Emil Aaltonens samling är rik på konstskatter
Edelfelt, Schjerfbeck, Simberg, Westerholm, von Wright.. Utställningen på Poikilomuseet i Kouvola med verk ur affärsmagnaten Emil Aaltonens privata konstsamling bjuder på en imponerade samling namn från den finländska konstens guldålder.
Industrimannen Emil Aaltonens (1869–1949) liv har drag av askungesaga. Han växte upp i Sääksmäki under fattiga förhållanden, vallade boskap för att bidra till familjens försörjning innan han som 10-åring,vid faderns död,blev satt i skomakarlära. Som färdig gesäll lade han 1897 grunden för sina framgångar då han som första i Finland inledde maskinell tillverkning av skor i fabriken som senare fick namnet Hattulan Jalintehdas.
Han mötte också motgångar. År 1905 dog hans hustru och fabriken i Hattula förstördes i en brand.Skotillverkningen fortsatte dock iTammerfors under namnetAaltosen Kenkätehdas och utvidgades efter hand för att vid mitten av 1920-talet vara Nordens största skofabrik.
Utöver skoindustrin verkadeAaltonen framgångsrikt inom andra branscher.Han var med och grundade den mekaniska verkstaden Lokomo Oy samt Sarvis Oy, föregångaren inom finländsk plastindustri.År 1939 förlänades han titeln bergsråd.
Väcker intresse Längs med åren samlade Emil Aaltonen på sig en ansenlig förmögenhet vilket möjliggjorde understöd av vetenskap och konst.
– Aaltonen började redan tidigt i livet intressera sig för konst och kultur.Vad som var drivkraften för hans samlande förblir oklart.Han skrev aldrig upp några tankar och samlingen blev aldrig systematiska katalogiserad.Eventuellt kan det ha haft att göra med att han var fennoman och närde tanken om att högklassig nationell kultur gynnar det allmänna välståndet,säger Mari Lehtosalo, intendent vid Poikilo-museet.
Hjälp i anskaffningarna hade Aaltonen av gallerister i Helsingfors och konstkretsar i Tammerfors men främst styrdes han av eget tycke och smak. Pyynikinlinna, som han införskaffade 1932 som hem åt sig själv och sina två döttrar, gav värdig inramning åt samlingen.
I dag fungerar Pyynikinlinna som museum. Under husets pågående renovering har delar av samlingen kunnat ses i Vasa och nu på Poikilo i Kouvola där utställningen Kauneuden aarteet pågår fram till den 10 januari.
– Vi är oerhört glada över att ha blivit kontaktade av Emil Aaltonen-museet och erbjudna den här möjligheten. Vår utställningsverksamhet brukar främst fokusera på nutidskonst men vi är medvetna om att äldre konst, i synnerhet från den finländska guldåldern, intresserar. Utställningen har redan nu haft många besökare,säger Mari Lehtosalo.
Pärlor på rad Utställningen är indelad enligt olika teman som samtidigt återknyter till EmilAaltonen som person.Bland annat var den finländska naturen och landsbygden viktiga för honom.Även religion och andlighet hade en central plats i Aaltonens liv. Det är bland samlingens religiösa verk man också hittar utställningens äldsta arbeten, några madonnamotiv från 1500-talet.
Vill man lyfta upp enskilda verk kunde det till exempel vara Ferdinand vonWrights nyligen konserverade Vy över lantbruksskolan i Leväis,
eller Hugo Simbergs Lammflickan, som hör till de stora dragplåstren på Pyynikinklinna.Gunnar Berndtsons skicklighet i att återge texturer kan studeras på nära håll i Den gamla
visan.
På porträttsidan lyser konstnärsnamn såsom Maria Wiik, Dora Wahlroos och Elin Danielson-Gambogi. Bland landskapsmotiven hittar man verk av Gallén-Kallela,Hjalmar Munsterhjelm samtWerner Holmberg,som brukar omnämnas som det finska landskapsmåleriets fader.