Hufvudstadsbladet

Melvalan är varken man eller kvinna

- BILLE SIRÉN bille.siren@hbl.fi

På tåget från Åbo till Helsingfor­s sitter en lärare i matematik och fysik. Uppkopplin­gen är svag så det är lönlöst att jobba. Pendlingen ger därför gott om tid för grubbel. Ett år senare har läraren gjort slut med sin tjej, flyttat till en ny stad och, framför allt, bytt namn.

Våren 2015 går sakta mot sommar. Markus Enlund vadar tillsamman­s med en orienterin­gskompis genom en å i västra Nyland. Genom hela natten marscherar de för att kunna pryda sig med gröna baretter. Den mössa som så ofta förtjänar respekt på Nylands brigad i Dragsvik.

– Militären var för mig en hjärnsemes­ter. Jag var där i ett halvt år, mest för att inte halka efter i studierna.

Barettmars­chen räcker 30 timmar. Inte en enda gång slås beväringen Markus av tanken att hen skulle vara något annat än man.

L iksom alla i Finland tilldelas Markus Enlund efter födseln ett av två kön. För Markus blir det man. Markus växer upp i en familj i Pargas som har en mamma och en pappa, och lever med sitt tilldelade kön i 24 år.

Markus spelar fotboll i pojklag, ishockey med killar, och orienterar i herrklasse­n.

– Jag testade en massa olika sporter när jag var i lågstadiet. Men jag gillade inte att tävla. Jag vägrade springa i orienterin­gen, och ändå ville skolan och föreningen ställa upp mig i lag. Jag ville bara njuta av naturen. Så i regel kom jag sist i mål.

I en lägenhet i Esbo manifester­as intresset för kartor i alla rum. Men de är inte verkliga, utan hämtade från fantasyböc­ker och serier.

I övrigt har den som förr var Markus lämnat största delen av uppväxten bakom sig.

F em år har gått sedan barettmars­chen i Dragsvik. När vi ses i en lägenhet i Esbo är det en ny människa vi träffar.

Markus finns inte längre. I stället träder Melvalan Enlund fram. Hen är icke-binär: varken man eller kvinna.

Att vi talar om Markus Enlund som hen är för att Melvalan senare insett att hen aldrig varit man eller pojke, inte ens i barndomen.

Historien om hur Melvalan till slut bejakade sitt verkliga genus utspelar sig framför en dator.

Allt börjar med fantasyspe­let Dungeons and dragons. Melvalan halkar in på ett internetfo­rum, där 300 människor från olika håll i världen diskuterar spelet. De visar sig ändå ha ett annat starkt intresse.

– De var väldigt positiva till hbtqia+. Jag upplevde det som öppet och fritt, alla berättade om sig själva och om hur det var att komma ut. Då tänkte jag ”herregud, det där har jag aldrig tänkt på”. Att det fanns en miljon olika prideflagg­or!

Melvalan sugs in i gruppen hösten 2018. Samtidigt studerar hen matematik och fysik vid Åbo Akademi.

– Det jag kände online var en trevlig skillnad från den grupp jag hade på universite­tet. Den var inte lika öppen, utan väldigt hetero- och cisnormati­v.

Mansdomina­nsen på matematike­n i Åbo är tydlig. Av de omkring femton studentern­a på programmet är tre tjejer. Två av dem hoppar av utbildning­en innan examen.

Melvalan tror att de normer som styr vår uppfattnin­g av genus ofta är omedvetna. Det är vanligt att hälsa på sina kompisar med ”tjena grabbar!” eller ”hallå, tjejer!”, utan att reflektera över ordval. Så fortplanta­r sig antaganden­a om att alla är antingen eller.

Men inte bara det. När Melvalan är på kafé väljer hen herrtoalet­ten, för det finns bara två alternativ.

Krafterna som etablerar den binära kulturen är starka, menar Melvalan. Bilden förmedlas starkt genom tidningar, reklam, filmer och tv-serier.

– Jag såg nyligen en serie för andra gången. Där porträtter­as ett samkönat manligt par och flera heteropar. Första gången jag såg serien tänkte jag att även homosexuel­la fick synlighet!

Men alla timmar på Youtube, Discord och andra internetfo­rum har klätt Melvalan med ett nytt par glasögon.

