Aila fällde träd över Bertels stuga
En månad efter stormen Ailas framfart är Bertel Lindell fortfarande fullt sysselsatt med att röja bort träd och kvistar på sin stugtomt i Vörå i Österbotten. Vindbyarna från norr fällde ett 70-tal träd på hans tomt och krossade taken på stugan, garaget, båthuset och utedasset. Under höstlovet samlades vänner och släktingar till vedtalko på den Lindellska tomten.
Stormen Aila for inte fram med befarad styrka, åtminstone inte över Nyland. Däremot drabbades den österbottniska kusten hårt av stormvindarna från norr. På Bertel Lindells stugtomt i Vörå skärgård står bara bastun oskadd, alla andra byggnader täcktes av fallande träd.
Bertel Lindell är nybliven pensionär och för de flesta i Svenskfinland känd som radiorösten i Yle Vega. Den aktuella stormnatten den 17 september sov han i all sköns ro hemma i Kervo, lyckligt omedveten om vilket kaos stormvindarna som drog in från norr ställde till med på hans stugtomt i Österbotten.
– När jag vaknade på morgonen och tittade ut tänkte jag att Aila inte alls verkar ha härjat på det sätt som man hade förutspått. Det dröjde många dagar innan jag förstod att min stuga i Vörå var illa skadad, täckt av omkullfallna träd. Syrran, som bor i Jakobstad, åkte dit och såg förödelsen. Men det tog en stund innan hon vågade ringa mig och berätta hur illa det var. Jag var i svampskogen då samtalet kom, det var bara att sätta sig i bilen och köra upp till Österbotten, berättar Bertel Lindell.
Även om han var förberedd på totalt kaos kände han sig uppgiven när han såg förödelsen på sin tomt.
– Jag kunde inte ens gå fram till stugan, det låg träd överallt. Jag hade kanske hoppats att stormen skulle ha fällt gamla och murkna träd, men där låg stora friska träd kors och tvärs över stugan, grillen, garaget, båthuset och lekstugan. Stammarna hade dragit upp stora rotvältor så det var rent av farligt att gå omkring där, berättar Bertel Lindell om sitt första besök på tomten efter stormen, för en knapp månad sedan.
Barndomsvännen Gustav Ollus, som bor i byn, ryckte genast ut och kom till Lindells undsättning. Men problemen var av den storleksklassen att två raska män inte kunde göra något med enbart handredskap, här behövdes maskinkraft. De bedömde ändå att trädstammarna över stugan låg så pass stadigt att Bertel kunde bo därinne – bara de fick upp dörren först.
– Träden tryckte ner stugan så mycket att dörren hade kilats fast, det tog mig en kvart att lirka upp den. Följande dag fixade Gustav fram en kranbilsförare till tomten och med hans hjälp kunde vi röja bort träden som låg på byggnaderna. Gustav sågade med motorsågen och kranbilen lyfte bort stammarna. Det var fascinerande att följa deras arbete, de bara tittade på varandra och bägge visste vad som skulle göras. Det gick inte att prata i det oljud som motorsågen förde, berättar Lindell.
Vänner att lita på
Sedan dess har dagarna på stugan blivit många och arbetsamma. Lindell har räknat att omkring 70 trädstammar blåste omkull, så det kommer att ta hela vintern att röja upp bara stammar och kvistar. Därtill ska alla skador på byggnaderna åtgärdas.
– Det är tur att jag numera är pensionär och kan tillbringa så mycket tid som behövs här på stugan. Det byråkratiska tar minst lika mycket tid som det praktiska jobbet, jag har haft besök av skadegranskaren och brandinspektören. Muren i stugan är sprucken, så jag får inte elda inne. Till all lycka har jag en försäkring, men vad den täcker återstår att se. Alla byggnader utom bastun är skadade på något sätt, bland annat måste plåttaken bytas ut. Nu har vi täckt taken med presenningar så att det inte regnar in.
En fin sak har stormen fört med sig, nämligen insikten om hur hjälpsamma medmänniskor Bertel Lindell har i sin omgivning.
