Vi läser inte, vi delar inte
Föreställ dig följande situation: Ett okänt gäng attackerar dig på gatan. De misshandlar dig grovt. När de sticker i väg lyckas du samla dina krafter och ringa till 112. Då får du veta att du inte alls ska ringa till det allmänna nödnumret. I stället ska du göra en polisanmälan på nätet. Du tar dig till akuten svårt sargad. Där får du ett vänligt bemötande, ett paket plåster och anvisningar om vart du ska vända dig om du misstänker att skadorna är allvarliga. Samtidigt berättas det att gänget som har misshandlat dig har löpt amok i staden, offren är många.
Du släpar dig hem. Du är panikslagen, för du har ingen aning om hur omfattande dina skador är. Du har svårt att tänka klart. Du försöker göra polisanmälan, men polisens elektroniska system fungerar inte. Dessutom tar tiden slut, hela systemet stängs ju klockan 22.45. Efter timmars väntetid får du ändå tag på brottsofferjouren. Att tala med någon som förstår hjälper en stund. Men sedan kommer e-postmeddelandet. Gängets representant meddelar att om du inte betalar 200 euro i bitcoin inom ett dygn till ett givet konto, kommer du att bli misshandlad på nytt.
Många av psykoterapicenter Vastaamos klienter är nu i en liknande situation. Gärningsmannen har fått tag på deras personuppgifter och anteckningar från sekretessbelagda terapisessioner. Klienternas innersta väsen, deras mest intima tankar och rädslor, riskerar att blottas inför forum som de inte har någon kontroll över. Dessa människor blöder inte och deras skador är svåra att se, men de har tillika blivit offer för ett avskyvärt brott.
Gärningens skadeverkningar är omfattande. Brottet är också ett hårt slag i ansiktet mot oss alla. Vår förmåga att inse digitaliseringens avigsidor har inte hunnit ikapp med den teknologiska utvecklingen. Vi anade att detta kunde vara möjligt, men vi var ändå inte förberedda.
Brottsligheten livnär sig på möjligheter. Om värdefulla data inte skyddas effektivt, skapar vi tillfällen för olagliga dataintrång. Ansvaret vilar tungt på de myndigheter och företag som hanterar våra känsliga uppgifter. Fullständig säkerhet kan ingen lova, men dataintrång kan försvåras. Lika viktigt är det att öka sannolikheten för att åka fast för den här typen av brott. Det är ingen enkel utmaning. Nätets mörker är en global plattform där enbart de bästa datanördarna kan orientera sig. Vi behöver mera av dessa skickliga människor på den rätta sidan av lagen.
Den digitala brottsligheten förutsätter också en ny attityd gentemot offren. De ska inte lämnas ensamma med skademinimeringen. En människa som har fått sina mest privata angelägenheter utspridda i cyberrymden behöver snabb och professionell hjälp, precis som den som har blivit misshandlad. Systemet ska inte heller lamslås av att antalet offer är stort. I det digitala är det möjligt att skada tusentals personer samtidigt. Samhällets respons måste ta det här i beaktande.
Utöver allt detta behöver offren också medmänniskors goda gärningar. Vi kan hjälpa offren genom att göra materialet värdelöst för brottslingen. Vi respekterar allas integritet. Vi läser inte, vi delar inte.
”I det digitala är det möjligt att skada tusentals personer samtidigt.”