Antikentusiasten Kurt Fagerstedt i Orimattila
I Stockholm hittade jag en emaljskylt med texten Saftkalashuset. Den blev pricken över i:et på ytterdörren.
Antikentusiasten Kurt Fagerstedt har förverkligat sin dröm. Han har byggt en paviljong, ett lusthus, på sin gård. Men det är inte frågan om vilken paviljong som helst. Dessutom har han byggt den helt själv. – I Stockholm hittade jag en emaljskylt med texten Saftkalashuset. Den blev pricken över i:et på ytterdörren, berättar Fagerstedt.
Vid en sjö i Artsjö i Orimattila ligger vackra Töyrylä gård. Här lär familjen Sibelius ha sitt ursprung. Väster om karaktärsbyggnaden, mitt i trädgården, står en obelisk till minne av detta. Töyrylä ägs sedan 14 år av Kurt Fagerstedt och Jyrki Salolahti. De har skapat ett mindre under av den nedgångna byggnaden, trädgården och tilläggsbyggnaderna. Paret bor själv i karaktärsbyggnaden, men övre våningen har renoverats till ett hotell med sex rum inredda med antikviteter. Här kan man också ordna middagar för upp till 80 sittande personer.
Då paret fick renoveringen gjord var det klart att man måste ha ett nytt projekt. Någonting måste man ju hålla på med.
– Tänk om man kunde ha en paviljong! Funderade Kurt Fagerstedt.
Öster om gården, i rak linje från obelisken har paret i sommar kunnat inviga en nybyggd barockpaviljong. Det är främst professorn i biologi, Kurt Fagerstedt, som haft detta som sin hobby. Under fyra års tid har han jobbat med paviljongen. Paret har rest mycket, både i Sverige och Europa, och sedan föddes tanken på att bygga ett eget lusthus, en egen paviljong. Ett ”hideaway” och ett hem för en del av de antikviteter som Fagerstedt samlat på sig under årens lopp.
Kurt har tidigare byggt sitt eget enfamiljshus i Hagalund. Han började planera och rita denna paviljong utifrån de exempel han sett under sina resor och genom att läsa böcker.
– Allting började dock med att röja skogen ovanom trädgården, berättar Jyrki Salolahti.
Sedan kunde man börja med grunderingen. Den består av en 1,5 m hög stengrund av stenar som kom fram vid grävningen. Ovanom detta står en rund paviljong i två våningar. Med en hög kupol med vindampel på toppen. Det hela höjer sig till 13 meters höjd.
Man stiger upp längs granitstenstrappor kantade av mycket vackra räcken. Dessa kommer från apoteket Tammela i Tammerfors och räddades av parets vänner från soptippen för ett par decennier sedan. Handräcket är äkta mahogny.
Då man stiger in i salen blir man ännu häpnare. Ett centerbord, barockstolar, Mingvaser, gyllene speglar. Och en balusterbalkong ovanom. Upp kommer man genom en trappa bakom en dörr. Gröna trappsteg med en tapet som liknar en frescomålning för en upp till orkesterbalkongen, inredd med gustaviansk soffa, gravyrer och en himmelsk kupol med stjärnor. Som alltid under en kupol bör man akta sig för vad man säger, akustiken är som i Fazers café på Glogatan.
Lusthuset var tänkt enbart för utflykter.
– Men vi har faktiskt övernattat i denna vackra paviljongs utdragbara gustavianska soffa, berättar paret. En lyx förbehållen enbart ägarna. Fagerstedt bodde fem år i Skottland då han jobbade vid universitetet i den lilla staden St Andrews på östkusten. Då fick han upp ögonen för paviljongerna kring gårdarna.
– När vi fick Töyrylä insåg jag ju att en gård måste ha ett lusthus! Och skall man bygga ett sådant, måste det ju vara tillräckligt stort. Från första början var det klart för mig att det bör ha två våningar, säger Kurt Fagerstedt.
Fagerstedt har alltid intresserat
sig för antikviteter och han har oftast köpt något han varit intresserad av fastän han inte vetat var han just då kan placera pjäsen. Det har gynnat både Töyrylä gård och barockpaviljongen.
Mycket av inredningen fanns redan i förråd färdigt att tas i bruk. Nedre våningens tolv stolar från senbarock har Fagerstedt samlat under decennier.
– Jag är speciellt förtjust i de naiva lejontassarna. Stolarna förde jag till min konservator som bytte ut sitsarnas textil till läder, det ursprungliga materialet, berättar Fagerstedt.
Golvet är av gran. En vän i Imatra sågade dem åt Fagerstedt av en horisontellt torkad gran. Det är behandlat med blekt linolja så att det inte gulnar.
– Kaminen köpte jag på auktion och den är antagligen från Polen, den heter Nadrak, som betyder låga.
Såväl inredningen som mycket av byggnadsmaterialet har anskaffats av antikhandlare, på loppmarknad, på nätet eller av vänner. Nedre våningens största förgyllda väggkandelaber hittades nästan av misstag på en loppmarknad i Borgå. Trappuppgångens färgade gjutjärnsfönster är från en auktion och övre våningens balusterbalustrad hittades på näthandel.
Allt är hemmagjort
Allt låter otroligt, speciellt för finländska förhållanden. Men då man hör att allt är hemmagjort, självplanerat och byggt – blir man ganska flat. Fagerstedts far var ingenjör,
När vi fick Töyrylä insåg jag ju att en gård måste ha ett lusthus! Och skall man bygga ett sådant, måste det ju vara tillräckligt stort. Kurt Fagerstedt
uppfinnare och bilindustriplanerare och Fagerstedt själv byggde alltså sitt första hus för länge sen. Men ändå. Här har utomstående hjälp krävts enbart till grävande, planksågning, det elektriska och till de ovala fönstren på andra våningen.
– De verkade bli för jobbiga att göra själv, säger Fagerstedt.
Också kupolen verkade svårtillverkad. Oftast består den av två kupoler, en inre och en yttre. Här blev det dock bara ett lager. Det består av 16 stycken bågar av limträ med gipstak på insidan. Utsidan är takplåt, som Kurt tillsammans med sin bror Stig manglade med en egenbyggd mangel så att plåten fick ett mönster av fiskfjäll.
– Så mycket roligare än vanlig plåt, skrattar Kurt.
Själva paviljongen är byggd av träpaneler och som isoleringsmaterial har man använt lin. Fagerstedt har också själv murat innerdelarna till kaminen.
Han ville ha gyllene änglar i sin paviljong, men han kunde inte finna lämpliga någonstans. Så han gjorde en gipsform av en befintlig träskulptur och gjöt sina egna, som han sedan förgyllde.
– Man lär sig genom att försöka, att bara göra och genom att läsa böcker!