Myntverket satsar på export när intresset för kontanter dalar
Cashens era är slut redan om tre år, om finländarnas kontantanvändning fortsätter sjunka lika snabbt som i år. 2020 har varit exceptionellt. Trenden fortsätter knappast så drastiskt, men på Myntverket i Finland är ändå de inhemska mynten sedan länge bara en fotnot i bokslutet.
Ljudmiljön i Finlands myntverks fabrik är som i en spelhall där varje maskin ger högsta vinsten. För varje sekund spottar präglingsmaskinerna ur sig mellan åtta och tolv färska mynt, som flödar i en rännil ner i en låda, klara att förpackas och skickas till beställaren.
Här, i ett fabriks- och lagerområde i Vanda, tillverkas alla finska euromynt. Till skillnad från sedlarna, som är identiska och för Finlands del trycks i Frankrike och Spanien, är mynten nationsspecifikt utsmyckade och till stor del präglade i varje eurolands egen myntfabrik.
– Det finns en viss stolthet då det gäller de egna mynten. I många länder vill man hålla präglingen på hemmaplan, berättar Jonne Hankimaa, myntfabrikens vd.
Teoretiskt – om alla maskinerna gick för full kapacitet – skulle fabriken kunna prägla 8 miljoner mynt på ett dygn. Men så många mynt behöver inte finska staten, som är huvudägare till Myntverket i Finland.
Finland ligger i framkant då det gäller digitaliserade betalningsmedel, och behovet av nya mynt är litet. Under de senaste fem åren har kontantuttagen från automaterna minskat med ungefär en fjärdedel – och i dagsläget använder bara sju procent av finländarna huvudsakligen fysiska pengar för sina dagliga inköp.
Bland unga är kontanterna ett nischat betalningsmedel, som 70 procent i åldersgruppen under 35 år klarar sig utan, enligt en enkätundersökning gjord av OP.
Femcents- och tvåeurosmynt behövs oftast
Finlands myntverk är på flera sätt en udda fågel. När de andra nordiska länderna redan har lagt ner sina myntverk spänner den finska motsvarigheten i stället bågen mot exportmarknaden, huvudsakligen till länder i Afrika och Asien.
– Man kan säga att exporten står för 100 procent av omsättningen i dagens läge, säger Hankimaa.
Till skillnad från många andra länders myntverk är det finska inte heller knutet till centralbanken, utan verkar som ett självständigt aktiebolag.
– Bolaget ägs av staten, men vi ser oss inte som statens tjänstemän. Vi verkar som ett vanligt företag.
Av de inhemska mynten är det bara reserverna med femcentsmynt och tvåeurosmynt som någorlunda ofta behöver fyllas på. Ett mynt har lång livslängd och de andra valörerna åker i ett kretslopp tillbaka till Finlands Bank.
Varför femcentsmynt? kan man fråga. Det beror på att deras begränsade användningsområde gör att de försvinner ur systemet.
– Du kan ju fundera när du själv använde ett femcentsmynt senast.
Det är väldigt lite man kan använda dem till, men butikerna måste ändå ge växel också då det bara är fem cent som skiljer, säger Hankimaa.
Vissa av mynten som ligger i lådor i fabriken får varken fotograferas eller omnämnas. Pengatillverkning omgärdas av såväl säkerhetsmässiga som politiskt känsliga aspekter, och en del beställare har specificerat att det inte ska komma ut var deras mynt görs.
Bland dem som får nämnas finns en serie danska mynt, med karakteristiska hål i mitten, och en större serie filippinska pisos. De enda euromynten som för tillfället präglas är en serie på 700 000 specialmynt med Väinö Linna-motiv. Författaren skulle ha fyllt 100 år i december, om han fortfarande varit vid liv.
– Kriterierna är väldigt stränga. Den inre delen av ett sådant här mynt ska hålla ett tryck på minst 200 kilogram, säger teknologidirektören Jopi Hukkanen och demonstrerar med fingrarna hur det tudelade tvåeurosmyntets fogar slås ihop i präglingen.
