Övergångsåldern som möjlighet

”Vore det dags att börja menopauscertifiera arbetsplatser i Finland?”

Förra veckan deltog jag i en panel som handlade om menopausen. Det var intressant att se hur lite många av oss – jag själv inberäknat – vet om det, hur lite vi talar om det, och hur tabubelagt det är. Vi kan fnissa åt ”klimakteriekärringar” och heta vallningar, men det stannar där. I Finland har vi större jämställdhet än i många andra länder, men när det handlar om åldrandet behandlas människor olika beroende på om de är män eller kvinnor. Menopaus är inte något man talar om på en arbetsplats i Finland, trots att hälften av befolkningen upplever eller kommer att uppleva denna biologiska förändring som markerar ett slut på fertiliteten. Ungefär 20–25 procent av kvinnorna upplever allvarliga menopaussymtom. Det betyder till exempel ångest, depression, sömnproblem och dåligt korttidsminne.

Symtomen kommer ofta mellan 45 och 55 år, vilket också ofta är en kritisk fas i arbetskarriären, då kvinnor mest sannolikt får högre ledande positioner. Det brittiska forskningsinstitutet Faculty of Occupational Medicine har kommit fram till att 25 procent av kvinnor i övergångsåldern har övervägt att säga upp sig på grund av olika menopaussymtom, för att de tycker att de inte längre kan anpassa sig. Det handlar både om att inte våga eller inte kunna tala om det och att man inte klarar av pressen på arbetsplatsen på grund av de faktiska symtomen.

I England tar man det här på allvar. Där har man sedan 2010 en lag där det är olagligt att sparka någon på grund av menopaussymtom. Allt fler företag i England har också en menopauscertifiering, som bland annat betyder att man skapar en kultur där det är okej att tala om det, att högsta ledningen och män också är involverade i diskussionen. Man skapar olika sorters fysiska utrymmen och inser att det är en del av en större inkluderingsdiskussion. Bland annat företaget Sainsbury med över 180 000 anställda kommer ut med devisen ”Att få i gång diskussionen om menopausen är en viktig del av Sainburys strategi för inkludering och diversitet”. Det betyder inte att man på jobbet måste anmäla sig som en person som har menopaussymtom, men att man har möjlighet att tala om det om man vill och har behov, utan att behöva skämmas, och att det är accepterat att ha nedsatt kapacitet ibland.

De brittiska företagen har förstått att det inte bara handlar om ”kvinnobesvär”, utan att det är en större företags- och nationalekonomisk fråga. Kvinnor över 45 utgör en stor del av arbetsmarknaden, det finns över 1,3 miljoner av oss i Finland. Många är högt utbildade, har erfarenhet och har mycket att bidra till ekonomin. De har oftast inga små barn att sköta, är annars friska, har mycket tid och är motiverade. Arbetslivet har inte råd att förlora dem. Att ha de kvinnorna med i arbetslivet, trots att de inte beter sig som 30-åringar, är inte välgörenhet, utan tvärtom en klok ekonomisk investering för ett bättre resultat.

Finland är föregångare i så mycket som handlar om ett jämställt arbetsliv, vore det dags att börja menopauscertifiera arbetsplatser i Finland?