Gratulationer till 75-åriga FN

Då andra världskrigets segrarnationer samlades i San Francisco för att grunda Förenta Nationerna försökte de undvika de många gjutfel som belastade Nationernas Förbund. Hur de lyckades i detta beror på om man ser på glaset som halvtomt eller halvfullt. FN:s grundstadga är ett beundransvärt dokument och dess principer har inte stannat enbart på pappret.

FN:s säkerhetsråd är det enda internationella organ som kan legitimera användning av militär styrka. Men för att detta skall ske behövs det samtycke från samtliga fem permanenta medlemmar i rådet. Hur önskvärt det ännu låter att avskaffa deras vetorätt finns det inga realistiska möjligheter för det, eftersom det kräver att också de med vetorätt självmant skulle överge det. Dessutom bör man ta i betraktande att det också kunde öka riskerna för storkrig.

Än så länge måste vi leva med vetorätt, men vi bör inte låta bli en reform av säkerhetsrådet. Det måste bli mera representativt med länder som Indien, Japan, Tyskland, Brasilien och ett eller två afrikanska länder som nya permanenta medlemmar utan vetorätt och ett ökat antal roterande medlemmar så att rådet med 25-29 medlemsländer med större legitimitet också kunde ta över de funktioner som den självutnämnda G-20 gruppen har åtagit sig.

Under FN:s regi har det förhandlats om och åstadkommits ett stort antal olika bindande konventioner och fördrag. Bland de senaste kan nämnas grundandet av Internationella brottmålsdomstolen (ICC), Parisavtalet om att stoppa klimatförändringen och avtal om totalförbud av kärnvapen, som väntas träda i kraft inom kort.

Kärnvapenförbudsavtalet kan naturligtvis inte förinta ett enda kärnvapen förrän de nuvarande kärnvapenmakterna ansluter sig till avtalet, men det är ett viktigt redskap för att sätta tryck på dem att ta itu med kärnvapennedrustningen som de har bundit sig till i ickespridningsavtalet.

Detta system av internationella avtal och de spelregler de utgör är ingalunda fullständigt eller felfritt. De och det ständiga arbetet för att förbättra dem är dock det enda sätt som vi i dagens värld, som karakteriseras av ett oåterkallelig gemensamt beroende, kan tänkas svara på de utmaningar som pandemier, fattigdom, klimatförändring, ohållbar utveckling, migration, massförintelsevapen med mera presenterar.

Dessa utmaningar berör alla länder. Ett avantgarde kan gå framåt fortare och visa vägen, men i sista hand bör alla vara med och bära sitt ansvar inför framtiden. FN grundades på universalitetsprincipen, det vill säga alla världens suveräna länder kan och bör vara med – också de länder som inte fyller alla våra krav på demokrati, rättsstatsprincipen eller respekt för mänskliga rättigheter. De bör kritiseras på alla dessa punkter, men vi kan inte utesluta dem från det internationella samarbetet.

Vi vet att allt som pågår i FN-systemet inte alltid ser så vackert ut. Reformer krävs. Men för att vara en världsorganisation värd sitt namn och för att rädda världen behövs det ett på universalitetsprincipen grundat FN. Världen skulle vara en mycket farligare och sämre plats utan ett FN, med alla sina brister.

Gratulationer till 75-åringen!

”Världen skulle vara en mycket farligare och sämre plats utan ett FN, med alla sina brister.”

ERKKI TUOMIOJA är riksdagsledamot (SDP), medlem i utrikesutskottet, tidigare utrikesminister och har också har uppträtt i talarstolen framför FN:s generalförsamling.