Var inte ond, Google
Vi närmar oss slutet på en över 20 år lång kärlekshistoria med teknikjättarna från Silicon Valley.
Iett anspråkslöst garage år 1998 började två Stanfordstudenter bygga en sökmotor. ”Don’t be evil” – var inte ond – löd mottot. Namnet Google togs från det ofattbart stora talet googol, en etta följd av hundra nollor. Cirka 22 år senare tappar man räkningen då man försöker greppa bolagets årliga profit: 34 miljarder dollar. Tidigare i år nådde ägaren Alphabet ett börsvärde på 1 000 miljarder dollar. Förklaringen är enkel: webbsökningar ligger väldigt nära köptillfället. Annonsörer ställer sig i kö för att fånga vår uppmärksamhet. Googles trumfkort är en ocean av användardata, en total insyn i vår personliga och professionella tillvaro. I realtid exponeras vi för annonser baserade på medvetna och omedvetna intressen.
Blir denna magiska affärsmodell nu offer för sin egen framgång? I veckan inledde USA:s justitieministerium tillsammans med flera delstater taktisk moteld mot Google. Startskottet har gått för världens viktigaste konkurrensmål på decennier, sedan myndigheterna lade krokben för Microsofts soloåkning på 1990-talet.
Sedan Cambridge Analytica har både EU och amerikanska kongressen muttrat om hur teknikjättarna snedvrider demokratin, leker vårdslöst med användarnas integritet och stryper konkurrensen. Nu har både demokrater och republikaner valt krigsstigen. Samtidigt pågår konkurrensutredningar gällande övriga stora teknikföretag: Amazon, Apple och Facebook.
Justitieministeriet avlossar en salva om hur dagens Google är en "monopolistisk portvakt för internet". Det är ingen överdrift. Google är navet för världens webbtrafik och styr därmed över köpbeslut och reklampengar. Genom att finjustera sina algoritmer verkar man som osynlig trafikpolis över miljarder ögonpar, tummar och plånböcker.
Enligt åtalet upprätthåller bolaget via illegala metoder ett monopol på sökmarknaden och stänger ute konkurrenter inom textbaserad sökning. Google pröjsar miljarder åt Apple och Androidtillverkare för att säkra sökmotorn som förval i telefoner och webbläsare. Via dyr produktplacering tryggar man premiumsynlighet och håvar därmed in hinkvis av användardata. Per rutin köper Google dessutom upp och neutraliserar alla tänkbara konkurrenter.
Rättsprocessen kan pågå i flera år. Då elefanter strider är det i regel gräset – oskyldiga åskådare – som tar stryk. Men trots press från konsumenter, politiker och konkurrensmyndigheter förblir alla eventuella böter eller kosmetiska förändringar symboliska då Google är i egen viktklass. Dominans leder till fetma, lättja och bromsad innovationsförmåga. Konkurrensmålet mot Microsoft för 20 år sedan distraherade bolaget till den grad att man missade konsumentens övergång till mobilen. Det skapade utrymme för bolag som Apple och Google. Då Google nu råkar under lupp törs de knappast köpa upp konkurrenter i oblyg takt. Förhoppningsvis röjer det plats för undervegetationen och alternativa sökmotorer som den anonyma Duckduckgo.
Facebook och Amazon ligger knappast sömnlösa med tanke på rättsprocessen mot Google. Det juridiska fokuset är snävt: en del av ett affärssegment hos ett av de stora teknikbolagen. Men rättsfallet kan vara prejudikatbildande. I mer än två årtionden har Silicon Valley fritt ritat om kartan för vår konsumtion: av information, varor, tjänster och rentav relationer. Nu vill justitieministeriet kasta en lasso runt halsen på branschen. Stegvis bygger myndigheterna muskler för att senare öppna nya fronter. Inom en affärsmodell som bygger på nätverkseffekten tar vinnaren allt, det finns inga silvermedaljer. Det går stick i stäv med fri konkurrens, med rättsstat och med demokrati. Självreglering är inte nog. Det är dags att rensa upp bland dataoligopolens otillbörliga valpåverkan, integritetshaverier och favorisering av egna produkter och tjänster.
År 2015 myntade Google ett nytt motto: ”Do the right thing”, gör rätt, i uppförandekoden. Men trots alla festtal om att ”förbättra världen” förblir etik och samhällsansvar senkomna tilllägg, underordnade dollarns hegemoni.