Utforskande dans i gammalt laboratorium
Koreografen Liisa Pentti och sex dansare förvandlar Tekniska högskolans gamla rum till ett utforskande danslaboratorium.
Rötter och estetik undersöks i koreografen Liisa Penttis nya verk Ref2020 som visas i Tekniska högskolans gamla laboratorium.
Sex dansare av olika ålder och olika erfarenhet rör sig i studion – bland dem Corinne Mustonen och Kardo Shiwan.
Koncept och regi, koreografi tillsammans med dansarna: Liisa Pentti. Ljud: Jouni Tauriainen. Ljus: Ina Niemelä. Kostym: Tua Helve. Koreografens diskussionspartner: Pia Lindy. På scenen: Meeri Lempiäinen, Corinne Mustonen, Pinja Poropudas, Satu Rekola, Kardo Shiwan och Katri Soini. Premiär Liisa Pentti + Co:s studio på Bulevarden 31 14.10.
Liisa Penttis dansgrupp, som i år fyller tjugo år, har hittat en ny och centralt belägen studio. Den invigs med det nya verket Ref2020 för och med sex utvalda dansare och en lång uppspelsperiod på en och en halv månad. I vår coronatid givetvis med maximalt ett dussin åskådare per gång.
Studion ligger i det som tidigare varit ett tekniskt laboratorium i Tekniska högskolan på Bulevarden i Helsingfors och som nu mycket passande blir ett danslaboratorium, helt i samklang med den postmoderna, nutida estetik Liisa Pentti baserar sitt konstnärliga arbete på.
Ref2020 är uppbyggt kring Brian Enos komposition Reflections från 2017 och har anammat samma princip att låta tidigare verk resonera i det nya. Musiken präglas av luftighet, vibration, förtätningar och förtunningar. Samma principer står att finna i det koreografiska materialet som Liisa Pentti utarbetat tillsammans med dansarna.
De två elementen fungerar som parallella komplement för att tidvis mötas i mera sammanflätade knutpunkter. De sex dansarna är olika när det gäller ålder och erfarenhet men delar samma koncentration på framställningen, såväl av det mycket basala och minimala som av det rums- och dynamikmässigt mera varierade materialet. Det får mig som åskådare att föreställningen igenom fokusera på just dem.
Utforskande grepp
Studion badar i ett vardagligt ljus, designat av Ina Niemelä, och döljer med sina ljusrör i taket inte att vi befinner oss i en tidigare föreläsningssal. Att både åskådare och dansare sitter bänkade inför samma skeende, förstärker känslan av laboratorium. Greppet är utforskande, efterkännande och öppnande på ett genomgående inkluderande sätt. Inte alls manifesterande eller förevisande.
Utgångspunkten i framställningen är en kontinuerlig observation av rörelse och dess koppling till tanke och intention. I solona kan ett mycket koncentrerat inre skeende betonas men lika väl ett förhållande till en yttre faktor, som ett golv, en vägg eller mera obestämt rummet som omger dansaren. Meeri Lempiäinen, Corinne Mustonen, Pinja Poropudas, Satu Rekola, Kardo Shiwan och Katri Soini har var för sig och tillsammans ett gediget grepp om såväl det subtila som det mera dynamiska och utåtriktade. Spännande kontraster skapas då de utför sina respektive uppgifter i olika konstellationer, medvetna om varandra, men utan att reagera.
Föreställningen bjuder in till ett koncentrerat avläsande, både när uttrycket accelererar och när det retarderar, med tydlig fokus på materialiteten och dess kvaliteter utan representativ barlast. Slutets mera koreograferade material står i fungerande kontrast till det strukturerat improvisatoriska före det. Det är fint att en inventering av rötter och estetik med fortsatt relevans kan göras så här fräscht och skräddarsytt.