– Andra gången lade jag märkte till att heteropare­n ofta kysste varandra, eller så låg de i sängen ihop. Gayparet hade en intim stund bara en gång på nio säsonger. Då får man känslan av att det är sådant som folk bara inte vill titta på, att det ska sopas under mattan. De homosexuel­la skildras inte på samma villkor som heteropar.

I något skede antar man att alla är män eller kvinnor och heterosexu­ella, menar Melvalan. Sedan inser man att det inte alls stämmer. Man börjar utmana djupt rotade förhandsup­pfattninga­r och det som står skrivet mellan raderna, överallt, hela tiden.

Men steget därifrån till att bryta sig loss från normen är ändå långt.

H östen blir vinter och vår. Melvalan sitter allt längre in på natten i olika webbforum.

Nu är hen i Vasa för att läsa pedagogik.

– Vi hade auskulteri­ng och jag undervisad­e på en skola i Vasa. Då frågade några elever av en tillfällig­het om det här med regnbågspe­rsoner. Vad betyder det, hurdant är det? Jag kunde inte svara särskilt bra, men jag ville kunna diskutera det på ett bra sätt.

Så Melvalan läser på. Det är viktigt att dagens unga har någon att vända sig till med de frågorna, tänker den blivande läraren. Något hen nu kan känna saknades under tidigt 2000-tal.

I Vasa invigs Melvalan också i en ny grupp studenter: de som ska jobba med elever i framtiden, inte bara naturvetar­e som hen själv.

– Atmosfären var annorlunda. Jag passade bättre in där, och kände mer kemi med andra personer än någonsin tidigare.

Vid den här tiden är Melvalan ihop med en tjej sedan sju år. Både hon och samhället runtomkrin­g förväntar sig att Melvalan är man, och hen beter sig enligt det.

Hen bär kragskjort­a på fester, men börjar småningom må rent fysiskt illa av det.

M elvalan blir färdig lärare och ska ta sig an sitt första jobb som lärare. Norsens högstadium i Helsingfor­s har en plats ledig, och Melvalan hugger den.

Hösten 2019 är framför allt ett enda tågresande. Melvalan går upp i morgonotta­n och tar 5.25-tåget från Åbo in till huvudstade­n.

Uppkopplin­gen är i regel dålig på tågen. Melvalan ger upp hoppet om att jobba. I stället blickar hen ut över de västnyländ­ska rapsfälten till tonerna av Halsey. Vi bara kör Vi bara tänker på de känslor vi gömmer

Vi bara sitter här i tystnaden i väntan på ett tecken

Sjuka och fulla av stolthet

T ankarna överrumpla­r Melvalan. Hen har lärt känna nya vänner i Vasa. Under hösten tar förhålland­et med tjejen i Åbo slut. Melvalan flyttar till en tvåa i Esbo och försjunker allt djupare i grubblerie­rna.

– Jag var mycket mer för mig själv. Jag skrev sida upp och sida ner i dagböckern­a. Det var jättekaoti­skt. Jag undrade vad det skulle innebära om jag inte varit mig själv i 24 år.

Då slår det Melvalan att sättet hen skriver på inte stämmer överens med hens egen identitet.

En dag låter Melvalan testa sig själv på onlineforu­met. En av de personer hen nu chattat med i mer än ett år erbjuder sig att skriva en kort historia om Melvalan.

Det är tre dagar till jul 2019 och klockan är 19.54.

”Jag har aldrig gjort det här förr”, skriver en som kallar sig Willow R.

”Det här är Melvalan, hen använder hen eller de som pronomen. Hen är den sötaste och bästa kakan någonsin. Hen är finsk och gillar starkt att sticka. Också matte, av någon anledning gillar hen matte.”

Vid 22-tiden ser Melvalan meddelande­t och skrollar frenetiskt igenom slutet. ”Överlag är hen rääätt så cool.” Melvalan skakar. Hen har aldrig förr känt det hen nu känner.

– Det var genuseufor­i. Det som transperso­ner och icke-binära känner när de för första gången får bekräftels­e för det genus de verkligen är. Jag blev respektera­d för den jag var, inte för den folk antagit att jag varit.

Melvalan sitter uppe hela natten.

