Haapamäki bryter ständigt ny mark
Sampo Haapamäki får som första finländska tonsättare på tjugo år Nordiska rådets musikpris.
– Det var en ofantligt lång process, som började med att en idé kastades fram innan den småningom utvecklades mera seriöst. Mikrointervaller har använts inom den nya musiken i flera årtionden, men möjligheten att spela med kvarttonsteg på piano har hittills saknats.
– Pianot är som en manifestation av hela idén bakom notationssystemet. Instrumentets roll inom exempelvis pedagogiken är så central att det varit en skriande orättvisa att man inte kunnat spela kvarttonsteg tidigare!
Så förklarar tonsättaren Sampo Haapamäki tillblivelsen av det extraordinära instrumentet kvarttonstegspianot som används i hans prisbelönade konsert. För instrumentet fanns ett par historiska förebilder, av Alois Hàba och August Förster, men problemet var att de var alltför ergonomiskt otympliga för pianisten.
Prototypen av det nyutvecklade kvarttonstegspianot stod klar 2014 och det andra exemplaret överläts till Sibelius-Akademin 2015. Kvarttonstegspianots tangentbord designades av tonsättaren och pianisten Elisa Järvi. Instrumentet byggdes av Otso Haapamäki och designen har mönsterskyddats.
Instrumentet hördes första gången i Kuopio 2015 och med orkester i konserten för kvarttonstegspiano 2017, det verk som nu förlänat Haapamäki Nordiska rådets pris.
I prismotiveringen heter det att konserten "på ett unikt sätt förenar naturlig musikalitet, imponerande hantverk och otröttlig utforskning av den klassiska musikens traditioner". I klartext betyder "det otröttliga utforskandet" att Haapamäki fortsätter den musikaliska modernismen, åtminstone vad gäller tonspråk.
Mikrointervaller som varumärke
Haapamäki har ända sedan vokalmusikstycket Haljennut från 2004 gjort användningen av mikrointervaller till sitt varumärke och i alla verk sedan dess har han använt sig av kvarttonsteg. Det valda harmoniska närmningssättet har ändå inte begränsat honom i valet av andra parametrar.
– Andra aspekter av musik som rytm, orkestration, dynamik och form begränsas ju inte av det valda sättet att närma sig harmoni.
Hans produktionstakt med ungefär ett färdigställt nytt verk per år är något långsammare än hos kollegerna eftersom mera tid går åt till forskningsarbetet. Å andra sidan strävar han efter att göra varje verk till ett eget universum, med egna lagbundenheter mellan de olika parametrarna.
Det skall också sägas att Haapamäki lyckats med konsttycket att göra nästan varje urpremiär till en smärre händelse, så inte minst vid premiärerna av exempelvis basklarinettkonserten Kirjo (2006) och körverket Maailmamaa (2010).
Senast tog han recensenterna på sängen i början av månaden med Synny!, första delen i en svit orkestersånger skrivna för Tuuli Lindeberg och Radions symfoniorkester.
Bland finländarna som fått priset på 2010-talet finns utövare som Kari Kriikku, Pekka Kuusisto och Susanna Mälkki. I och med tisdagens pris, blir Haapamäki den första finländska tonsättaren sedan Kaija Saariaho år 2000.
– Det är en sagolik händelse och en oerhörd ära.