Ambitiöst klimatmål ger cykelvägar skjuts i Åbo
Efter årtionden av dragkamp om byggandet av cykelvägar i Åbo har utvecklingen av cykelnätet gått framåt under de senaste åren. En knäckfråga för Åbos klimatmål är att fler skulle lämna bilen hemma och ta cykeln eller gå i stället.
Flera längre cykelstråk kommer att byggas i Åbo de närmaste åren. Tidigare var byggandet av cykelvägar en eldfängd politisk fråga där dragkampen mellan maximalt antal parkeringsrutor och fler cykelvägar gjorde att beslut om nya cykelvägar kunde dröja över tio år. Men de senaste åren har besluten om cykelvägar gått snabbare igenom den politiska beslutsprocessen.
Ordföranden för stadsmiljönämnden Saara Ilvessalo (Gröna) säger att Åbo äntligen har börjat förverkliga de cykelvägar som planerats ända sedan 90-talet.
Åbos målsättning att vara en koldioxidneutral stad 2029 har gett en skjuts åt utvecklingen av cykelnätet i Åbo. Stadsfullmäktige beslöt i klimatplanen att "förutsättningarna för fotgängare och cyklister ska främjas kraftigt under alla årstider".
Över 90 procent av Åbos befolkning bor på under 30 minuters cykelavstånd från Åbo salutorg. Största delen av dem bor dessutom inom en radie av 15 minuters cykelavstånd från centrum.
– De flesta rutter som körs med privatbil är också under två kilometer, så det finns alla möjligheter att ersätta bilen med cykel, säger Ilvessalo.
En utmaning
Åbos tillfälliga klimatdirektör Risto Veivo har i en tidigare intervju för SPT sagt att en av de största utmaningarna för att Åbo ska nå klimatmålen är att få ner utsläppen i trafiken. Och där krävs också Åbobornas egna insatser, som att till exempel ta cykel i stället för att åka bil till jobbet.
Stadens målsättning är att antalet fotgängare och cyklister ska öka med drygt tre procent årligen och att biltrafiken ska minska med två procent årligen. Ilvessalo konstaterar att det är en stor utmaning.
– Det är inte något som bara händer. Vi förtroendevalda och tjänstemännen måste jobba ganska hårt för att göra det lättare att cykla och gå och göra det svårare att åka bil, säger Ilvessalo och tillägger att det skulle krävas mera politisk vilja än vad som finns för tillfället.
Saltas på vintern
Två större cykelvägsbyggen ska förverkligas i Åbo centrum i den närmaste framtiden. Österlånggatan och Östra Strandgatan vid Aura å ska få enkelriktade cykelvägar på båda sidor om bilfilerna. Österlånggatan cykelväg börjar byggas nästa vår, men planeringen av trafikarrangemangen för Östra Strandgatan har varit så komplicerade att det antagligen dröjer till 2022 innan cykelfilerna börjar byggas.
Efter dessa cykelstråk finns det ännu inte planer på större cykelvägsprojekt, förutom de cykelvägar som byggs i samband med att Åbo salutorg blir klart och vägarna runtomkring förbättras.
Förutom att bygga nya cykelvägar och cykelfiler ska Åbo också främja cykling året runt. På en testrutt har man testat metoden att salta cykelvägarna när det blir minusgrader och sopa dem när det snöat. Planen är att vinterunderhållet ska utökas till fler cykelvägar.
Det ökade antalet besökare betyder inte nödvändigtvis ett ökat slitage på naturen. De som hittat nationalparkerna under coronamånaderna använder gärna den infrastruktur som Forststyrelsen försett nationalparkerna med.
– Besökarna använder hellre vandringsleder och färdiga eldstäder. De börjar inte gå utanför vandringsleder som skulle betyda att naturen förstörs, säger Forststyrelsens kommunikationschef Päivi Rosqvist.
Ett problem har varit att de nya besökarna inte riktigt känner till reglerna. Trots att nationalparkerna är ämnade för alla ska man minnas att de är naturskyddsområden.
Den distinktionen är något som nya besökare kanske inte förstått, säger Rosqvist.
– Man gör upp eld lite var som helst, vilket är absolut förbjudet. Och så har de kanske trott att det finns soptunnor i nationalparkerna, vilket det inte finns. Det man klarar av att bära dit kan man även bära bort.
Ett problem som Sibbobonden Jonas Lindström också känt av är att servicen varit något haltande under 2020. Det förklarar Rosqvist med att Forststyrelsen inte var beredd på den stora ökningen av besökare under det senaste dryga halvåret.
– Till exempel tömningen av utedass har varit ett problem. Innan vi fick fler samarbetspartner hann vi inte riktigt ikapp ökningen. En sak som vi inte kan lösa själva är trafikstockningarna. Vi måste samarbeta med kommunerna för att till exempel öka kollektivtrafiken, säger Rosqvist om situationen i parkerna under coronamånaderna.
I takt med att antalet besökare Sällan skådad rusning till nationalparkerna har ökat har även hänsynen till naturen ökat, vilket Lindström naturligtvis tycker är positivt. Visst skräpas det längs vägarna, men han tror inte att det är nationalparksbesökarna som man ska skylla på.
För att utelivet ska fungera så bra som möjligt har Forststyrelsen publicerat en etikettlista på sin webbplats. Det gäller att respektera naturen, hålla sig till markerade leder, slå läger endast på anvisade platser, göra upp eld endast där det är tillåtet och att inte skräpa ner.
Forststyrelsen ordnar tillsammans med polisen evenemanget Utflyktsrazzian i Noux nationalpark i dag, den 17 oktober. Tillsammans kommer representanter från myndigheterna att gå omkring i nationalparken och påminna besökare om goda utflyktsvanor.
”Den tråkiga sidan med utflyktsivern kom fram i juli då vi utförde övervakning i Noux på grund av ökande störningar. I största delen av fallen var det frågan om nattligt oljud, nedskräpning och olagliga eldplatser. Vi fick också respons på trafikmängder och felaktig parkering”, säger överkommissarie Jussi Päivänsalo i pressmeddelandet.
Annorlunda för lokalbefolkningen
För de som bor nära parkerna är situationen inte helt oproblematisk. Till Sibbo storskog och Noux i Esbo kommer stora mängder besökare
från de närliggande städerna.
Om Jonas Lindström fick önska något när det gäller nationalparken är det större växelverkan mellan Forststyrelsen och lokalbefolkningen. Då nationalparken Sibbo storskog var ny fanns det en parkvakt som var fysiskt på plats.
– Hade man något att påpeka kunde man direkt tala med dem. Under de senaste åren har det varit svårare. Jag vet inte riktigt vart man kan vända sig efter att det systemet avslutades, säger Lindström.
Den ökade mängden friluftsentusiaster medför praktiska svårigheter för de som bor intill utstakade leder i nationalparker. Lindström berättar att Sibboborna varit tvungna att lägga bommar på skogsvägar för att hindra ivriga besökare.
– För mycket är för mycket. I somras var vi tvungna att kalla in bärgningsbil för att flytta en bil som hade fastnat på en skogsväg. Tidigare kunde besökarna komma till vår gård och undra hur man kommer till nationalparken, men det sker mer sällan nu, säger Lindström.
På nationell nivå är inställningen till nationalparkerna mycket positiv, särskilt bland lokalbefolkningen. Enligt Päivi Rosqvist beror det bland annat på att parkerna ger den lokala ekonomin inkomster.
– Om vi tar Lappland som exempel så bor turisterna på hotell, handlar i lokala butiker och köper tjänster av lokala producenter. Vi vet att om vi investerar en euro i nationalparkernas infrastruktur genererar det tio euro till den lokala ekonomin.
Någon ekonomisk nytta upplever Lindström inte att besökarna för med sig. Visserligen har byaföreningen fått stöd för att koka soppa, och i byn har det talats om möjligheten att öppna en glasskiosk. Men de som tar sig ut till nationalparkerna verkar inte göra det för att spendera pengar, säger Lindström.
– Man känner sig som någon form av kulissupprätthållare, då man är här ute och brukar jorden.
– Vi kan inte förneka att det är olyckligt om det bildas trafikstockningar. Naturligtvis blir de som bor där inte glada. Vi har försökt vidta flera åtgärder, bland annat har vi ordnat trafikledning under de livligaste veckosluten. På flera ställen har vi med hjälp av kommunerna kunnat utvidga parkeringsplatserna. Vi har haft informationskampanjer om hur och vart besökarna ska köra. I Åbo finns det ett fint exempel med matarbuss till Kurjenrahka nationalpark, säger Rosqvist.
Det har varit trafikstockningar på många ställen i anslutning till nationalparker, men det är främst Sibbo storskog och Noux som har bebyggelse riktigt inpå, säger Rosqvist.