Landsbygden avfolkas och städerna svämmar över?
Vi har hört det förut – urbaniseringen är en trend och samtidigt blir landsorten tom.
Stämmer det att landsbygden avfolkas och städerna svämmar över? I veckans avsnitt av podden Vetskap diskuterar två forskare var vi vill bo och varför.
Att landsbygden helt skulle avfolkas är en överdrift, enligt Mats Stjernberg, doktor i urbangeografi och senior research fellow på Nordregio i Stockholm.
– Situationen på orter närmare större städer är till exempel en annan om det är möjligt för folk att pendla. Man ska inte se på landsbygden som en enhetlig, homogen kategori, säger Stjernberg.
Man kan kanske inte heller tala om att människor dras till städer mer än förr.
– Många av glesbygdsorterna har en åldrande befolkning som inte förnyar sig, påpekar Tomas Hanell, forskardoktor i geografi vid Helsingfors universitet.
Urbanisering är de facto ändå en trend i hela världen. Men skillnader finns – också inom Norden.
– Den krympande glesbygden är allra tydligast i Finland. Det är slående hur stor skillnaden är jämfört med Norge till exempel, säger Mats Stjernberg.
Norge har nyligen gått om Finland i invånarantal. Detta har delvis med internationell migration att göra. I Norden kommer två tredjedelar av befolkningstillväxten från nyinflyttade.
– Historiskt sett har urbanisering och industrialisering gått hand i hand och i Finland har industrialiseringen kommit senare än i många andra länder. Först från tidigt 1970-tal har flytt från landsbygd till urbana områden börjat ske och då har förändringen skett snabbt under en kort tid, enligt Stjernberg.
Thomas Hanells forskning har under den senaste tiden handlat om hur vi värderar saker olika på landet och i städer. Hans forskning visar att man i västeuropeiska städer värderar materiella ting aningen högre än landsbygdsbefolkningen.
– De [stadsborna] ställer också högre mål för inkomst och prestige. Glappet mellan vad man får och vill ha är också större, det förklarar delvis varför folk där inte är riktigt lika nöjda med sina liv.
Huruvida livskvaliteten är högre ute på landet eller inne i stan är dock olika i olika länder. I östliga EU-medlemsländer tenderar livskvaliteten att vara högre i staden än på landsbygden – i städerna finns rinnande vatten, på landsbygden kanske inte. Men i länder med högre ekonomisk utvecklingsnivå blir det tvärtom. På engelska talar man enligt Hanell om ett fenomen som heter ”metropolitan misery”.
– Städernas straffskatt, så att säga. Det kan handla om föroreningar, ljud, långa pendlingsavstånd, längre arbetsdagar, trångt och dyrt boende, stora sociala klyftor som syns visuellt ...
Tillsammans gör dessa faktorer att människor mår sämre. De flesta storstäder i världen upplever detta. I Paris och New York har fenomenet funnits i tiotals år men också i södra Finland syns en lägre livskvalitet i städerna.
Under coronapandemin har man kunnat märka en viss förändring i urbaniseringskurvan. Enligt statistiken har pandemin ökat på flytten från stad till landsbygd.
– Det är en ganska kraftig svängning. De som vunnit mest är stadsnära landsbygdskommuner och de är nästan alla i södra Finland. Stora förlorare är Esbo, Vasa, Joensuu, Uleåborg och så vidare, enligt Tomas Hanell.
En av faktorerna som påverkat vårt rörelsemönster är möjligheten att jobba hemifrån.
– Jag tror knappast att urbaniseringstrenden bryts, men visst kan man se potential för att landsbygdsområden närmare städer kan få ett nytt lyft i synnerhet om distansjobb blir mer utbrett, säger Mats Stjernberg.