❞ Då en klubb i Finlands enda renodlade proffsliga meddelar att man tänker klara sig utan tränare under en tredjedel av säsongen är det ett tecken på att ishockeyligan är inne i en djup ekonomisk och existentiell kris.
Då en klubb i Finlands enda renodlade proffsliga meddelar att man tänker klara sig utan tränare under en tredjedel av säsongen är det ett tecken på att ishockeyligan är inne i en djup ekonomisk och existentiell kris.
Ishockeyligalaget JYP meddelade på onsdag att man nått ett delmål i årets andra samarbetsförhandlingar.
Ett resultat av förhandlingarna är att spelarna går med på lönesänkning i två månader.
Då coronaviruset begränsar publikmängden på ligalagens matcher och publiken dessutom verkar måttligt intresserad av att ta sig till ishallarna uppstår det stora hål i klubbarnas kassor. Därför kommer JYP:s besked om de sänkta spelarlönerna inte som någon överraskning.
Också andra klubbar kommer inom kort med stor sannolikhet att presentera liknande åtgärder för att försöka rädda verksamheten.
Ligalagens publiksiffror har rasat och de få åskådarna leder till att matcherna genererar utgifter i stället för inkomster för klubbarna.
Då är det klart att klubbarna måste skära i sina kostnader samtidigt som man måste hålla i gång verksamheten. Men någon slags trovärdighet måste det finnas i den verksamhet man bedriver om man vill locka publik till sina matcher.
Den trovärdigheten väljer JYP att spola ner då man meddelar att ansvariga tränaren Pekka Tirkkonen och assisterande tränaren Ari Santanen permitteras fram till årsskiftet.
JYP:s klubbledning ville att också tränarna skulle gå med på att sänka sina löner. Tirkkonen och Santanen gick inte med på det medan den övriga träningsledningen accepterade en lösning med lönesänkningar, deltidspermitteringar och andra lösningar.
Då klubben och de två tränarna inte kom överens blir lösningen att spela 21 grundseriematcher utan tränarna.
Jukka Varmanen, assisterande tränare, har alltså ansvaret för ligalaget under en tredjedel av grundserien tillsammans med klubbens utvecklingschef Jussi Tupamäki och målvaktstränaren Jarkko Hyytiä.
Hur förtroendet mellan spelare och tränare, tränare och tränare och tränare och klubbledning ska klara sig oskatt genom den här perioden är svårt att förstå.
Risken är stor för att det uppstår förtroendebrist på något håll och att någon upplever en andra part som illojal och självisk.
Men det är inte bara det interna förtroendet som står på spel då JYP anser att man kan genomföra en tredjedel av säsongen utan sin tränare.
Tränarjobbets värde devalverades rejält i Jyväskylä.
”Man kan spela hockey på högsta nivå i Finland utan tränare” är en märklig signal att sända.
Som om tränarna bara skulle vara ett nödvändigt ont som står i bytesbåset och gormar under matcherna.
Då man i Finlands enda renodlade proffsserie värderar tränarjobbet så här lågt är det tecken på att krisen inte bara är ekonomisk.
Vilket i sin tur gör att förtroendet för hela ligan får en rejäl törn av JYP:s beslut.
Hur ska ligan kunna profilera sig som en fostrarliga som är en bra språngbräda för unga spelare som vill framåt i karriären om klubbar inte anser att en tränare är nödvändig för verksamheten?
Varför skulle en spelare som är nära sitt genombrott riskera att plötsligt tvingas spela utan en kompetent tränare en stor del av säsongen just då utvecklingen skulle behöva tränarens råd, stöd och riktlinjer?
Blir man en toppspelare om man spelar i en liga där utvecklingschefen plötsligt drar ett träningspass i stället för en utbildad tränare?
Klubbarnas utförsäljning av spelare varje vår är ett stort problem som tär på ligans trovärdighet.
Nu verkar klubbarna fortsätta gräva trots att gropen man står i blir allt djupare.
JYP:s besked om att permittera tränarna är det senaste i en lång rad beslut som gör det lättare för konsumenterna att välja bort hockeyn då de planerar sin fritid.
Nu väntar jag med en viss oro på vilken klubb som tycker att JYP:s exempel var så bra att det kan följas. Eller vilken klubb som kommer på ännu mer fantasifulla lösningar.
Kanske vi om någon månad har en liga där ett par lag kastat in handduken, tre spelar utan tränare och ett par klubbar permitterat sina spelare och genomför matcher med juniorer på isen.
Både ligaledningen och klubbarna tvingas kanske snart ge svar på den allt svårare frågan: varför ska hockeysupportrar betala för dyra biljetter till ett evenemang som inte motsvarar den produkt som marknadsförs?
Sedan i våras har det talats om att coronaviruset kommer att förändra sportvärlden för alltid.
Kanske det vi för tillfället ser är hockeyligans nedgång?
Kanske JYP:s besked om att spela utan tränare och med sänkta löner i verkligheten är ett steg på vägen tillbaka till en ishockeyliga där bara en del av spelarna är proffs medan andra har civila yrken.
Kanske det är ett steg på vägen mot proffshockeyns död i Finland?