Finland behöver bättre laganda

Finland blev för ett år sedan för första gången någonsin klart för Europamästerskapen i fotboll. Anledningen till att man lyckades med det var den gemensamma laginsatsen. Samma sak är ofta faktorn bakom ishockeylandslagets bedrifter, en stark laginsats, även om där så klart också finns världsstjärnor.

Om ekonomin i Europa skulle vara en tävling skulle det inte vara på laginsatsen som Finland skulle klara sig till slutspelet, utan på de världsstjärnor till företag vi har samt den kunniga arbetskraft som finns.

Bristen på gemensam laganda och insats gör dock att Finland håller på att halka ner i tabellen och snart får svårt att tävla i samma division som Danmark, Sverige och Tyskland om vi inte tar oss i kragen. Det borde vi göra, och för att kunna göra det behöver alla bidra.

Tidigare i höst meddelade pappersbolaget UPM om planer på att stänga pappersbruket i Jämsä. Nedläggningen i december är ett stort nederlag för orten och indirekt för Finland. Trots prat om att det kommer hittas ersättande jobb är det oerhört svårt i praktiken, vid den här typens stängningar.

Nya arbetstillfällen kommer helt klart att skapas, men sällan i industrin och knappast i Jämsä. Det byggs relativt få nya fabriker i Europa. Därför är det så viktigt att hålla fast vid dem man har.

I Finland ger vi upp för lätt. I stället för en diskussion om hur man ännu kunde rädda pappersbruket mumlades det om att tidningsläsandet gått ner och att man inte kan klamra sig fast i gamla strukturer. Det är både fel och rätt. Skulle man i dag grunda en industri skulle det inte vara ett bruk för tidningspapper. Likväl kommer tidningspapper behövas många år framöver och det kommer nu importeras till Finland. Därför är det viktigt att inse att det inte är ett nollsummespel mellan gamla fabriker och nya framtidsbranscher.

I stället för att föra en diskussion om fabriken kunde räddas blev det ett högljutt käbbel om industrins konkurrenskraft, lönenivåer, företagsvinster, giriga direktörer och utomparlamentariska metoder. Det är i sig viktiga frågeställningar, men det räddade inte fabriken.

För några år sedan var chipsfabriken på Åland nedläggningshotad. Då samtalet kom från fabriksledningen for många känslor genom mitt huvud. Det enda min hjärna ändå fokuserade på var att vi behövde göra precis allt som stod i vår makt för att rädda fabriken så att den inte flyttades till Lettland. Många behövde göra eftergifter, men fabriken står kvar och där investeras nu för framtiden. Vi vann kampen.

På samma sätt måste hela Finland kämpa. Tänk om lejonen skulle ge upp lika lätt som vi ofta ger upp när det gäller fabriker och arbetstillfällen.

Företagen och arbetstagare, men också politiker, har en viktig gemensam uppgift att se till att undvika stängningar om andra alternativ skulle kunna hittas. För att det ska lyckas behövs en gemensam vision och flexibilitet av näringsliv och fack samt en insyn i att värsta motståndaren inte längre sitter på andra sidan förhandlingsbordet.

Här kunde vi lära oss av Sverige där det inte är ovanligt att arbetstagarorganisationen LO och Svenskt näringsliv ger gemensamma förslag på hur Sverige bäst ska klara sig i den globala konkurrensen. Samma laganda behöver Finland om vi ska klara oss i den högsta ekonomiska divisionen.

”Tänk om lejonen skulle ge upp lika lätt som vi ofta ger upp när det gäller fabriker och arbetstillfällen.”

MATS LÖFSTRÖM är Ålands riksdagsledamot och förste vice ordförande för svenska riksdagsgruppen.