Språkens mångfald
I denna tidnings spalter debatterar man ofta Finlands tvåspråkighet, svenskans ställning som nationalspråk eller minoritetsspråk, gatuskyltar och service på modersmålet. Finlandssvenskarna är vana vid att berätta om sin situation för invånare från andra länder i Västeuropa, varav de flesta är nationalstater med ett enda nationalspråk (Schweiz och Belgien är undantag). Men situationen är komplex på andra håll i världen. Finlands språkförhållanden är inte så märkliga i ett större perspektiv.
Länder där kolonialstaterna härskade är speciella då det gäller språk. Där fransmän, britter, portugiser och spanjorer tidigare hade makten lämnade de ofta språket efter sig som arv. Samtidigt hade de här länderna egna språk som levde en undanskymd tillvaro. Många länder började använda de egna språken parallellt med kolonialmaktens språk då de blev självständiga.
Indien, med 1 380 miljoner invånare, är inte alls homogent då det gäller språkförhållanden. Hindi, som är det mest talade språket, används som modersmål av mindre än hälften av befolkningen. Det näst största språket är bengali. Hindin baserar sig på urspråket sanskrit, som fortfarande är officiellt språk i delstaten Uttarakhand.
I södra Indien förstår man inte hindi. Där har man egna språk med egna alfabet som hör till en annan språkgrupp, den dravidianska språkgruppen. Invånarna i Tamil Nadu och Karnataka har ställvis protesterat mot försöken att införa hindi, till exempel då myndigheterna ville ha skyltar på hindi i metron i Bengaluru.
Fastän engelskan är ett slags lingua franca är det ett misstag att tro att alla indier talar engelska. Särskilt i fattigare områden kan det vara svårt att hitta någon engelskkunnig. Engelskan är förstås en kvarleva från kolonialtiden. Men en del framhäver att engelskan också är ett indiskt språk. Engelskan används fortfarande som förvaltningsspråk och som undervisningsspråk i många universitet. Kollegerna på Indiens utrikesministerium skriver sina rapporter på engelska. Ett annat, ursprungligen främmande språk som har haft historisk betydelse i Indien är persiskan, som var överklassens språk under mughal-perioden.
Enligt folkräkningen från 2001 finns det i Indien 30 språk som talas av över en miljon människor och 122 språk som talas av minst 10 000. Dessutom finns det 1 599 ”övriga språk”. Ibland är definitionen svår, om det är fråga om ett skilt språk eller en dialekt.
Språk handlar ofta om identitet, men i Indien också om religion. Fastän hindi är det dominerande språket i huvudstaden Delhi är de officiella gatuskyltarna på fyra språk och fyra alfabet; hindi, engelska, urdu och punjabi. Hindi är hinduernas språk, urdu är muslimernas och punjabi sikhernas.
Till skillnad från Finland är det inte så vanligt att gifta sig över språkgränsen. Då föräldrarna i Indien väljer partner åt sina barn är det viktigt att ursprunget, den sociala statusen och språktillhörigheten är rätt. Det här bidrar förstås till att språken inte blandas upp och att den språkliga mångfalden hålls vid liv.