Kvalitet är ledordet, säger Hukkanen, som har sett miljarder mynt passera sedan han började jobba på fabriken för 30 år sedan. Det håller vd Hankimaa med om.
– En intressant aspekt av den här branschen är att man tillverkar miljoner versioner av samma produkt, som alla ska vara identiska.
Mynten granskas genom stickprov, där man ser att måtten, tjockleken och vikten stämmer. Det får inte heller finnas spår av olja på mynten,
Jag tror inte att kontanterna försvinner helt och hållet. Det kommer alltid att behövas ett alternativ till den digitala valutan för vissa grupper i samhället. Jonne Hankimaa vd, Finlands myntverks fabrik
ett problem som då och då kan uppstå då stampen kallhamrar in motivet.
– Ur en sådan här låda, som kan rymma en halv miljon mynt, plockas ungefär tusen bort i en hink för att kontrolleras, berättar Hukkanen.
En del av granskningen görs fortfarande manuellt, men en ny automatisk granskningsapparat står klar och väntar på att invigas. Den processen har blivit lite försenad på grund av coronan.
Pandemin satte ännu mer fart på den nedåtgående trenden
Myntverkets kunder verkar med ett längre tidsperspektiv och företaget har därför inte påverkats mer av pandemin än samhället i allmänhet – kontorspersonalen gör distansjobb, vissa leveransstörningar har förekommit och så var det ju den där maskinen som inte har tagits i drift än.
Vad gäller kontantanvändningen i stort har pandemin däremot accelererat den länge nedåtgående trenden.
Kontantuttagen kan ha minskat med så mycket som 25 procent jämfört med i fjol, visar preliminära siffror enligt Päivi Heikkinen, chef för Finlands Banks avdelning för betalningssystem.
Så skarpt lär användningen givetvis inte fortsätta sjunka framöver. Heikkinen påpekar att raset till viss del beror på att konsumtionen överlag minskade under våren. Många butiker och restauranger införde också kontantstopp i samband med pandemin, på grund av rädslan för virusspridning.
En annan aspekt är att folk använder fysiska pengar särskilt på festivaler och olika evenemang, som det inte har ordnats så många av i år.
– Men trots det kommer uttagen knappast att öka så mycket att vi kommer upp till den trendkurva som rådde innan pandemin, säger Heikkinen.
Överkapacitet på myntmarknaden
Men på Myntverket i Finland tar man ingen stress över den minskade kontantanvändningen. Det finns många länder som Tyskland, där man inte förstår hur nordborna så lättvindigt överger de fysiska pengarna, säger Hankimaa.
Även om coronapandemin enligt rapporter har fått kontanttrogna italienare att i högre grad betala digitalt, har cashen fortfarande ett starkt fotfäste i många länder.
– Jag tror inte att kontanterna försvinner helt och hållet. Om vi ser på förtroendet för helt digitala valutor, som kryptovalutor, så är det fortfarande ganska lågt. Det kommer alltid att behövas ett alternativ till den digitala valutan för vissa grupper i samhället, säger Hankimaa.
Det är länder som dessa som Myntverket riktar in sig på. I dag finns de flesta kunderna utanför Europa, men det kan komma att ändras i framtiden.
– Det finns en enorm överkapacitet inom mynttillverkningsindustrin i Europa. Det är egentligen galenskap att de flesta euroländer gör sina mynt själva, säger Hankimaa.
Han säger att en stor affärsöppning för drivna myntfabriker kan uppstå de närmaste åren. Tidigare i höst inledde EU-kommissionen en utredning om att slopa 1- och 2-centsmynten. Det skulle innebära ett enormt bortfall i myntproduktionen.
Nästan hälften av alla euromynt som någonsin präglats är 1- eller 2-centsmynt. Om planerna går i lås kommer en konsolidering av myntföretagen att bli aktuell.
Då kan myntverket spela på sina styrkor: att man till skillnad från till exempel tyska myntfabriker länge har tillverkat en mängd olika sorters mynt, parallellt.
– Finland är dessutom ett litet land med gott rykte, som inte ses som ett hot av någon. Det spelar roll, eftersom pengatillverkningen, som sagt, är en politiskt känslig fråga, säger Hankimaa.