■ Sami Itani talar öppet om sportens tabubelagda mörka sidor
Friidrottsförbundets ordförande Sami Itani har på kort tid ruskat om den finländska idrotten då han lyft fram idrottens tabubelagda mörka sidor och krävt förändring. – Utan sunda värderingar och ansvarsfullt ledarskap förlorar idrotten sin legitimitet, säger han.
Idrottens makthavare porträtteras ofta, delvis helt välförtjänt, som äldre herremän i kostym med gammalmodiga värderingar som tillsammans bildar en klubb för inbördes beundran. Ofta har dessa makthavare klättrat till toppen genom att umgås med rätt personer, genom tjänster och gentjänster och genom att följa gamla mönster och stödja existerande strukturer.
”Om jag röstar på dig nu vet jag att jag har ditt stöd nästa gång jag behöver det” är en vanlig rundgång i idrottens korridorer.
Sakfrågor, utveckling och förändring har ofta hamnat i skuggan av bekväma åsikter, personlig vinning och nätverk där män stöder andra män och där status quo är önskvärt.
Idrottens traditionellt rätt svaga ledarskap är en följd av att idrottsledningen inte prioriterats. Det har helt enkelt inte ansetts viktigt att ha starka och kunniga ledare på de högsta positionerna inom idrotten. För att bli idrottsledare har det ofta räckt att man har en lång erfarenhet inom grenen och att man känner rätt personer.
Det svaga ledarskapet har lett till en mängd mörka sidor inom idrotten. Inkompetenta ledare har lett till utbredd korruption, oetisk verksamhet och en situation där en del idrotter är på väg att köra in i en återvändsgränd och i värsta fall till och med mot sin egen död.
Då någon utmanar etablissemanget, ifrågasätter existerande system och lyfter fram problem andra helst sopar under mattan möts hen ofta av kritik, ilska och motstånd.
Sami Itani har under sin rätt korta tid som idrottsledare fått märka att det inte är lätt eller ens alltid speciellt välkommet att ett nytt ansikte kommer in och försöker ruska om gamla strukturer.
Då den 32-årige Itani, efter bara ett års erfarenhet av styrelse- och ledarskapsarbete inom idrotten, valdes till ordförande för friidrottsförbundet var det många av de äldre herrarna i idrottens mörka maktkorridorer som rynkade på näsan, skakade på huvudet och mumlade något om att ”den unga pojken inte ska tro att han kan komma hit och ändra på fungerande system”. Men det är precis vad Itani gjort. Han har tagit ställning. Han har krävt förändring. Han har vågat tala öppet om idrottens obekväma sanningar.
Itani har tagit ställning mot idrottens starka koppling till det statliga spelmonopolets pengar och sagt att idrotten inte kan vara i en situation där man är ekonomiskt beroende av människors spelberoende.
Itani vägrade resa till Qatar för friidrotts-VM med hänvisning till människorättssituationen i landet. Han ville inte legitimera valet av tävlingsort genom att vara på plats i ett land där mänskliga rättigheter inte är värt mer än pappret orden trycks på i människorättsorganisationen Amnestys kritiska rapporter om landet.
Itani har talat för mer öppenhet och genomskinlighet i beslutsfattandet på alla nivåer och en av de första sakerna han gjorde var att göra alla protokoll från styrelsen och ledningsgruppens möten offentliga. Det ökar enligt honom både tilliten och trovärdigheten i verksamheten.
Itani uttryckte öppet sin åsikt att Sverigekampen i friidrott inte borde arrangeras under rådande coronaomständigheter.
Hans ställningstaganden har inte alltid mötts av glädje eller stora hurrarop inom de konservativa idrottskretsarna. Men han ser inte några andra alternativ än att jobba för en bättre idrottsframtid också om det väcker irritation, ilska och avundsjuka i Idrottsfinland.
Idrotten måste följa samhällets trender
Idrotten står inför stora utmaningar. Coronaviruset har förändrat förutsättningarna: förbund, ligor och klubbar har drabbats av stora problem både ekonomiskt och organisatoriskt och idrottarna kan inte längre lägga upp sin verksamhet enligt gamla invanda mönster.
Men det är inte bara den globala pandemin som ställer till det för idrotten. Coronaviruset har synliggjort många redan existerande problem och försnabbat negativa trender som redan tidigare existerat.
Sami Itani beskrivs som en oerhört fokuserad, intelligent och målmedveten person. Han verkar ha mera tid än de flesta andra, han klarar av att ta in stora mängder information, värdera den och fatta snabba beslut och han är inte det minsta rädd för att ta ställning, uppfattas som obekväm eller ta svåra beslut.
Itani säger att idrotten måste bli mer ansvarsfull och att idrottens, idrottarnas och idrottsrörelsens värderingar måste motsvara samhällets ständigt utvecklade värderingar.
