mellan p
Sedan etableringen i Finland 2002 har nya Lidlbutiker dykt upp varje år, från Sodankylä i norr till Hangö i söder. Inom kort är butikerna över 200. Den tyskägda lågpriskedjans nya vd Nicholas Pennanen säger i en intervju för HBL att han vill se en fortsatt expansion, inte minst i stadskärnorna. Lidl försöker samtidigt vidta åtgärder i miljövänlig riktning. I Vanda invigdes en ny butik med ett insektshotell på gården.
På en arbetsmarknad där snabba jobbyten vinner terräng är Lidls vd Nicholas Pennanen, 35, ett slags undantag. Han har gjort hela sin karriär inom den tyskägda lågpriskedjan, först i Tyskland och sedan i Finland, med en mellanetapp i Sverige.
– Familjen flyttade till Tyskland när jag var liten. Jag studerade senare ekonomi och kom då att söka traineeplats på Lidl. Jag fick börja med att sitta i kassan i en butik i Freiburgområdet under julhandeln 2009. Jag kan säga att det inte alls är ett lätt jobb, säger Pennanen.
I oktober i fjol tog Pennanen över vd-posten för Lidl Finland efter Lauri Sipponen, som hade jobbat inom kedjan ända sedan de första tio butikerna öppnade i Finland i början av 2000-talet.
Då kunde rubrikerna ofta handla om att finländarna fick bättre chanser att köpa tysk korv och billigt öl – så billigt att Tillstånds- och tillsynsverket Valviras föregångare STTV utredde om Lidl bröt mot god sed. Svaret blev ändå nej.
Expanderar
Lidl kastade samtidigt tärningen till en trekamp med Kesko och Sgruppen om livsmedelsherraväldet i Finland. Lidls expansion har varit så snabb att den som velat pricka in alla Lidlaffärer på en Finlandskarta fått hamstra knappnålar.
Under de första tio åren 14-faldigades antalet Lidlbutiker. 18 år efter etableringen i Finland har Nicholas Pennanen rodret i en situation där Lidl öppnat 192 butiker från Hangö till Sodankylä, har närmare 5 700 anställda och en marknadsandel på 9,6 procent av dagligvaruhandeln, trea efter S-gruppen (46,2 procent) och Kesko (36,5 procent).
Det senaste bokslutet visar en omsättning på ungefär 1,7 miljarder och en vinst på 63 miljoner.
– Vi har inget exakt siffermål, men utan vidare är syftet att öka marknadsandelen och öppna ytterligare tiotals butiker under de närmaste åren, säger Pennanen, som HBL träffar i en av de nyaste Lidlbutikerna i Finno intill Västerleden.
Ett läge invid större trafikleder strax utanför tätorter var karakteristiskt för Lidl under de första åren i Finland. Men under de senaste åren har lågpriskedjan också börjat etablera sig i stadskärnorna, bland annat med fyra butiker i centrala Helsingfors.
– Det ska vi fortsätta med. Vi är fortfarande underrepresenterade till exempel i huvudstadsregionen. Trots att coronavåren var ett undantag tror vi att de stora kundströmmarna kommer att finnas i centren, och vid livliga trafikleder, till exempel längs metrobanan.
Priskamp
Den tyska jättekedjans etablering i Finland var inte friktionsfri, och Pennanen säger att variationen kan vara stor i processerna för att få tillstånd för nya butiker.
– Mottagandet beror väldigt mycket på kommunens eller regionens inställning. Ibland är det underligt svårt att hitta en plats för en butik, men samtidigt finns det många konsumenter som hoppas på konkurrens, säger Pennanen, och fortsätter:
– Självklart är Kesko och S-gruppen våra främsta konkurrenter, men alla tre har sina egna styrkor som kunden kan välja mellan. Jag tror Lidl bidragit till att sänka priserna och bredda utbudet.
Lidls axiom har enligt Pennanen varit att erbjuda det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
– Målet är att en familjs matkorg för kvalitetsmässigt jämförbara varor ska vara billigast hos oss. Ett lågt pris behöver inte betyda dålig kvalitet, och tvärtom.
Men var är det alltså ni sparar om maten är så billig? I personalens löner?
– I själva verket har vi precis höjt lönerna inom till exempel logistiken så att vi betalar upp till 372 euro mer i lön än kollektivavtalet förutsätter. Prisnivån bygger på andra faktorer. Tack vare en ny distributionscentral i Träskända är transportavstånden i huvudstadsregionen mycket kortare, vilket ger stora besparingar.
– En annan orsak är att vi har ett
snävare urval av produkter. Det betyder att vi kan ta in större volymer per produkt och få ned försäljningspriserna. Vi behöver inte ha 30 sorters ketchup i hyllorna. Det räcker med till exempel ett billigt alternativ, ett märkesalternativ och en ekologisk variant.
