Ormhuset ett hot mot Grankullas öppna centrum

GRANKULLA Vår förre statsministers parti har aldrig varit mitt, men i min hemstad Grankulla har en märklig sak inträffat. Medan de två stora partier som styr staden har sålt sina själar till betongindustrin, har Centerns lokala avdelning visat andra takter. I ett färskt nummer av lokaltidningen Kaunis Grani (KG), ifrågasätter partiets representanter beslutet att riva det nuvarande stadshuset till förmån för det så kallade Ormhuset av enorma dimensioner – resultatet av en idétävling från 2016.

Detta skulle – efter en långvarig, plågsam byggnadsprocess – förvandla ett inbjudande grönt och luftigt centrum till ett Manhattan i miniatyr. Ett arkitektoniskt monster skulle i fortsättningen dominera stadsbilden och rentav äta sig in i den närbelägna parken nedanför Villa Junghans. Om Samlingspartiet får som det vill kommer byggnaden att bli sex våningar hög. I ett halvhjärtat försök att gå folkviljan till mötes, har SFP gått in för en våning lägre.

I sin argumentation i KG har några ledande SFP-politiker valt att tolka Grankullabornas reaktioner som riktade bara mot den sjätte våningen. Så är det emellertid inte. Vid det informationsmöte som hölls en kort tid efter att idétävlingen avgjorts, höjdes en skog av händer som svar på frågan: Vem säger nej till ett ormhus? Två personer anmälde avvikande åsikt. Den ena var en företagare, som med begriplig krasshet önskade fler kunder. Lika krasst var SFP:s argument i sin insändare: fler skattebetalare behövs.

Samtidigt sade man sig vilja bevara Grankulla som en grön villastad. Den osanningen trodde insändarskribenterna nog inte själva på. Om de lyckades lura någon Grankullabo är tvivel underkastat. Inte heller tror många på pratet om de svåra mögelskadorna i det nuvarande stadshuset (som måste rivas, för att ge monstret plats). Stadshuset är populärt, det är en del av stadens identitet. De som efterlyst en utredning över de påstådda skadorna och en kostnadskalkyl har bemötts med tystnad.

Samlingspartiets tystnad har under hela den här processen varit total. Mig veterligt råder där fullständig enighet om den tilltänkta förstörelseprocessen. Inom SFP lär meningarna vara delade, men de som är för ser ut att ha övertaget. Det finns inget alternativ, har man låtit förstå. Ute i stora världen styr hårda herrar sina undersåtar, hundratusentals människor på gatorna kämpar en hopplös kamp. I mindre, något mer civiliserade former gör sig samma tendens gällande i en före detta villastad. Vad folket anser saknar betydelse: de styrandes intresse gäller enbart människor som ännu inte bor i staden.

Också det olyckliga MBTavtalet, enligt vilket Grankulla förbundit sig till 1 procents tillväxt (ett nytt höghus) varje år, åberopas. Att Grankulla redan nu till 95 procent är planerat och landets tätast befolkade ort efter Helsingfors blundar man för. Liksom man blundar för protesterna från maktlösa gräsrötter.

År 1979 lyckades en folkstorm stoppa stadens redan fattade beslut om att riva Villa Junghans, en byggnad med stort kulturhistoriskt värde. Då hölls den första politiska demonstrationen i Grankullas historia. Nu hotas som sagt en del av parken av ett ormhus. I maj 2017 hölls ett protestmöte i parken, det samlade 633 namn. Sedan dess har namnlistan vuxit till närmare tusen och fortsätter växa, tio procent av stadens befolkning har sagt sin mening. Men protesterna har klingat för döva öron, och den tysta majoriteten knyter vanmäktigt näven i byxfickan. Obönhörligt rullar pansarvagnarna mot sitt givna mål.

Blir det en jordskredsseger för Centern, vid nästa kommunalval i Grankulla?

Obönhörligt rullar pansarvagnarna mot sitt givna mål