Då 5G tar över allt fler samhällsfunktioner uppstår en ny sorts dans med döden, där Sverige kallt har avvisat kinesiska Huaweis inviter. Vad gör Finland?

Enpartidiktaturen Kina är inte ett land som andra. Inte heller telekomjätten Huawei är ett vanligt företag, och 5G är allt annat än vanlig teknik.

Torsten Fagerholm i dagens ledare

Texten till en känd folkmelodi, Hårgalåten, återger sägnen om hur en djävul utklädd till spelman lockade ungdomarna att dansa sig till döds på Hårgaberget. Melodin har också arrangerats till bred östnyländsk dialekt i låten Veselaande av den finlandssvenska trion Argbiggorna.

Femte generationens mobilnät tar över allt fler samhällsfunktioner: uppkopplad industri, fordon och hem. Därmed uppstår en ny sorts dans med döden, där Sverige kallt har avvisat kinesiska Huaweis inviter. Frågan om vem som kan kontrollera, avlyssna och sabotera näten blir allt viktigare, rentav existentiell. Nu återstår frågan: fortsätter Finland sorglöst göra 5Gaffärer med det kinesiska övervakningssamhället?

Kina är en polisstat där partiet har sista ordet i alla frågor. Bakom pokeransiktet döljer sig en osäker, rädd nomenklatura som bävar för den egna befolkningen, för idén om frihet. Sverige gör en tvärvändning, bannlyser Huawei och ZTE från centrala nätfunktioner med hänvisning till ”nationell säkerhet”. Inte nog med det, därtill ska befintlig infrastruktur från kinesiska telekombolag i svenska 5G-frekvenser avvecklas senast 1 januari 2025. Hur reagerar Finland? ”Finlands sak är vår” – är inte då Sveriges sak Finlands? Knappast kan Skypos bedömning avvika från Säpos, de finska näten är väl en minst lika kritisk och skyddsvärd del av infrastrukturen?

Kina har länge stängt ute internationella företag från stora delar av sin egen hemmamarknad, landet, skulle aldrig släppa in främmande makter där det finns säkerhetsintressen. Sverige har öppnat en ställföreträdande front i ett tekniskt kallt krig – en smärre geopolitisk krigsförklaring med betydande ekonomiska och säkerhetsmässiga insatser.

Säkerhetspolisen kallar Kina för ”ett av de största hoten mot Sverige” och säger rakt ut att landet ”bedriver cyberspionage för att främja sin egen ekonomiska utveckling och utveckla sin militära förmåga”. Huawei har i olika omgångar tillbakavisat alla anklagelser om spionage.

Uncle Sams allierade inom signalspaning, Kanada, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland, har mer eller mindre lydigt svartlistat kinesisk 5G-teknik. Hittills har europeiska politiker och myndigheter dragit sig för att peka ut enskilda bolag eller länder. Men nu har alltså ett nordiskt land – vår västra granne – inför öppen ridå klassat Huawei som en förlängning av den kinesiska underrättelsestaten. Risken är uppenbar att Peking svarar med samma mynt: bannlyser inte bara Ericsson, utan också rivaler som Nokia och Samsung från Kina och låter Huawei samt ZTE dela ostört på 5G-kakan. Det skulle slå hårt i synnerhet mot Ericsson. Ur strikt konsumentsynpunkt kan slutnotan för 5G stiga i och med försämrad konkurrens, då operatörerna tvingas välja mellan färre och dyrare antenner, basstationer och nät. Enligt Dell’Oro Group är Huaweis globala marknadsandel 35–40 procent, medan Ericsson ligger på 20–25 procent, Nokia vid 15–20 procent, ZTE och Samsung kring 10– 15 procent.

I Sverige betonar man att den hotbild man lutar sig mot, framtagen av säkerhetsmyndigheterna och försvarsmakten, handlar om ”icke-tekniska sårbarheter” i 5Gnätet, såsom ”exponering för annan stats rättsordning”. Samtidigt understryker svenska regeringen att den nya lagstiftning som landet införde vid årsskiftet inte tar sikte på enskilda länder eller företag. Ändå är det uppenbart att reglerna har skräddarsytts för att slå mot just Huawei och ZTE.

I Finland kom 5G-utbyggnaden i gång tidigare än i Sverige, alla tre finska mobiloperatörer använder sig av Huaweis komponenter. Här hemma har beslutsfattarna och cybersäkerhetscentralen närmast avvaktat situationen. Nu har Sverige tagit bladet från munnen. Kan Finland sin vana trogen förbli luddigt passivt och buga åt alla håll? Just nu behandlar riksdagen en lag om tjänster inom elektronisk kommunikation. Vågar Finland ta initiativ för att förbjuda nätverksutrustning som grannar och allierade bedömer att äventyrar den nationella säkerheten?