I början av 2000-talet fick Lidl internationell kritik för rapporter om undermåliga arbetsförhållanden i flera olika länder. Bland annat ska facklig verksamhet ha förhindrats och anställda övervakats.
– Under min tid på Lidl har jag ändå inte stött på något sådant. Personalen i Finland har fackliga representanter och är organiserad, säger Pennanen.
Miljösatsning
Kritiken som riktats mot Lidl i Finland har också handlat om att andelen inhemska varor varit jämförelsevis låg. Enligt Pennanen vidtar man åtgärder för att ändra på det.
– Under den senaste redovisningsperioden köptes över 55 procent av produkterna av finländska leverantörer. Men allt får man inte tag på i Finland, om man vill hålla balansen mellan pris och kvalitet. Franska croissanter är helt enkelt bättre i nuläget. Med karelska piroger är det tvärtom.
Lidl har också satt upp målet att vara koldioxidneutralt 2025. Det innebär till exempel att företaget enbart använder förnybar energi.
Företaget har också introducerat svinnmatsrea, där gårdagens frukter, grönsaker och bageriprodukter säljs till lägre priser. Företaget uppger att man därigenom på ett år sparat en miljon kilo mat som annars skulle ha kastats bort.
– Återvinningsgraden för varorna som går genom distributionscentralerna är i dag uppe i 93 procent. Till exempel kartongmaterialet vi använt säljs vidare, säger Pennanen.
I miljöambitionen ingår också ett ovanligt projekt i Friherrs i Vanda, där Lidl i september invigde en ny butik. Samtidigt öppnas ett "hotell" för humlor, bin och andra pollinerande insekter, det vill säga en planterad skogsäng med träd, buskar och örter på butikens gård. Där placeras också holkar för fåglar och fladdermöss.
– Jag hoppas det kan bana väg för andra motsvarande projekt, säger Pennanen.
Aprilskämt blev trend
I somras skapade Lidl rubriker på ett helt annat område: joggingskor. Dojorna i kedjans färger – gult, blått och rött – lanserades som ett aprilskämt i fjol, och fick sedan stort genomslag på sociala medier.
När en omgång skor kom till försäljning på nytt i våras såldes tiotusentals par på bara några timmar, och såldes dessutom vidare på nätet för hundratals euro.
– Jag måste säga att vi alldeles underskattade populariteten. De räckte inte alls till för alla som ville köpa. Själv lät jag bli att köpa ett par så att åtminstone en kund till skulle bli nöjd, säger Pennanen.
Han ser mer bruksvaror som en framtida nisch.
– Vi fick precis in regnkläder och stövlar för barn i hyllorna, och de har häftig åtgång.
Lidl har däremot inte blivit en större spelare inom näthandeln. Kedjan experimenterade nyligen med det, men lade ned försöket.
– Det fungerade för dåligt ur kundens synvinkel. Kötiderna, leveranstiderna och våra egna transportkostnader är en ekvation som måste lösas på ett annat sätt. Men jag utesluter inte näthandel i framtiden. Finländarna tycker om att handla på nätet och kundernas beteende förändras hela tiden.
Grå eminens
Även om Lidl är en mindre spelare i Finland jämfört med S- och K-kedjorna har företaget som helhet betydligt större ekonomiska muskler, med över 11 200 butiker och 315 000 anställda i Europa och USA.
Bakom kedjan står mäktiga Schwarz Gruppe, som ägs och kontrolleras av det moderna Lidls grundare och tidigare vd, Dieter Schwarz. Schwarz är en av världens mest hemlighetsfulla miljardärer: det finns bara ett fåtal fotografier av honom och han ger aldrig intervjuer.
– Jag känner honom inte alls, även om det hänt att vi varit på samma möten. Men han driver familjeföretagsvärderingar. Det innebär till exempel att Lidl sällan hyr, utan oftast äger sina fastigheter och bilar. Vi tror att man tar bättre hand om det som är eget.
Investeringarna som gjorts i Finland uppgår enligt Pennanen till en miljard euro.
– Schwarz har också talat mycket om rätt förhållande mellan kvalitet och pris. Det här är något jag tycker man kunde diskutera mycket mer i samhället. Hur värdefullt är det till exempel att köpa billig choklad om produkten knappt innehåller någon riktig choklad alls och inte är miljöcertifierad?
Bilarna delar på hybridtekniken som består av en fritt aspirerande 1,6-liters bensinmotor på 91 hästkrafter samt två elmotorer av vilka den ena dubblerar som generator. I hybridClio är batteriet på 1,2 kWh och systemeffekten 140 hästkrafter medan pluginversionerna av Mégane Sport Tourer och Captur har ett batteri på 9,8 kWh och en systemeffekt på 160 hästkrafter. Deras inbyggda laddare är på 3,6 kW.