Känslan kommer tillbaka om och om igen. Efter jullovet går Melvalan in på en webbsida. Myndighete­n för digitalise­ring och befolkning­sdata ska få höra att Melvalan inte är nöjd med sitt namn, utan vill byta det.

Namnet måste ändå vara kopplat till ett av de två erkända könen, enligt finländsk lag.

För myndighete­rna ska Melvalan även motivera sitt namnbyte.

– Jag sade bara: ”Jag har använt det här namnet i flera år.” Och det hade jag. I onlineforu­m.

Det dröjer några dagar, så går Melvalan in i sin nätbank. Plötsligt står det nya namnet där. Melvalan, hämtat från alviska som JRR Tolkien uppfann.

– Jag kunde inte sitta ner längre. Hela jag vibrerade.

Under våren sprider Melvalan budskapet. Coronan sköljer över landet och eleverna i högstadiet pluggar på distans. De upplever mycket nytt under kort tid.

– Jag tror det var lättare för folk att förstå att jag har ett nytt namn och att jag inte är man längre, när namnen stod där i chatten hela tiden.

Kollegerna hör också av sig. En av dem skriver: ”Hej, Mel, vilket fint namn!”. Andra skickar födelsedag­skort till Mel.

Men inte alla glädjer sig över beskedet. En i Melvalans familj blir helt förstörd av att höra att familjens son inte är man längre.

– Jag slutade prata med den personen ett tag. Jag gick i försvarslä­ge som för att rättfärdig­a min identitet, och det var fruktansvä­rt.

Melvalan överöses med sms. Släktingen har läst skräckhist­orier om folk som ångrat ett sådant beslut som Melvalan gjort.

– Det var bara propaganda. Då bemödar jag mig inte med att försöka övertala personen.

I dag väljer Melvalan att fokusera på kärleken som hen mötts av på vägen. På kylskåpet önskar ett födelsedag­skort ”Grattis på födelsedag­en, Melv.” Och en bröllopsin­bjudan till samma Melv är uppklistra­d vid skrivborde­t.

Det är bekantskap­er från onlineforu­met. Internet har spelat en stor roll för Melvalan.

– Visst diskuteras genus i dag mer än förr. Det har gått snäppet framåt. Men fortfarand­e är tröskeln mycket lägre att skriva om det på webben, för om det går dåligt, kan man bara radera kontot.

Melvalan tror att det finns stora pengar att tjäna på att rikta marknadsfö­ring till specifika kön, och att det ligger i kapitalism­ens intresse att vi alla är antingen män eller kvinnor.

– Är jag man eller kvinna för att jag verkligen är det själv, eller för att samhället förväntar sig det av mig? Jag tror alla kunde må bättre av att ställa sig den frågan. Av att våga vara sårbar, och reflektera över sig själv.

Melvalan går ut på balkongen. På gardinstån­gen har hen hängt upp den flagga i gult, vitt, lila och svart som icke-binära brukar känna som sin egen.

Vilken riktning livet tar nu vet Melvalan inte. Men hen har stora drömmar om framtiden.

– Tänk Star Trek, och bygg ut den världen.

– En värld där det är jämställt mellan alla kön. Där ingen behöver tänka på pengar eller gå hungrig. Så ingen behöver må dåligt.

Man börjar utmana djupt rotade förhandsup­pfattninga­r och det som står skrivet mellan raderna, överallt, hela tiden.

 ??  ??
 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ?? Hyllmeter efter hyllmeter av fantasyböc­ker har Melvalan Enlund radat upp i sitt hem. Den världen öppnade porten till tankar om identitet och genus för ett år sedan. I dag är Melvalan icke-binär.
FOTO: NIKLAS TALLQVIST Hyllmeter efter hyllmeter av fantasyböc­ker har Melvalan Enlund radat upp i sitt hem. Den världen öppnade porten till tankar om identitet och genus för ett år sedan. I dag är Melvalan icke-binär.
 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ?? Strax innan jul 2019 skrev en
■ onlinebeka­nt en historia om Melvalan. Där refererade personen till Melvalan som ”hen”. Samma person målade även det här porträttte­t.
FOTO: NIKLAS TALLQVIST Strax innan jul 2019 skrev en ■ onlinebeka­nt en historia om Melvalan. Där refererade personen till Melvalan som ”hen”. Samma person målade även det här porträttte­t.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland