”Läckan kan ta bort mystik kring psykoterapi”
Vid det här laget har över 15 000 finländare anmält till polisen att de blivit offer för dataläckan på psykoterapiföretaget Vastaamo. – Vill man se något gott här så kan krisen också föra med sig en normalisering av inställningen till psykoterapi, säger psykiatern och utvecklingsdirektören Kristian Wahlbeck.
Flera föreningar som arbetar för psykisk hälsa oroar sig för att informationsläckan på psykoterapiföretaget Vastaamo skadat tilliten till psykoterapitjänsterna som helhet. Behovet av psykoterapi finns ändå kvar, både akut och på längre sikt.
– Nu är det viktigt att försöka bygga upp tilliten till datasekretessen i vårdtjänsterna igen. Vi måste snabbt få en bättre övervakning av systemen. Det har ju visat sig att det bara är en person på Valvira som sköter övervakningen, säger psykiatern Kristian Wahlbeck, utvecklingsdirektör på föreningen för psykisk hälsa i Finland, Mieli.
Wahlbeck säger också att de enskilda terapeuterna härefter noggrannare än förr behöver fundera över vad de skriver in i patientjournalerna.
Vilken typ av läckta uppgifter är det då som kan valsa omkring på nätet? – Minimikraven för en journal är att det finns en anteckning för varje besök, en notering om att det har skett. Det här är viktigt för patientens rättsskydd. Sedan måste det finnas en vårdplan där man har antecknat vilka mål man har med terapin, vad man vill uppnå. Därefter kommer vi till ett diffust område som handlar om terapeutens avväganden om vad som ska antecknas, säger Wahlbeck.
Alla har rätt till sin journal
Olika terapeuters syn på vad som behöver föras in i journalen kan variera.
– För en terapeut som har många klienter blir anteckningarna ett stöd för minnet, men det är viktigt att vara restriktiv med vad man antecknar, säger Wahlbeck.
Hur ska den som har fått sin journal stulen veta exakt vad som cirkulerar om hen ute på nätet? – Varje patient har enligt patientlagen rätt att få se sin egen journal och att begära ut den är helt normalt, en begäran som en terapeut inte ska kommentera desto mera, säger Kristian Wahlbeck.
Han påpekar ändå att det kan kännas smärtsamt för vem som helst att läsa sin egen journal.
– Det beror på att det som antecknas mer cirkulerar kring det negativa än det positiva. Man antecknar saker som ångest och rädslor eftersom det är den typen av frågor man har sökt terapi för. Terapeuten skriver inte in sådant som hur intelligent eller trevlig en person är, så det gäller för den som läser sin journal att förstå att den bild som syns inte är hel.
En av orsakerna till att Vastaamos tjänster anlitats så mycket är bristen på psykoterapitjänster i den offentliga vården. Till Vastaamo har både klienter som betalat privat och patienter som fått sin terapi ersatt av Folkpensionsanstalten sökt sig.
– Det är sant att det är en stor brist på psykoterapeuttjänster i Finland. Tjänsterna varierar från kommun till kommun och därför har vi arbetat hårt för den så kalllade terapigarantin – för att få in tillräckligt med psykoterapitjänster på basnivån i vården. Här har Vastaamo helt enkelt fyllt en lucka i utbudet, säger Wahlbeck.
Inom social- och hälsovården klassificeras de datasystem som används på två nivåer: A och B. Cirka 260 olika vårdföretag i Finland har system på B-nivå, vilket innebär att ansvaret för säkerheten ligger hos systemtillverkaren och att systemen inte förhandsgranskas av tillsynsmyndigheten Valvira. Där ligger övervakningsansvaret för de flera hundra systemen på B-nivå på en enda tjänsteman, som har som uppdrag att reagera på problem när de uppdagas.
Vad säger du till den som nu inte vågar söka hjälp, Kristian Wahlbeck? – Det som har skett nu är väldigt olyckligt, men samtidigt har man
ju fått upp ögonen för problemet och kan stärka datasekretessen. För den som har problem är det bättre att gå och prata om dem med någon än att låta dem växa. Går man och bär på dem kan de bli mer komplicerade med tiden.
Vilka ser du som mest utsatta i den här krisen? – De som efter lång tvekan delat med sig av hemligheter eller sådant de upplever som skamligt och nu vet att informationen kan ligga ute på nätet. Man kan ju ha berättat något om till exempel familjehemligheter eller sexualitet. En sådan person kan vara obefogat skamsen och mycket rädd – och med all rätt mycket arg.
Brist på svenska terapeuter
Ordföranden för Finlands svenska psykoterapiförening (FSP), Camilla Renlund talar också om läckan som en stor kris och efterlyser en grundlig utredning. Renlund, som är psykiater och psykoterapeut, säger att fallet riskerar patienternas förtroende för hela branschen.
– Ingen vill ju gå och tala om sina mest känsliga angelägenheter om det finns en risk för att informationen blir offentlig. Man måste kunna lita på att ens uppgifter inte kommer ut, säger hon.
Vastaamo har enligt uppgift varit attraktivt för patienter för att det har varit tekniskt enkelt att boka tid och hitta en terapeut. Hur lätt är det att få psykoterapi på svenska i Finland i dag? – Det är stor brist på svenskspråkiga psykoterapeuter. I huvudstadsregionen har det förr varit lättare att få psykoterapi på svenska, men i dag är det brist på svenskspråkiga terapeuter också här.
Tidigare ordnades psykoterapeututbildningen av föreningar som FSP, men 2010 flyttade en förordning över ansvaret till universiteten. De ordnar i dag fortbildningen i samarbete med föreningarna som tidigare arbetade med frågan. Trots bristen på svenskspråkiga psykoterapeuter har Helsingfors universitet inte kunnat köra i gång en utbildning på svenska på flera år. En utbildning planerades både 2012 och 2013, men lockade inte tillräckligt många behöriga sökande. Samma problem upprepades 2016.
Krav på ökat stöd till läckans offer kommer nu från flera olika organisationer. I onsdags efterlyste bland annat Allianssi, en paraplyorganisation som arbetar för unga, stärkt akuthjälp till läckans unga offer. Allianssi hänvisar till studier som säger att 20–25 procent av skolbarnen och de unga vuxna har problem med sin psykiska hälsa i något skede av livet, och att pressen ökat under coronakrisen.
I ett öppet brev till inrikesminister Maria Ohisalo (Gröna), kommunikationsminister Timo Harakka (SDP) och vetenskaps- och kulturminister Annika Saarikko (C) kräver Allianssi förutom akut stöd ett utbud av permanenta stödtjänster som det är lätt för unga att komma till.