I Helsingfors mest spännande kvarter får svenskan ta plats
Svenskt dagis. Svensk skola. Strand för rullstolsburna. Kronbergsstrandens södra delar på Degerö växer så det knakar.
IOK behöver nya värderingar, ett större ansvarstagande och en genuin vilja att leva upp till de egna ledorden. Är det något Multala, Rahkamo, Vapaavuori eller Kanerva kan, vill eller vågar göra?
Filip Saxén i kolumnen på sidan 28
En byggmaskin ger ifrån sig ett hiskeligt oljud. Den dränker ljudet från oss då vi försöker fånga uppmärksamheten hos två män som står på en balkong. Deras höghus med loftbostäder står ut bland mängden halvfärdiga byggnader.
Vi befinner oss i Håkansvik i den allra sydligaste delen av Kronbergsstranden. Det här är Helsingfors kanske mest spännande område just nu.
– Vi har alltid drömt om ett loft. Det är en luftig och lite rå inredningsstil som går på höjden. Vi gillar det bägge två, säger Jaakko Hannuksela som bott i bostaden med sin make i ett halvt år.
Möjligheten att bo i ett helt nytt bostadsområde var det som lockade paret. Efter att ha kollat planläggningen av området slog paret till och köpte bostaden av en investerare.
Kronbergsstranden, med sina åtta bostadsområden, är långt ifrån klart. Byggandet kommer att fortgå ända till 2030-talet då invånarantalet ökar till 13 500 personer.
Både Håkansvik och grannområdet Silverdal saknar service. Den närmsta matbutiken, en Alepa, ligger cirka 20 minuters promenad bort.
Det är som om Kronbergsstranden håller andan i sex år till. Då först börjar spårvagnarna gå över Kronbroarna från centrum.
Kan man bo här utan bil? – Allt är en fråga om val. Självfallet kan du det, men visst är det så att en bil underlättar mycket, säger Jaakko Hannuksela.
Spektakulär utsikt
Att ta bilen längs huvudstråket Hundholmsvägen in till Kronbergsstranden är en smått förvirrande upplevelse. Det finns fyra körfält: två i mitten av vägen och två på bägge sidor av den.
– Det här är tillfälliga arrangemang, säger arkitekten Tyko Saarikko, som kommer gående emot oss i den snåla blåsten.
Han har jobbat med planeringen av området i 15 år och förklarar att mittenpartiet på vägen är till för spårvagnarna. De behöver få susa fram obehindrat utan bilar i samma körfält. Det är därför de kommer att kunna köra så snabbt, man räknar med bara 15 minuter mellan Järnvägstorget och Kronbergsstranden.
Saarikko gör oss uppmärksamma på den spektakulära utsikten från Hundholmsvägen: man kan se över
fjärden ända bort till den majestätiska vita domkyrkan.
– Centrum ligger överraskande nära.
I Silverdal, som egentligen består av ett enda kvarter, öppnar ett svenskt och finskt daghem nästa höst. I den stora träbyggnaden som byggs finns 210 daghemsplatser varav drygt 60 är vikta för svensktalande barn.
På det som tidigare var Stansvik gårds fält byggs snart en idrottspark som har allt från banor för att spela padel till petanquefält. Inte långt härifrån fanns gamla villor från sekelskiftet som hörde till rika Helsingforssläkter.
– Tråkigt nog har de förfallit och bränts ner de senaste tio åren.
Hela Kronbergsstranden är en trakt med många berghällar och staden har velat bevara så mycket som möjligt av höjdskillnaderna. På en innergård i Silverdal har man låtit en del av en tallbevuxen kulle stå kvar.
– I tät bebyggelse brukar parkeringen ligga under gården, men här löste vi det på annat sätt. Här kunde vi låta träden stå kvar.
Unikt för just Kronbergsstranden är att nästan varje kvarter har sitt eget ljuskonstverk. Cirka en procent av byggprojektens anslag används till det här.
– Här väcks en silvertråd till liv när det blir mörkt, säger Saarikko och pekar mot marken.
Inte långt från innergården, på fasaden till ett hus på Hundholmsvägen står det Yksin, yhes (på svenska ”ensam, tillsammans”) på en neonskylt. Intensiteten i ljusstyrkan ändras varje gång någon går in eller lämnar trapphuset. Det mest kända ljuskonstverket i området är ändå Cistern 468 i en gammal oljecistern.
Ett kapell?
Invånarna i Kronbergsstranden har likt dem som bor i Fiskehamnen och Busholmen ett system som suger upp deras skräp. Det susar fram i 70 km/h genom olika tunnlar till kvarterets uppsamlingsstation.
– Jag måste berätta något lustigt.