I de hjälplösas värld – ett tidsvittne med underbar sensibilitet
Få författare har lika god förståelse för särlingarna som Terézia Mora. Med underbar sensibilitet och stilkänsla manar hon fram sina gränsgestalter och följer deras hjälplösa kamp för ett liv där de inte skulle behöva känna sig som en fyrkantig bit i ett runt hål.
Att leva sitt dagliga liv är egentligen oerhört komplicerat och förutsätter stor uthållighet. Det är bara för att vi är så vana som många av oss klarar det rätt bra. Men tänk efter: allt som måste göras och planeras, de ständiga mötena med människor som ställer olika krav på oss. Man måste alltid bevara humöret och allt bara fortsätter. Blotta tanken kan göra en utmattad.
Många blir det. De flesta av oss känner någon som klarar rutinerna ännu sämre än man själv. Den smått bisarra släktingen eller arbetskamraten, enstöringen i husbolaget. Vissa av oss identifierar sig med dem och förvånas över att man själv lyckas hålla sig på rätt sida om den tunna gränslinjen. Många förundras säkert inte alls.
Soluppgångar
Få författare har lika god förståelse för särlingarna som Terézia Mora. Med underbar sensibilitet och stilkänsla manar hon fram sina gränsgestalter och följer deras hjälplösa kamp för ett liv där de inte skulle behöva känna sig som en fyrkantig bit i ett runt hål. Ibland i magnifik helfigur som den olycklige IT-experten Darius Kopp i den stora romantrilogi vars mellersta del Monstret vi fick på svenska för ett par år sen. Ibland i mindre men desto konturskarpare format som i den nya novellsamlingen Aliens, tio porträtt av människor i marginalen. Här ger hon ordet åt en trött man, på väg att lämna ungdomen och tappa håret, ställd inför sin framgångsrika systers beskäftiga fråga:
”Vad har du egentligen för drömmar? Vad skulle du helst av allt vilja göra?
(Ingenting alls. Se på solen när den går upp och när den går ner. Utöver dessa få minuter om dagen skulle jag inte ens vilja leva. Inte vara tvungen att äta, ingenting. Sova som ett sagoväsen. Det sover, det vaknar för att titta på solen när den går upp och när den går ner, sedan sover det igen. Bara så, i eviga tider.)
Högt sa han (…): en sandwitcheria. En sådan som vi var på förut. Grillade sandwichar.”
Moras marginalvarelser är av olika slag men hon fångar dem för det mesta i det ögonblick när något händer som rubbar deras mer eller mindre framgångsrika försvarsmekanismer.
De flesta av oss känner någon som klarar rutinerna ännu sämre än man själv. Den smått bisarra släktingen eller arbetskamraten, enstöringen i husbolaget. Vissa av oss identifierar sig med dem och förvånas över att man själv lyckas hålla sig på rätt sida om den tunna gränslinjen.
Den ensamme soluppgångsbeundraren hotas plötsligt av befordran på sin trygga arbetsplats. En kvinna bekänner sin kärlek till mannen hon i många år haft ett distanserat förhållande till och han lämnar henne genast. En enstöring vars livsinnehåll är att löpa maraton utsätts för en chock och den enda strategi han kommer på är att outtröttligt springa. Ibland är orsakerna till att livet vacklar yttre och ganska entydiga, ibland tycks de ha sin grund i något grundläggande ohjälpligt hos gestalterna.
Sönderslagna samhällen
Moras gestalter kan i sin tafatthet ha något komiskt över sig, oftare är de ändå tragiska. Allra mest gripande är novellerna som beskriver alldeles hjälplösa unga människor: den psykiskt labile kocklärlingen Tim som trots omgivningens välvilja inte får någon reda på sitt liv och hans tonåriga flickvän Sandy som har ett litet barns intellekt och småningom försvinner varvid Tim kollapsar. Eller den polska städerskan Felka som sjuk och utmattad försörjer en låtsaskonstnär med svartjobb och inte kan drömma om något annat än att han någon gång skulle säga att han tycker om henne.
Miljöerna spelar en viktig roll både för stämningen och för att markera de sociala och ekonomiska skillnader som alltid finns i Moras författarskap. Det kan vara en förfallen Berlinförort befolkad av papperslösa, en gudsförgäten ungersk by med stark social kontroll eller det själlösa nattlivet i en småstad. Den hjälplöshet Mora skildrar ger förstås olika utslag beroende på växlande ekonomiska realiteter.
Terézia Mora har en beundransvärd förmåga att gå under huden på sina skiftande gestalter, det må sedan vara förvirrade ungdomar eller hjälplösa gamla professorsherrar, och låta oss bli delaktiga av den värld de lever i. Här är översättaren Linda Östergaards tonsäkerhet givetvis av största betydelse. Mora skildrar mentaliteten i en värld i upplösning, det nyliberala Europa där samhället slagits sönder och det ankommer på den enskilda att reda sig bäst det går. Det gör henne inte bara till en betydande författare utan också till ett viktigt tidsvittne.