Elbilen Volkswagen ID.3 ger mersmak
Volkswagen satsar nu stort på elbilar och först ut är ID.3. När den började levereras i september tog den direkt sjätte plats i nyregistreringsstatistiken.
Trots sitt märkliga namn ger Volkswagen ID.3 ett behagligt intryck, kanske inte vid första anblicken men vid den andra eller tredje. I alla fall senast då man sätter sig i bilen, trampar ner bromsen, vrider rattväxeln i Driveläge och gasar i väg med ett svagt sus.
Bilen är nämligen lättkörd om än med en lite obestämd styrning i normalläge men med körläget Sport sitter bilen bra också på kurviga vägar. ID.3 känns välbyggd då inga störande extra ljud uppkommer på något underlag. Bilen var dessutom så tyst på Borgå motorvägs mördarasfalt att det relativt anspråkslösa audiosystemet gav en hyfsad lyssnarmiljö också i motorvägshastighet.
Bilen är byggd på Volkswagenkoncernens MEB-bottenplatta som uttryckligen är skapad för elbilar. Den kompakta fören skapar gott om utrymme i kupén i längdled och batteriet som klamrar sig fast under golvet stjäl inte utrymme uppåt. I baksätet är det riktigt gott om utrymme då framsätet är inställt för en person på 185 cm. Bagageutrymmet på 385 liter är överraskande rymligt med tanke på att motorn sitter baktill i den bakhjulsdrivna bilen.
Under en längre mörkerkörning lyste LED-matrisstrålkastare automatiskt långt när det behövdes och justerade ljusbilden enligt motkommande eller framförkörande bilar. Systemet bytte tillbaka till helljus klart snabbare än i tidigare generationer av systemet.
Irriterande buggar
Tillsvidare finns endast introduktionsversionen 1st till salu. Den ersätts av den normala versionen nästa år och då erbjuds fyra effektalternativ mellan 93 och 150 kW (126 – 204 hk) och tre batterialternativ på 45, 58 och 77 kWh.
1st-versionerna har den starkaste motorn på 150 kW i par med det mellanstora batteriet, förutom den dyraste Pro S-versionen som har batteriet på 77 kWh och därmed en längre räckvidd. Den provkörda versionen hade batteriet på 58 kWh vilket i normal landsvägskörning i en temperatur på under 10 grader gav en praktisk räckvidd på cirka 300 km då hastigheten under långa sträckor låg på 100 km/h. Den teoretiska räckvidden enligt WLTP är 420 km. Bilen reagerar inte aggressivt på gaspedalen men kraften räcker bra till för trygga omkörningar.
Volkswagen har piskats i offentligheten på grund av de programmeringsfel ID.3 varit behäftad med och som fördröjt försäljningsstarten. Programvaran var inte helt finslipad i den provkörda bilen heller, men trots vissa brister väckte irritation påverkade det inte körbarheten.
Tillverkaren lovar dock att programvaran är fixad på de bilar som nu levereras. Under hösten kommer bilarna med den kantiga programvaran att tas in på verkstad för en större uppdatering. Här kan man dra en direkt parallell till datoroch smarttelefonvärlden där nya versioner släpps ut följda av en ström av uppdateringar.
Trots att det mesta fungerade som det skulle var det riktigt irriterande när den adaptiva farthållaren vid ett par tillfällen vägrade att bli påkopplad. I tillägg var farthållarens knappar i ratten okänsliga: att finjustera hastigheten kräver något av en pianists känsliga fingertoppar, för med lite för hårt anslag blir det 10 km/h per tryck. Det kan kosta skjortan om det händer på fel ställe.
Elbil för under 30 000 euro
Instrumenteringen är simpel med en digital hastighetsmätare mitt i synfältet och under den ett lätt överskådligt grönt och blått streck som visar när batteriet laddas eller urladdas. En intressant lösning är att den lilla mätartavlan är integrerad i ratten och följer med om man justerar rattens höjd.
Växelvredet på mätartavlans högra sida är väldigt speciellt. Genom att vrida det bort från sig kör bilen framåt och vice versa när man vrider det mot sig. Man vänjer sig snabbt vid den lite märkliga växelspaken, som med sin placering tar bort behovet av en skrymmande mittkonsol mellan bänkarna.
Sätena är mjuka och lite väl korta och obestämda åtminstone för mina långa ben. Under de stunder farthållaren vägrade att samarbeta blev det extra tröttsamt eftersom underbenet inte fick något stöd av mittkonsolen.
1st-modellerna finns för snabb leverans och kostar mellan cirka 39 000 och 49 000 euro. När det normala modellurvalet börjar säljas nästa år är prisintervallet 31 900 – 41 700 euro. Med statens elbilsstöd på 2 000 euro kan bilen som billigast då fås för just under 30 000 euro. De bilar som kommer till Finland har som standard värmepump, vilket är tilläggsval exempelvis i Tyskland.
Man vänjer sig snabbt vid den lite märkliga växelspaken, som med sin placering tar bort behovet av en skrymmande mittkonsol mellan bänkarna.