För att kunna vara relevant i framtiden måste idrotten klara av att följa samhällets megatrender och utveckla sig. Till det krävs sunda värderingar. Värderingar. Till det ordet återkommer Itani gång på gång.
Jämlikhet, likabehandling och jämställdhet.
Respekt, inkludering och allas lika värde. Ärlighet, öppenhet och utveckling. – Om idrotten inte klarar av att följa med samhällsutvecklingen kommer vi att se stora förändringar i framtiden, förutspår Itani.
– Det finns idrottsaktörer som har lång tradition och är starka i dag som kommer att dö ut då de inte klarar av att bli ansvarsfulla och utvecklas i takt med samhällets krav.
Itani målar upp en bild av en idrottsframtid där institutioner som i dag är en naturlig del av idrotten och som till och med har ledande positioner både nationellt och internationellt kan gå omkull på grund av sin egen oförmåga att möta människors och samhällets förändrade krav, förväntningar och värderingar.
– Vad händer om sommar-OS i Tokyo och vinter-OS i Peking ställs in? frågar han.
– Det är mycket möjligt att människor märker att vi inte behöver OS, svarar han.
Svaret på den egna frågan kan verka både chockerande och märkligt. Men det kanske inte alls är så långsökt. Då Itani utvecklar sitt resonemang är det svårt att inte hålla med honom och förstå hur internationella olympiska kommittén (IOK) kan devalvera sitt värde genom de egna handlingarna och de egna värderingarna.
– IOK:s värderingar är fina och de är lätta att ta till sig och stå för. Men IOK som organisation motsvarar inte värderingarna man talar om.
– IOK har begränsat idrottarnas yttrandefrihet då de meddelat att OS inte är plats för politiska eller andra ställningstaganden.
Då idrottarna begränsas och inte får ta ställning för saker de upplever viktiga minskar respekten för OS och tävlingarnas värde sjunker.
– Dessutom är det problematiskt då man ser var de olympiska spelen arrangeras, säger Itani.
Att OS och andra stora idrottsmästerskap allt oftare förläggs till länder där mänskliga rättigheter satts på undantag är mycket problematiskt. Sponsorer och finansiärer kan inte längre blunda för brott mot mänskliga rättigheter då konsumenterna i så fall i större utsträckning kan välja att bojkotta företagen och deras produkter av etiska skäl.
Men också ur idrottarnas synvinkel är det problematiskt att tävlingar arrangeras i länder som Kina, Ryssland, Qatar och Belarus. Då mästerskapet som ska vara hela karriärens
höjdpunkt hålls i ett land där olika sorters förtryck är vardag läggs en del av ansvaret på idrottarna. De förväntas ta ställning mot regimens förtryck, mot brotten mot mänskliga rättigheter och mot andra orättvisor i samhället där de ska tävla. Itani lägger fram ett exempel: – Det är ohållbart att vi förlägger mästerskap till länder där homosexualitet är olagligt och där det kan leda till dödsstraff. Hur ska en homosexuell idrottare kunna förväntas resa till ett sådant land för att tävla och förväntas prestera där, undrar han.
– Det är vi idrottsledare som måste ta vårt ansvar och se till att mästerskap arrangeras i länder där alla idrottare kan tävla, där alla idrottares mänskliga rättigheter respekteras och där alla idrottare kan känna sig trygga och välkomna.
Mindre mångfald i framtiden
Men det är inte bara internationellt som idrotten står inför utmaningar och som grenar kan förlora sin position och sin relevans i publikens ögon. Också i Finland står idrotten inför stora utmaningar och stora förändringar kommande år.
– Jag är rädd för att vi inom fem år har en mindre mångfald inom idrotten i Finland än i dag. Idrotten är passiv jämfört med samhällsutvecklingen och det är bara en tidsfråga innan vissa förbunds, grenars eller klubbars legitimitet vittrar sönder, säger Itani.
En kris är ofta en utlösande faktor för stora förändringar och coronakrisen kan vara startskottet för att den finländska idrottskartan ritas om. Itani vill inte peka ut några enskilda förbund, klubbar eller grenar som speciellt är i farozonen men han är säker på att de aktörer som är starka, har ett starkt varumärke och som har klara moderna värderingar att falla tillbaka på kommer att överleva medan de som är mer ”plastiga” och konstgjorda är de som kommer att gå under.
Grenar som håller fast vid föråldrade värderingar och traditioner är i riskzonen. Tankarna går till ishockeyn där den traditionella definitionen av manlighet styr, där machokulturen frodas och där jämställdhet och förändring ofta ses som svordomar. Då diskussionerna de senaste åren ofta handlat om hockeyns oförmåga att ta itu med sitt enorma problem med hjärnskador, då vårens ligaslutspel och VM-turneringar ställdes in och den här säsongens genomförande är allt annat än säkert finns det en risk att publiken märker att de inte behöver hockeyn.