– Det har varit fantastiskt att se hur folk sträcker ut en hjälpande hand när det verkligen behövs. Det var likadant när min fru dog och när min son försvann, vänner och bekanta kom till min hjälp. Nu har ortsborna erbjudit mig både sovplats och mat om jag har svårt att vistas på stugan. Vänner från hela Finland har kommit hit för att hjälpa mig att röja. Det värmer, säger Bertel Lindell alldeles rörd.
Hamburgare och simtävling
Den här höstlovsdagen sitter sex personer runt grötkastrullen i hans kök, redo för ännu en dag ute med motorsåg, handsåg, yxa och klyvmaskin. Bertel tar själv hand om bespisningen, men han medger att det blir en del halvfabrikat, som ärtsoppa och köttsoppa till lunch.
– Men min svärson Ari Kiljander är en mästare vid grillen, häromkvällen åt vi säkert årets godaste hamburgare. Det är en härlig skara människor i olika åldrar. Under
våra långa kaffepauser sitter vi ute runt elden och delar våra levnadsöden med varandra.
I takt med att röjningsarbetet framskrider stiger också stugägarens humör. Humor har han alltid haft.
– Jag försöker se allt från den positiva sidan – det har aldrig varit så här ljust på stugan! Och det är ett mirakel att bastun klarade sig helt oskadd, den är dessutom nyrenoverad. Nu är det bra att talkogänget kan bada bastu varje kväll, det är nämligen ganska svettigt att hugga träd och vi bor rätt trångt inne i stugan.
Till bastubadet hör naturligtvis ett dopp i havet, något som Bertel försöker uppmuntra sina gäster till med hjälp av en simtävling, det är en tradition i familjen Lindell.
– Varje år har vi en simtävling på stugan – vem simmar flest dagar i året? Simtävlingens vinnare klarnar först på nyårsafton. Det här började vi med redan när barnen var små, det gällde att få dem att trivas i vattnet. Jag har själv vunnit i många år, men nu leder Ari tävlingen. Visst känns det lite genant, men jag vet att jag kommer att gå förbi honom – jag kan ju stanna här hela hösten och simma varje kväll, avslöjar han om sin taktik.
Bertel Lindell är ingalunda den enda drabbade. När han rör sig i grannskapet ser det likadant ut på många stugtomter.
– Aila kom norrifrån, från havet, och det är sällan det blåser från det hållet. Jag misstänker att trädrötterna inte var tillräckligt starka att stå emot när stormen överraskade från ”fel håll”, oftast blåser här västerifrån och då brukar inga träd falla, resonerar Lindell.
Han har också spekulerat i om stormen var riktad mot honom, om Ailas besök var personligt.
– Min hustru hette nämligen Aila Sinikka, så jag undrar om vi hade något otalt med varandra. Är hon arg på mig för något? Jag har i så fall ingen aning om vad som kan ha gjort henne så arg att hon fäller 70 träd på tomten, funderar Bertel Lindell.
Naturen återhämtar sig
Nu, efter en aktiv talkovecka tillsammans med släkt och goda vänner, råder det viss ordning på tomten igen. En del rotvältor har lagt sig på plats igen när trädstammarna har sågats loss från roten, massvis med ris har släpats till högar och en del har redan eldats upp. Trädstammar har sågats och klyvats i hanterbara vedklabbar, som ligger i olika stora högar här och där.
– Det är prima ved, det var mest björkar som blåste omkull, men också en del granar, tallar, rönnar, alar och aspar. För att se det positiva i situationen så kommer vi att ha betydligt färre löv att kratta här under kommande höstar, skrattar Lindell.
Stugtomten har alltid hållits i ganska naturligt skick, där växer lingonris och blandskog och till de fast bosatta hör både fladdermöss och flygekorre.
– Nu är jag rädd för att läderlapparnas hem kan ha förstörts i stormen. Skogen får naturligtvis växa upp igen, men det kommer att ta tid. Jag har länge drömt om att plantera några lindar här, vi heter ju trots allt Lindell. Men annars får tomten också i fortsättningen vara i ganska naturligt skick, det ska vara en kontrast mellan trädgården hemma och stugtomten här. Visst måste jag gallra bland riset som sticker upp i vår, men en del träd låter vi växa upp för att ersätta dem som stormen fällde, säger Bertel Lindell.