Jordbruksreform möter hård kritik
Forskare underkänner klimat- och miljöambitionerna
Forskare sågar förslaget till reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jyrki Niemi vid Naturresursinstitutet säger att man inte med bästa vilja kan kalla förslaget ambitiöst i miljö- eller klimatväg.
Han anser att stödpolitiken borde läggas om drastiskt för att jordbruket ska kunna minska sina utsläpp.
Richard Fuchs vid Karlsruhes teknologiska institut pikar EU för att unionen importerar mycket grödor, kött och mjölk utan att miljökraven motsvarar de som gäller på hemmaplan. Därmed lägger EU ut miljöskada på andra kontinenter.
Jordbruksminister Jari Leppä (C) tillbakavisar kritiken och hävdar att jordbruksreformen visst har höga klimatambitioner.
Bluffar politikerna när de marknadsför förslaget till EU:s gemensamma jordbrukspolitik som ett ambitiöst steg mot mer miljö- och klimathållbarhet? Finns det ett mått av självbedrägeri i EU:s aktuella jordbruksreform? De farhågorna vaknar när man ser hur forskare kritiserar förslaget.
Jordbrukspolitiken sväljer en tredjedel av EU:s gemensamma budget och jordbruket står för omkring 10 procent av de klimatutsläpp som EU med hög svansföring månar om att hejda. Därför måste reformen av jordbrukspolitiken betraktas också ur klimatperspektiv.
Ursula von der Leyen har sedan hon tillträdde som kommissionens ordförande marknadsfört EU:s ”gröna giv” och talat varmt för ambitiösa klimatmål och hållbarhet, inklusive ett miljövänligare och klimatsmartare jordbruk. EU ska vara först att nå klimatneutralitet 2050 och ”visa resten av världen hur man blir hållbar och konkurrenskraftig”.
Jordbruket spelar en central roll i den ekvationen. Med tanke på att EU kraftigt ska skärpa sitt utsläppsmål till 2030 underlättar det om jordbruksreformen går i samma riktning. Annars måste andra samhällssektorer göra ännu mer.
Förhandlingarna om jordbruksreformen ska fullföljas nästa år och den nya politiken tillämpas från och med 2023. Men efter att ministrarna i jordbruksrådet och parlamentet enades om sina respektive ståndpunkter förra veckan kan man se ett mellanfacit inför de fortsatta trepartsförhandlingarna med kommissionen.
Ordförandelandet Tysklands jordbruksminister betecknade rådets ståndpunkt som ”en milstolpe”. I parlamentet höjdes både kritiska och hyllande röster. Den här veckan har forskare rannsakat uppgörelserna. Kritiken är svidande.
”Lägger ut miljöskada på andra”
Richard Fuchs, klimatforskare vid Karlsruhe teknologiska institut, skriver tillsammans med kolleger i en kommentar i Nature att EU:s gröna giv riskerar att bli en dålig affär för planeten.
Fuchs påpekar att EU är världens näst största importör av jordbruksprodukter, strax efter Kina. Förra året importerade EU 20 procent av de grödor och 60 procent av de köttoch mjölkprodukter som konsumerades här. Produkterna kommer från länder med svagare miljökrav än våra. Handelsavtalen kräver inte heller samma hållbarhet.
”EU:s medlemsländer lägger ut miljöskada på andra länder, men tar äran åt sig för grön politik på hemmaplan. Även om EU erkänner att det behövs en del ny lagstiftning kring handeln kommer den gröna given inte att förändra någonting på kort sikt”, skriver Fuchs med kolleger.
Tittar man bakåt ökade Europas skogsareal med 13 miljoner hektar eller 9 procent mellan 1990 och 2014. Det vore bra för klimatet om inte, noterar Fuchs, 11 miljoner hektar skog samtidigt hade skövlats i andra länder för att odla jordbruksprodukter som konsumerats i EU.
Tre fjärdedelar av den skadan har skett i Brasiliens och Indonesiens regnskogar där både kolsänkan och den biologiska mångfalden är större än i Europas skogar. Regnskog har offrats för odling av soja och palmolja för europeiska behov.
”Dylika följder måste undvikas om den gröna given ska bidra till hållbarhet globalt”, skriver Fuchs.
Den gröna given och förslaget till ny jordbrukspolitik lovar ändå minska bruket av gödsel med 20 procent och bekämpningsmedel med 50 procent i Europa. En fjärdedel av åkermarken ska odlas ekologiskt 2030. EU ska plantera 3 miljarder träd, återställa 25 000 kilometer flodmiljöer och stoppa förlusterna av pollinerande insekter.
Fuchs noterar att liknande hållbarhetskrav saknas för importprodukterna. En av hans slutsatser är att EU måste harmonisera sina hållbarhetsstandarder så att de även gäller för importvaror. En annan är att EU måste utöka jordbruket på hemmaplan.
”Inte ambitiöst i klimatväg”
Richards Fuchs riktar mycket av kri
tiken mot Ursula von der Leyens uttalande om att EU ska visa resten av världen vad hållbarhet vill säga, och mot de svaga handelsvillkoren, inte primärt mot den aktuella jordbruksreformen. Den kunde ändå vara ett verktyg för att nå högre miljö- och klimatambitioner i Europa.
Även det aktuella reformförslaget kritiseras skarpt. Jyrki Niemi, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet, skriver i institutets blogg att man inte med bästa vilja kan beteckna förslaget som värst ambitiöst i klimat- eller miljöväg.
Jordbrukspolitiken utgår fortsatt från att bönderna får stöd i relation till odlad areal, förutsatt att de följer vissa miljökrav. En del av kraven skärps, men den grundläggande modellen är densamma, låt vara att medlemsländerna får lite friare händer att tolka och anpassa reglerna nationellt.
Niemi noterar att EU-röster i festtalen har förkunnat att den nya jordbrukspolitiken ska höja miljö- och klimatambitionerna avsevärt. Hans analys är att det är löst prat.
”Den nya jordbrukspolitiken innehåller inte tillräckliga verktyg för att vända det europeiska jordbrukets klimatutsläpp rejält nedåt”, skriver han.
Niemi bedömer att klimat- och miljömålen inte är tillräckligt tydligt definierade eller mätbara, och därför är det oklart hur kommissionen ska utvärdera politikåtgärdernas effekt i varje medlemsland. Varje land kan förvisso sätta egna klimat- och miljömål för jordbruket, men reformen möjliggör inte ens att länder som vill hålla högre klimatambitioner kan göra det eftersom spelrummet för nationella avvikelser är begränsat.
Ett stort hinder är att den arealbaserade stödpolitiken fortsätter. Därmed ska det fortsatt vara lönsamt för bonden att odla åkrar som ger dålig skörd men stora utsläpp.
”Stödpolitiken borde förändras radikalt om man eftersträvar en klimatpolitiskt hållbar jordbruksproduktion”, skriver Niemi.
”En missad chans”
Kommissionen säger att 40 procent av jordbruksbudgeten ska styras till klimatåtgärder. Enligt Jyrki Niemi överdriver man vissa stödåtgärders klimatpåverkan och inkluderar stödåtgärder utan konstaterad gynnsam klimatpåverkan i paletten för att nå målet.
”Dylikt trixande bidrar till att minska trovärdigheten i den gemensamma jordbrukspolitiken”, fastslår han.
Förslaget kommer med all sannolikhet att justeras under de återstående förhandlingarna, men det är så långt hunnet att Niemi redan avfärdar reformen som ”en missad chans att genuint förnya jordbrukspolitiken”.
Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (C) håller inte med. På en presskonferens säger han att det är uppenbart att ambitionsnivån i miljö- och klimatfrågor ökar avsevärt.
– Här finns tillräckligt med ambition, det är klart.
När HBL frågar om det finns en risk för att jordbruket ska bli ett slags fripassagerare på det europeiska klimattåget svarar Leppä att jordbruket aldrig är en fripassagerare i miljö- eller klimatfrågor.
– Jord- och skogsbruket är de enda sektorerna som binder kol. De är också de enda branscherna som, vid sidan av ny teknik, kan ersätta de fossila råvarorna. Det är inte av denna världen att tala om fripassagerare, säger han.
Ministeriet tar också avstånd från Jyrki Niemis slutsats att politiken fortsatt uppmuntrar bönder att odla åkrar med stora utsläpp, underförstått torvmarker. Enhetschefen Kari Valonen säger att det beror på vad Finland skriver in i sin nationella strategi inför nästa politikperiod.