Coronakrisen kan leda till att mer progressiva grenar kan ta över i Finland. Fotbollen har jobbat starkt för jämställdhet, inkludering och likabehandling och landslagsspelaren Riku Riski stod upp för mänskliga rättigheter då han vägrade resa till Qatar på landslagsläger.
Också Itanis egen gren, friidrotten, har jobbat för att modernisera sig och följa samhällsutvecklingen och i sommar visade friidrotten hur ansvarsfullt man klarade av att agera då man som första gren fick chan
sen att arrangera tävlingar efter vårens undantagstillstånd.
– För att nå ut till människor i dagens värld och i framtiden måste idrotten vara ansvarsfull. Vi når inte ut till nya människor utan att ha en ansvarsfull verksamhet, säger Itani.
Den i dag 33-årige Itani har en klar syn på hur idrotten ska förnyas, utvecklas och förändras för att hänga med i samhällsutvecklingen och fortsätta vara relevant.
– Jag vet att det finns avvikande åsikter till det jag nu säger men det borde bli en snabbare rotation på ledarposterna inom idrotten. Långvariga idrottsledare ska inte vara ett mål, säger han.
Både nationella och internationella organisationer, förbund och klubbar har en tendens att ha väldigt långvariga ledare. Oftast är det män som klättrat inom organisationen och som till slut belönats med posten som högsta chef. Därför är det inte ovanligt att det är män i pensionsålder som leder de stora organisationerna och som är rätt oförmögna att få till stånd förändring eftersom de ser posten som en ändhållplats och de dessutom står i tacksamhetsskuld till många olika aktörer som hjälpt dem till toppen.
– Två till fyra år är tillräckligt för en ledare att få till stånd förändring. Lyckas det inte under den tiden kommer det inte heller att lyckas i framtiden. Därför är två till fyra år en bra tid för en ordförande eller en ledare. Det är inte bra om en ledare sitter för länge. Då hämmas utvecklingen, säger Itani.
Han själv hör till de färskaste ledarna för de stora grenförbunden i Finland. Och han har definitivt inte gått den traditionella långa vägen till ordförandeposten. Han kallar friidrottsförbundets val av honom själv till ordförande för modigt och hoppas att andra förbund också ska vara modiga då de väljer ledare i framtiden.
– Erfarenhet har styrt den finländska idrotten de senaste 50 åren. Först blev idrottarna mer proffsiga, sedan blev tränarna mer proffsiga medan det först långt senare blivit idrottsledarnas tur att bli proffsiga, säger Itani.
– Passion är en stor del av idrotten men den kan också fungera kontraproduktivt då den höjer tröskeln för att ifrågasätta, vilket motverkar utveckling. Därför är det bra att våga vara modig i sina ledarval och få in nytt blod i organisationerna. Att välja in ledare utifrån är ett bra alternativ då de som inte är inne i grenen kan bidra med nya åsikter, värderingar och synsätt.
Att få in nytt blod, nya värderingar och nya tankar i idrotten är livsviktigt. Utan det riskerar idrotten att halka efter i utvecklingen, tappa i relevans och förlora sin position.
Ett steg i den här utvecklingen är enligt Itani att göra något som i många idrottsledares ögon nästan är förbjudet – att se idrotten som underhållning.
– Vi måste medge att idrotten är underhållning och se att folk vill betala för underhållning. Varför ska man kunna se en idrottstävling för 10 euro då man samtidigt betalar 200 euro för en biljett till operan?
För det krävs det enligt Itani stora förändringar.
– Idrotten måste våga förnya sig. I dag definieras idrotten rätt gammalmodigt. Vi måste klara av att omdefiniera vad som är framgång och vem som är en framgångsrik idrottare. Framgång kan inte längre bara mätas i OS-grenar och OS-medaljer, säger han.
– Framgång handlar om värderingar, om att få människor att bli intresserade och berörda. Idrott handlar om berättelser. Den största framgången man kan nå inom elitidrotten är att väcka känslor hos människor.
Men för att nå den sortens framgång måste idrotten bli bättre på att ta hand om sina idrottare och ge dem bästa tänkbara möjligheter och förutsättningar att utvecklas och verka.
Det krävs proffsiga och modiga ledare med skinn på näsan som inte är rädda för att stöta på motstånd och utmaningar i sitt arbete.
Det krävs ledare som inte ser ledarskapet som en belöning utan som en uppgift att utveckla och förbättra idrotten.
Det krävs ledare med moderna värderingar, modernt ledarskap och en känsla för ansvar.
Det krävs helt enkelt flera ledare av Itanis kaliber.
Bara då kan idrotten ha en naturlig och viktig position i samhället också i framtiden.