Bilarna har inte en traditionell koppling utan de startar alltid med elmotorerna som sedan i högre hastighet också ändrar växellådans rotationshastighet. Det kanske låter invecklat men i praktiken är det bara att trampa på gasen och njuta av smidiga växlingar.
Clio hybrid
Renault Clio förnyades som modell helt i fjol men gjorde debut i HBL först i september i år i form av skribentens så kallade coronabil (HBL 19.9.2020). Det är frågan om den lataste versionen Clio SCe 75 med en trecylindrig motor på 72 hästkrafter och ganska medioker utrustning som skaffades för att ta sig från punkt a till punkt b.
Hybridversionen har likadan ratt som i min coronabil medan instrumentpanelen är helt elektronisk i hybridversionen. Den har dessutom en stor pekskärm i stället för en liten bildskärm med två textrader som i min Clio där instrumenteringen andas mera 2000-tal än 2020-tal. Inredningen är mera fantasifull i hybriden men det kan diskuteras om den också är snyggare. Med öronmått mätt är bilarna ungefär lika tysta i 80 km/h vilket är ett gott betyg åtminstone åt Clios basversion.
Mera kraft
Enligt hybridens dator hade den dragit 5,5 liter bensin i genomsnitt under provkörningen. Det är mera än i min hybridfria version och mera än den officiella förbrukningen på 4,3 liter i blandad körning. Å andra sidan är inte snålkörning i fokus under en provkörningsdag där olika journalister kör samma bil.
Hybridsystemet räcker till för att göra hybriden klart spruttigare än basversionen med sina 72 hästkrafter. Det gäller framför allt vid start från stillastående då hybriden alltid kör i gång med elmotorerna, som ger fullt vridmoment från start. Bilen ligger också stadigare på vägen tack vare att batteripaketet på 1,2 kWh ger en lägre tyngdpunkt och kräver stabilare fjädring. Av samma orsak känns styrningen också stadigare i hybriden.
Hybriden lär bli modellens dyraste version men priset är ännu inte fastslaget i Finland. För tillfället kostar Clio mellan 16 390 euro och 23 790 euro.
Mégane i laddad version
I samband med att Renault Mégane uppdaterats både till det yttre och till det inre kommer farmaren Sport Tourer också som laddhybridversion. Modellen har inte varit någon storsäljare i Finland men kanske laddhybriden ger den en nystart. Tyvärr är priset ännu inte fastslaget.
Första intrycket av bilen är helt ok då insteget är lätt och en bekväm körposition snabbt hittas. Värre är det baktill där det är knappt om knäutrymme då förarsätet är inställt för mina 185 cm. För att ta sig in baktill gäller det också att i det närmaste vika sig dubbel på grund av det bakåtlutande taket. Bagageutrymmets golv sitter högre upp än i normala Mégane vilket minskar litervolymen, men 447 liter är i alla fall bra för en laddhybrid.
Mätartavlan är digital men med helt annan design än i Clio. Pekskärmen är integrerad i instrumentpanelen och de flesta inställningar ska skötas via den. Som tur är finns det stora knappar för värme och fläkt. Materialen är av högre kvalitet, med mjukare plastytor och mockaliknande material i sätena.
Mégane är klart större än Clio och känns tystare då jag kör båda bilarna i följd på samma väg. I lite högre hastighet på drygt 100 km/h på grövre asfalt börjar däcken i alla fall bullra, vilket sänker kvalitetsintrycket lite.
Bilen har trevliga köregenskaper på kurviga vägar trots att fjädringen till en början känns lite väl mjuk och gungig på ojämnheter. Dessutom ger hybridsystemet på 160 hk tillräcklig sprutt åt bilen för att göra den smått rolig att köra. Det bästa med bilen är
att den borde kunna rulla 50 km på el i blandad körning.
Laddhybrid-suv med lämplig prislapp
Då HBL i våras provkörde nya Captur visade den sig vara en smårolig, snyggt designad och rymlig liten suv. Köregenskaperna var kanske inte helt på topp på kurviga vägar och både vindbruset och däckljuden hördes klart i lite högre hastigheter. I lägre hastighet och på helt slät väg är bilen riktigt tyst.
I laddhybridutförande är bilen klart piggare vid start från stillastående men i övrigt påminner den om den helt bränsledrivna versionen. En skillnad är att fjädringen är bastantare och att man liksom med Mégane borde kunna köra 50 km på el i blandad körning.
Av Renault-trion är Captur E-Tense den enda som fått ett pris: med utrustningsnivån Intense kostar laddhybriden 29 390 euro vilket är 3 400 euro mera än motsvarande automatväxlade version med bensinmotor på 130 hästkrafter. Det borde vara ett lockande pris för den som är ute efter en liten suv i laddhybridutförande.