Lyfter högt med generöst innehåll

Anders Bergcrantz tionde album fängslar med slående melodiska låtar.

JAZZ Anders Bergcrantz Elevate (Vanguard Music Boulevard)

I likhet med hans föregående album Soulfully Yours från tre år tillbaka bärs trumpetaren Anders Bergcrantz tionde skiva Elevate upp av energiskt strömlinjeformat spelande.

Till saken hör lite trixande med trumpetsoundet, men för det mesta blåser Bergcrantz klart och redigt enligt den gamla skolans hederliga stil. Han blåser även i flygelhorn och kornett.

Albumet skjuter i väg med titellåten i stadig groove av det slag som utmärker en del av amerikansk 70-talsjazz. I den understryks mest av allt det sjuttiotalistiska i gitarristen Anders Chico Lindwalls frenetiska trampande på wah wah-pedalen i stil med tidig Jukka Tolonen.

I inledningslåten och också i övrigt påminner Bergcrantz spelstil om de framlidna turbotrumpetarna Freddie Hubbards och Woody Shaws tondryga salvor. Också Tomas Franks bastanta tenorsaxspel gör susen i öppningslåten.

Den goda grooven i Demons med sitt intressanta upprepande tema inspirerar till fina blås- och klaviatursolon (Sven-Erik Lundegård). Här agerar trumpeten nog så träffande demoners klagosång.

I balladen Nevermore blåser Bergcrantz fylliga flygelhornbågar. Balladstämningen känns riktigt passande efter den massiva inledningen.

Utöver bandmedlemmarnas och Bergcrantz lysande solistiska insatser, bjuder Elevate också på fina sånglåtar i stil med Bagatelle, som sjungs av Rebecka Bergcrantz. Låten flyter i medeltempo och utstrålar en liknande sorglöshet som The Sound Of Music-örhänget My Favorite Things.

Skivan avrundas värdigt med sång (Iris Bergcrantz) i Fountain Of Youth med upplyftande insats av Norrlandsoperans Symfoniorkester. Låten som har arrangerats av Anna-Lena Laurin, sveper med breda symfoniska drag, och framstår med sin moderna orkestrering nästan lösryckt från skivans övriga repertoar.

På det stora hela nyttjar Elevate beprövade jazzmönster men förmedlar också mycket nytt och fräscht.