Värnplikt igen

Den offentliga debatten om den finska militärtjänstens framtid pågår fortfarande och en parlamentarisk kommitté utreder utvecklandet av den allmänna värnplikten. Debatten verkar ändå gå runt i cirklar, utan att de ansvariga politikerna visar någon slags vilja att göra en riktig politisk förändring. Det finns en stor risk för att reformen kommer att misslyckas och att jämställdheten inte går vidare.

Jag skrev i fjol att Finlands militärtjänst strider mot jämställdheten och måste förnyas. För mig är det helt tydligt att systemet ska ändras.

Ilkka Kanerva som är den parlamentariska kommitténs ordförande deltog i Försvarsmaktens debatt om värnpliktens framtid den 20 oktober. Kanerva presenterade precis samma argument som han gjorde flera år tidigare och som jag kommenterade i min kolumn förra året. Försvarsmaktens chef, general Timo Kivinen, var ungefär på samma linje som Kanerva, men Beväringsförbundets chefssekreterare Eleonoora Hilska konstaterade att värnplikten måste bli jämställd i framtiden. Kanerva och Hilska diskuterade vidare i Ylen aamu den 21 oktober. Det verkar tyvärr vara så att den parlamentariska kommitténs ordförande inte vill göra en fullständig förnyelse.

Det är oerhört frustrerande att höra exakt samma argument om och om igen. Brist på finansiering, brist på militärt behov och brist på utrymme dyker upp varje gång försvarsmaktens och den allmänna värnpliktens framtid diskuteras. Ingen har dock kunnat argumentera för hur en värnplikt bara för män gör Finlands försvarsförmåga bättre. Ingen har heller kunnat argumentera för hur Finlands militära behov fylls av att vi har en värnplikt som gäller bara män.

När jag läser och hör till exempel Kanervas och Antti Kaikkonens argument om saken, som oftast verkar vara bara halmdockeretorik, dyker det upp bara en tanke: politiker saknar vilja, mod och kompetens för att göra en riktig förändring. Det är ganska tydligt att vissa politiker inte ens vill höra några motargument.

Under tisdagens debatt upprepade Kanerva sitt tidigare förslag om samhällstjänst för kvinnor. Ett sådant förslag visar ett gammaldags tankemönster om kvinnor och män. Att föra fram en sådan modell där kvinnor och män fortfarande skulle ha separata plikter enligt genus skulle vara en aktiv politik som upprätthåller samhällets könade strukturer. Om Finland verkligen vill vara en föregångare för jämställdhet och jämlikhet skulle sådana strukturer hellre rivas ner. Samhällsstrukturer upprätthålls av politik och de förändras med politik.

Finlands militärtjänst och värnplikt ska baseras på ett riktigt militärt behov. Detta behov har dock ingenting att göra med människors genus. Det är ändå klart att förändringen inte kan ske över natten.

Jag hoppas verkligen att Kanervas parlamentariska kommitté gör en tydlig plan och ett tydligt schema för värnpliktens utveckling. Det första steget kan vara uppbåd för kvinnor, men det kan inte stanna där.

”Finlands militärtjänst och värnINpSliÄktNsDkaAbRaEseras på ett riktigt militärt behov. Detta behov har dock ingenting att göra med människors genus.”

JUHO PYLVÄNÄINEN är feminist och blivande socialvetare, bosatt i Åbo